onsdag, juni 28, 2006

Tråkig fotboll, tråkigt val

Åttondelsfinalerna i fotbolls-VM bjöd inte på någon större underhållning. Mycket tillknäppt defensivt spel även i de matcher där det gjordes många mål. Mina omdömen match för match ser ut såhär:

Kvartsfinalerna ser roligare ut, med undantag för Italien – Ukraina, men som jag ser det så är frågan bara vilka som Brasilien får möta i finalen, Tyskland eller Argentina. Jag tror på Tyskland.

För Sveriges del kan jag inte låta bli att återknyta till min teori om den positiva korrelationen mellan fotbollslandslagets prestation och socialdemokratiska valframgångar. Någon alliansbloggare, har glömt vem, hoppades att det inte skulle gå alltför bra för Sverige i VM eftersom det skulle göra folk glada och nöjda. Väljare som är glada och nöjda tenderar att rösta på regeringspartiet. Det ligger nog en hel del i det.

En jämförelse med fotbolls-VM 2002 kan vara på sin plats. Resultatmässigt en nästan identisk turnering för svensk del, byt bara ut Trinidad och Tobago mot Nigeria och Paraguay mot Argentina. Och så förstås Tyskland mot Senegal. Ändå var det en helt annan turnering då, för fyra år sedan, händelserik och spännande inte bara för svensk del. Om man utifrån detta ska tolka hur valet i september kommer bli så tycker jag att allting pekar på en jämngrå tillställning med förutsebara utspel och defensiva strategier. Och så vinner sossarna tillslut i alla fall.


måndag, juni 19, 2006

SVT 6-0 TV4

Vad var det sämsta med matchen mellan Sverige och Paraguay? För oss som inte såg den på plats är svaret enkelt: TV4. Ingen har nog kunnat undgå märka att kanalen har tappat i kvalitet de senaste åren, men det har aldrig varit så tydligt som nu, när den ställs sida vid sida med SVT.

Skillnaden märks på alla sätt, från taffliga spelarintervjuer till bedövande tråkigt studiosnack. Kvällen när Sverige vinner sin första match på typ ett halvår är naturligtvis en glädjens kväll. Men TV4:s ”VM-lag” gör som vanligt sitt allra bästa för att dra ner stämningen. Studioankaret Ola Wenström har ett outgrundligt och mycket ansträngt leende som väl matchar hans likvärdigt ansträngda frågor till expertkommentatorerna. Han utstrålar osäkerhet och framstår, jämfört med SVT:s Peter Jhide, som en glad amatör.


TV4:s svaga VM-uppställning


Det är svårt att vara expertkommentator i fotboll, denna klychornas högborg. Hemma i soffan är alla experter och vem som helst kan häva ut sig analyser som ”de måste spela mer i djupled”, ”det är viktigt att inte sjunka för långt ned med mittfältet” eller ”det räcker inte med att äga spelet, man måste göra mål också”. En duktig expertkommentator ska ha expertkunnande och kunna se detaljer som ingen annan sett och sedan presentera dem på ett bra sätt. Hon eller han ska vara väl förberedd och vet vad som ska sägas när frågan ställs från studioankaret.

Att jämföra SVT:s studiosnack med TV4:s är som att jämföra en division ett-match mellan Quiding och Falkenberg med en VM-final mellan Brasilien och Argentina. Hos SVT har Peter Jihde full koll och bollar frågor mellan de mycket väl förberedda Ola Andersson och Anna Pohjanen som inte bara kommer med relevanta kommentarer, men också verkar vara riktigt trevliga personer. Till detta kommer Sladjan Osmanagic som hanterar tittarnas reaktioner och kommentarer på ett bra sätt. Jihde, Andersson, Pohjanen och Osmanagic lyckas med konststycket att få mig att sitta och längta efter analys och eftersnack, starkt jobbat!

I TV4-studion är det annorlunda. Efter segermatchen mot Paraguay är den enda frågan som Ola Wenström verkar ha på sitt cue card, ”hur glad är du?”. Magnus Hedman gör väl sitt bästa för att vinkla Wenströms frågor till något intressant, men kommer ändå mest med plattityder. Hasse Backe är däremot en fullständig katastrof. Hans analyser sträcker sig sällan längre än svepande redogörelser av typen, ”Sverige flyttade upp sina positioner i början av andra halvlek”, och han levererar sina pärlor med en osannolikt arrogant kroppshållning och i en ton som signalerar att detta är Sanningen.

Genomgående för Hedman och Backe är att de verkar fullständigt oförberedda på frågorna från Wenström. Man undrar vad de gör under matchen, några förberedelser inför eftersnacket gör de i alla fall inte. På plats i Tyskland är Patrik Ekwall lika outhärdlig som vanligt. I spelarintervjuerna efter Sverige-Paraguay verkade han fortfarande vara mest intresserad av vad exakt som hade sagts i ”storbråket” efter Trinidad & Tobago-matchen. Sparka honom, han kan säkert få jobb på Expressen.

