måndag, augusti 20, 2007

Politisk mod krävs i klimatfrågan

dLördagens upplaga av DN Motor hade Tema: Miljöbilar. Intressant och matnyttigt för alla som är i begrepp att köpa ny bil. Men konstigt att man påstår att etanol i tanken medför ”upp till 40 procent högre förbrukning”. Vem som helst som kört på etanol vet att det sällan rör sig om mer än 20 procent. 40 procent högre förbrukning skulle dessutom göra det ekonomiskt ohållbart att tanka etanol. Med ett literpris på åtta kronor skulle etanolen omräknat i bensin kosta över elva kronor litern, och därmed inte vara ett dugg konkurrenskraftig. En rimligare omräkning ger ett etanolpris på motsvarande 9,60 kr.

Chalmersprofessorn och flitige miljödebattören Christian Azar intervjuas och pekar på vikten av att politiker tar sitt ansvar. Hittills har debatten varit fokuserad på vad individen kan göra för att minska sin klimatpåverkan. Inget fel i det. Men för att verkliga förändringar ska ske måste politiker våga ta svåra beslut, som exempelvis kraftiga skattehöjningar på fossila drivmedel och driva igenom betydligt snålare utsläppsrätter än idag. ”Idén att problemen skulle lösas för att individer börjar uppträda miljövänligt är i det närmaste befängd. Det är orimligt att tro att alla är så engagerade i den här frågan.”, säger Azar.

Han pekar ut flygtrafiken som den enskilt mest ohållbara näringen ur klimatsynpunkt. ”Det måste bli dyrare att flyga för att dämpa resandet. Det måste bli rejält mycket dyrare på sikt.” Flyget är särskilt problematiskt eftersom det – till skillnad från bilar – inte finns någon alternativ teknik att tillgå. Som jag har skrivit tidigare så kommer flyget ensamt att förbruka alla EU:s utsläppsrätter år 2050, om utvecklingen inte bromsas. Ändå verkar det som om just resande är det område som individen har svårast att dra in på. Idag ses resande av de flesta som en självklar rättighet. Att höja skatten så att priset på en flygresa mellan Stockholm och London kostar 10 000 kr istället för 1 000 är ett av de där svåra besluten som politikerna i EU måste ha tillräckligt med mod för att fatta.

torsdag, augusti 16, 2007

Man måste ju börja någonstans

Via Gröna bilisters nyhetsbrev läser jag om en debatt om biobränslen som fördes i GP tidigare i somras. Miljöförbundet jordens vänner (MJV) skriver på GP Debatt om hur etanolimporten till Nordamerika och Västeuropa skapar nya globala orättvisor. Etanolproduktionen sker på bekostnad av andra grödor och ofta dessutom under dåliga arbetsförhållanden. MJV menar att man bör införa ett moratorium på etanolimport fram tills dess man kan garantera att etanolen har tillverkats på ett ”socialt och ekologiskt hållbart sätt”.

Det är naturligtvis lovvärt att ställa krav på importerade varor, oavsett om det rör sig om leksaker, vitvaror eller drivmedel. Men frågan, som också ställs av Chalmersforskarna Hans Hellsmark och Karl Johansson, är varför extra höga krav ska ställas på just etanol. Produktionen av etanol lämnar på många håll mycket övrigt att önska, men jämfört med exempelvis oljeutvinning handlar det inte om någon exceptionell påverkan. Visst, arbetsförhållanden är undermåliga på många håll, jordmånen utarmas och vinsten kommer inte alltid lokalbefolkningen till godo. Men oljeutvinning och raffinering är förknippat med långt större nackdelar – ekologiskt, arbetsmiljömässigt och, framför allt, politiskt.


Miljöfarlig verksamhet

Jag skrev om det här tidigare i vintras. Då var det Aftonbladets bilismkramande krönikör Robert Collin som grät krokodiltårar över etanolens miljöpåverkan. Nu är det alltså en miljöorganisation. Debatten om biobränslen skapar underliga sängkamrater. I sitt svar på MJV:s debattartikel skriver Hellsmark och Johansson att man måste beakta alternativen. Vad skulle komma istället för etanol? De menar att hotet framför allt kommer ifrån drivmedel gjort av kol, ett billigt, enkelt och mycket miljöfarligt alternativ till både biodrivmedel och drivmedel gjorda på olja.

För att skapa en bred marknad för biodrivmedel och därmed tränga ut mer miljövådliga alternativ, är det kontraproduktivt att ställa högre krav på det minst skadliga alternativet. Istället borde kanske Jordens vänner och Robert Collin börja med att ställa krav på oljeproducenter och fundera på vilka konsekvenser oljehandeln har för miljön och den politiska stabiliteten i länder som Ecuador, Nigeria, Angola, Saudiarabien och Irak. Till skillnad från merparten av dessa länder är världens största etanolexportör – Brasilien – en hyfsat stabil demokrati med faktiska möjligheter att möta Västs krav på hållbar produktion.

Hellsmark och Johansson framhåller också att etanolproduktionen än så länge befinner sig i ett inledningsskede. ”Sockerrörsetanol har i sig begränsade möjligheter att lösa trafikens klimatpåverkan”, skriver de. Men för att tekniken ska utvecklas och andra- och tredjegenerationens förnybara drivmedel ska kunna tas fram, krävs en stabil efterfrågan. Självfallet kan inte brasilianska sockerrör ersätta den samlade oljeproduktionen, men man måste ju börja någonstans.

måndag, augusti 06, 2007

Intressant från universitetskanslern

Högskoleverkets nye universitetskansler Anders Flodström vill modernisera och samordna organisationen av de svenska universiteten. På sikt ser han att landets 14 universitet slås ihop till fem, med både bredd i grundutbildningen och spetskompetens på högre nivåer. Han menar att dagens universitet håller en bra kvalitet när det gäller studenters grundläggande kompetens och levererar kompetenta ekonomer, läkare, jurister, osv. Men för att Sverige även i framtiden ska kunna stå sig i den internationella konkurrensen måste mer resurser läggas på spetskompetens.

