söndag, maj 13, 2007

ESC är det nya Europa

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Eurovisionsschlagerfestivalen – ESC – är fortfarande den mest lyckade och väletablerade representationen av Europa. Det är det pan-europeiska svaret på Allsång på Skansen. I en tid då EU befinner sig i en djup kris, en praktrasist blir vald till president i Frankrike och Europas ledare inte ens kan enas om hur vi bör ta itu med klimatförändringarna, så är ESC ett – måhända symboliskt – ljus i mörkret. En påminnelse om vad som är det europeiska. Det som australiensare sitter och tittar på för att känna gemenskap med den gamla världen. Den enda mediala institution som förenar en 60-årig spanjor med en tonåring från Åkarp.


Serbien vann Eurovision Song Contest 2007

Därför är det extra beklämmande att se de buttra svenska reaktionerna på gårdagens tävling, som alla går ut på att den reducerats till att bli en ryggdunkaruppvisning, grannar emellan. Magnus LarssonAftonbladet skriver att detta innebar dödsstöten för Eurovision. Expressens Anders Nunstedt tycker att man borde införa uppdelade jurygrupper eller låta olika regioner rösta. Under sändningen raljerade – den för övrigt lysande – Kristian Luuk över hur östland efter östland röstade på varandra. Undantaget klagosången är DN:s Mattias Dahlström som konstaterar att det bästa bidraget vann och att ingen med förståndet i behåll kan hävda att Storbritannien, Tyskland, Frankrike eller Spanien skulle varit värdiga vinnare.

Kommentarerna är en sorglig uppvisning i västcentrismen som råder i Europa. I EU har de stora västländerna vant sig vid att få grannarna i öst att dansa efter deras pipa. De fattiga kusinerna från landet har inget val – det är ju vi i väst som sitter inne med fiolerna. Men när det kommer till en förutsättningslös tävling ritas kartan om. Då består Europa av 42 länder och mittpunkten ligger inte i Paris, Bryssel eller Stockholm, utan kanske snarare i Prag, Belgrad eller Warszawa. Att tala om att ”det bara är östländer som vinner” är en grov förenkling av verkligheten. I det svenska medvetandet börjar ”öst” i Lettland och slutar i Moldova. En ungefär lika intelligent observation som att bunta ihop Sverige med Portugal och kalla det för ”väst”.

Det handlar om en rädsla för det okända. Var ligger Georgien? Fan vet, men jag är ganska övertygad om att fler vet om det idag, efter den underhållande Björk-pastischen som landets utsända tävlade med igår. Att Ukraina kom tvåa är visserligen nedslående men bevisar inte mycket mer än att dålig smak är gränsöverskridande. Serbien fick – liksom tidigare vinnare – röster från alla länder. Inget land har så många grannar att det ensamt räcker för att vinna.

Det är alltså dags för väst att sluta tjura om att östländerna röstar på varandra. Hur var det förresten förut? Sverige deltog i nästan två decennier utan att vinna. Regeln om att tävla med sitt modersmål gjorde att nästan enbart engelsk- och franskspråkiga bidrag vann. Just den frankofona kompisröstningen överträffar vida dagens grannsolidaritet. Nu deltar alla på lika villkor och folket röstar på det de tycker bäst om.

Att The Ark presterade den sämsta svenska placeringen sedan Christer Björkman är inte särskilt förvånande, efter gårdagens katastrofala framförande. Ljudproduktionen var under all kritik, med Ola Salos röst som överröstade allt övrigt arr. Blidproduktionen var också kass, dessutom var själva framförandet stelt och oengagerat. Med detta är inte sagt att Sverige hade varit med och tävlat om segern även om framförandet varit bättre, låten tilltalar nog inte Europa. Men nu fick vi bara poäng från övriga nordiska länder (och Storbritannien), vilket tyder på att The Ark helt enkelt inte gick genom rutan.