Ge mig Sveriges Television, ge mig Sverige-England, ge mig vinst!

tisdag, juni 13, 2006

Mer om flygskatt

Jag var ganska ensam i bloggosfären om att kommentera riksdagens beslut om flygskatt förra veckan. Tydligen var inte ämnet så angeläget jämfört med fildelningsdebatten som varje stackare med en blogg verkar känna sig tvungen att skriva något om (denna stackare inräknad).

Därför blev jag förvånad igår när jag gjorde en sökning på knuff.se och såg att frågan tagits upp i sex-sju bloggar de senaste två dagarna. Varför? Jo, Ryanair har meddelat att man planerar att lägga ner avgångar från ett antal flyplatser runt om i landet, något som uppenbarligen väcker känslor bland de politiska bloggarna. Lite elakt kan man kanske säga att klimatförändringar tydligen inte räcker för att få folk att reagera. Vad som krävs är indraget lågprisflyg, då ställer man sig på barrikaderna. Gärna lite översvämnningar, men rör inte min förlängda week-end i Prag!

Jag har redan redovisat min syn på flygskatt här och den står jag principiellt fast vid. I de intressanta efterföljande kommentarerna togs bl.a. frågan om utsläppsrätter upp. Anna Röd funderade på om inte ett sådant system skulle vara effektivare för att driva flygnäringen mot mindre miljöpåverkan. För, som flera mycket riktigt har påpekat, en fast flygskatt gynnar bara andra transportslag utan att ge flygbranschen några incitament för att minska sina egna utsläpp. En skatt som grundar sig i en statisk syn på transport och kommunikationer.

Mer om detta finns även att läsa i Rasmus Karlssons papper ”Fly me to the end of the world?” (pdf) om hur flygindustrin ska kunna fortsätta utveckas och expandera utan att runt år 2050 egenhändigt ta upp samtliga EU-länders samlade utsläppskvoter. Rasmus föreslår några radikala grepp, men framför allt menar han att politiker måste börja tro på teknikutveckling igen, istället för att driva en reaktiv politik, som i fallet med de svenska flygskatterna. Dessutom pekar han på det orimliga i att driva en nationell linje i en fråga som ofrånkomligen är transnationell. Rekomenderas för läsning!

måndag, juni 12, 2006

Jag vill stanna hemma!

Igår sände P3 Frispel dokumentären ”Jag vill bort” av Hanna Nyberg, om hur tankarna på en spännande och händelserik resa till ett avlägset land kan fungera som flykt bort från den tråkiga och gråa vardagen. Och om hur de dessa drömmar om ett exotiskt paradis väl på plats förbyts i en sörja av sömnlösa nätter, påträngande gatuförsäljare, diarré och tristess.


Så hiiimla exotiskt!


Nyberg åker till Indien för att komma bort och uppleva något fantastiskt. I dokumentären får vi ta del av alla kval och besvär som möter henne där. Sånt som man inte tänker på hemma i tråkiga gamla Sverige. Hela backpacker-romantiken blir lustfyllt avklädd in på bara kroppen och fram träder kackerlackor, oförstående lokalbefolkning, värme och oväsen som gör sig bra på kort och i anekdoter, men som är fullständigt outhärdligt i verkligheten.

”Jag vill bort” känns befriande i en ungdomskultur där det största tabut är att vilja stanna hemma. Att vara bekväm. Att inte vilja kasta sig ut i världen ”innan det är för sent”. En kultur där det viktigaste är att kunna droppa destinationer lite flyktigt, nämna en pittoresk detalj om en basar i Kairo, bergsby i Bolivia eller sandstrand på Bali. Där det viktiga är att det bara droppas, som en kul grej som inte är så viktig utan bara förtjänar att nämnas i förbifarten. Det markerar att man varit runt, att det minsann finns mer varifrån det kom.

Jag avskyr att sitta och lyssna på såna reseberättelser. De är fullständigt ointressanta eftersom de allihop följer samma mall. I Nybergs dokumentär intervjuas sociologen Erika Andersson Cederholm som talar om backpacker-berättelsen som alltid låter likadant, oavsett vad som egentligen hänt på resan. Hon menar att det beror på att förväntningarna som resenären har före resan måste uppfyllas. Uppfylls de inte till hundra procent (vilket de givetvis aldrig gör) så skarvar man historien när man kommer hem. Egentligen är det inte själva resan, utan snarare tanken på resan som är det viktiga.