För att få universitet i internationell toppklass menar Flodström att lärosätenas verksamheter måste samordnas bättre än idag. Framför allt menar han att den interna konkurrensen mellan svenska universitet fungerar destruktivt och hindrar forskningen att nå sin fulla potential. Istället för att samarbeta profilerar sig många svenska lärosäten mot varandra.

Förslaget är efterlängtat av många. Idag är Sveriges universitet för mycket utbildningsfabriker och för lite forskningscentra. Den breda utbildningen behövs naturligtvis, men som det ha skrivits i bloggkommentarer, Stanford, MIT och Harvard har ungefär samma budget som Lund och Uppsala, men bara en tiondel av studenterna. Mycket av den tid som svenska forskare borde lägga på forskning, går istället till föreläsningar och seminarier på grundnivå. Det är ett resursslöseri, samtidigt som studenterna i många fall får oengagerade lärare som bara väntar på att få undervisningstiden överstökad och komma tillbaka till sitt arbetsrum.

En tydligare uppdelning, liknande den i USA, mellan grundutbildning och master- och doktorandutbildningar skulle höja kvaliteten på både undervisning och forskning. Flodström föreslår att högskolorna i högre utsträckning än idag fungerar som lärosäten för grundutbildning, nära knutna till universiteten. Medan universiteten kan lägga mer resurser på forskning.

Anders Flodström kommer också att driva opinion för mer resurser till humaniora och samhällsvetenskap, två utbildningsområden som idag är påtagligt eftersatta. Det är verkligen välbehövligt och jag hoppas att han håller sitt ord. Dessutom är han positiv till att ta fram rankinglistor över de svenska lärosätena, något som de svenska studenterna är i skriande behov av. Idag köper man grisen i säcken när man söker till svenska universitet och högskolor. Intagningspoäng är det enda som finns att gå på, något som kan vara missvisande. Det är inte alltid som den populäraste kursen också är den bästa.

Han verkar bra, Flodström. Synd att han tillträder nu, när jag redan är klar med mina universitetsstudier.

torsdag, augusti 02, 2007

Starka varumärken

I veckan publicerade BusinessWeek sin årliga ranking av världens hundra starkaste globala varumärken. Liksom i förra årets rankning toppar Coca Cola listan. Varumärket värderas till drygt 65 mdr dollar. Det följs av Microsoft, IBM, GE, Nokia, Toyota, Intel, McDonald’s, Disney och Mercedes-Benz.

Listan visar dock inte riktigt hela sanningen. Världens största företag, Wal-Mart, saknas. Anledningen är enligt BusinessWeek att ett av kriterierna för att rankas är att varumärket får minst en tredjedel av sina intäkter utanför sin hemmamarknad. Wal-Mart använder till stor del andra varumärken utomlands. Flygbolag är uteslutna från listan eftersom de är alltför knutna till router och tidtabeller, vilket ger en missvisande bild av varumärkets betydelse för företagets verksamhet. Läkemedelsföretag finns inte heller med eftersom konsumenter tenderar att relatera till den specifika produkt de använder, snarare än till företagets varumärke.

Ikea är det enda svenska företaget på listan. Man placerar sig på 38:e plats och varumärket är värderat till 10 mdr dollar. H&M finns inte med på listan, det gör dock huvudkonkurrenten Zara, (plats 64) som är ett av de varumärken som stärkts mest under året. Detta illustrerar att ett företags storlek inte behöver ha något att göra med styrkan på dess varumärke, då H&M har en större andel av klädmarknaden. Fenomenet blir ännu tydligare bland biltillverkarna där varumärkets prestige ofta är helt avgörande. Världens (numera) näst största billtillverkare, kris- och förlusttyngda GM, är inte respresenterat på listan alls. Medan tyska Volkswagen har med både sitt eget varumärke (plats 54) och sitt lyxmärke Audi (plats 68). Världsledande Toyota är det femte högst värderade varumärket och deras lyxmärke Lexus ligger på plats 92.

Varumärken undgår ingen och påverkar oss alla i våra dagliga liv, i våra beslut och våra tankar. Att köpa en läsk utan att tänka ”Coca Cola” är praktiskt taget omöjligt, liksom det inte går att värja sig från Microsoft när man använder en dator eller från McDonald’s när man ska stanna till på bilsemestern och äta lunch. Med det är inte sagt att man stannar till och köper den där BigMacen, men den finns alltid där som ett alternativ.

När man läser listan blir det nästan övertydligt hur liten roll det spelar vad som finns bakom ett varumärke. Hur kan det komma sig att människor världen över känner igen – och relaterar till – loggan för ett kolsyrat sockervatten? Är det för att de tycker att sockervatten är viktigare än exempelvis snabbkaffe, mobiltelefoner eller frukostflingor? Nej, självfallet inte. Varumärken lyder under en närmast metafysisk marknadsavdelningslogik och att bygga ett framgångsrikt varumärke är en stor konst som inte har något att göra med ett företags faktiska verksamhet.