Det förklarar varför backpackers sällan har något intressant att säga om ställena där de varit. De har helt enkelt inte brytt sig om att titta efter. Jag är alltid nyfiken och vill veta mer om platser där jag själv aldrig varit, eftersom jag är för lat och bekväm för att resa och upptäcka dem själv. Därför är det ofta en frustrerande upplevelse för mig att prata med folk som varit på en spännande plats, eftersom de sällan kan berätta något annat än det som står att läsa i Lonely Planet.

Fenomenet är tydligt i ett annat P3-program, resemagasinet Transit, som rapporterar från alla världens hörn, men som låter påfrestande likadant från program till program. Oavsett om en korre rapporterar från Chile eller Kina så tränger reportagen sällan djupare än hur dåliga folk är på att passa tider eller hur fantastiskt det är med så billig mat. Aldrig har jag hört ett kritiskt reportage i Transit om rika västerländska ungdomar som kan åka till andra sida Jorden och förundras över hur annorlunda allt är. Aldrig försöker någon ta reda på varför det är så billigt. Reportagen görs alltid utifrån ett säkert väst-perspektiv, vilket naturligtvis är ofrånkomligt, men det störande är att ingen verkar vilja kännas vid det.

Alla backpackers (obs generaliseringsvarning!) ser på sig själva som ståendes utanför likriktningen. Men eftersom det egentligen handlar om en mycket homogen grupp människor så blir effekten den motsatta: alla står på samma ställe, ser, hör och tänker samma saker, och skapar en världsbild med sig själva i mittpunkten och världen som ett vykort där allt är som man tror att det ska vara.

Så tack Hanna Nyberg för att du gjort en dokumentär fri från pretentioner där det är helt tillåtet att tycka illa om det exotiska och lääängta tillbaka till den vardagliga tryggheten. Hemma bäst, punkt slut!

måndag, juni 05, 2006

Pinsam nivå på fildelningsrapporteringen

”Ivar Wenster tycker att det ska bli lagligt att ladda
ner filer från nätet.”

- Bengt Magnusson i TV4-nyheterna ikväll. Säger väl egentligen allt om nivån på rapporteringen om fildelningsdebatten.

Läs istället Rasmus Fleischers utmärkta tal vid Reboot-konferensen förra helgen på Copyriot, för att få en aning om vad det egentligen handlar om.

lördag, juni 03, 2006

Flygskatt en självklarhet

Igår beslutade riksdagen om en miljöskatt på flygresor (tack Jonas för tipset). I fortsättningen kommer varje flygbiljett beskattas med 94 kr för destinationer inom Europa och 188 kr utanför Europa. Resor från och till flygplatser i glesbygden kommer troligen att undantas från beskattning, förutsatt att undantagen godkänns av EU.

Beslutet klubbades igenom trots kraftiga protester från de borgerliga partierna som menade att skatten inte kommer leda till mer än marginellt positiva effekter för miljön samtidigt som näringslivet kommer digna under ytterligare kostnader. Man pekar framför allt på de ödesdigra effekter skatten kommer ha på Sturup som bl.a. kommer att förlora Ryanair som flyttar sina avgångar till Kastrup. Kritikerna menar att de totala miljöeffekterna i det fallet blir negativa eftersom flygresenärerna tvingas resa längre för att komma till flygplatsen. Dessutom går man miste om skatteintäkter samtidigt som man sparkar undan benen för en flygplats som är viktig för regionen.

Frågan som bör ställas är dock inte varför flygtrafik ska beskattas utan varför den inte ska beskattas. Till skillnad från exempelvis bil- och busstrafik har flyget varit fullständigt skattebefriat, samtidigt som det är det transportsätt som avger mest koldioxidutsläpp per passagerare. Inte ens en personbil med en ensam förare kommer i närheten av vad ett flygplan med full beläggning släpper ut per person. Tiden är förbi då flyget stod för en exklusiv och marginell del av persontransporterna. Idag är flygnäringen inriktad på prispress och effektivitet i konkurrens med andra transportsätt som exempelvis buss och tåg. Det finns ingen anledning att ge flyget skattesubventioner. För en regering som vill lansera det gröna folkhemmet är alltså en beskattning av flygresor en självklarhet.

Att Sturup drabbas har naturligtvis att göra med Skånes närhet till Köpenhamn och de danska flygskattereglerna. Men man kan inte utforma långsiktig miljöpolitik och samtidigt ta hänsyn till enskilda tröskeleffekter. Dessutom visar det skånska dilemmat hur viktigt det är med en sammanhållen europeisk skattepolitik för långdistanstransporter. Det är inte rimligt att en flygresa från Stockholm till London kostar mindre än en tågresa till Linköping. I dagsläget är det också nästan lika billigt att flyga mellan Skåne och Stockholm som det är att ta tåget, en anledning så god som någon att beskatta flyget.


Foto: Gefle Dagblad