Samtidigt hos Erik

Men etanolen har framför allt pekats ut som boven i dramat om de stigande världsmarknadspriserna på matgrödor som vete, ris, majs och socker. På FAO-konferensen i Rom förra veckan diskuterades bland annat detta, och där fanns de – bl.a. Världsbankens chef Robert Zoellik – som hävdade att 65 procent av den senaste tidens prisökningar på mat beror på utbyggnaden av etanolproduktion. Fast orsakerna till de galopperande matpriserna kan naturligtvis hittas på en mängd olika håll, och det faller på sin egen orimlighet att peka ut etanolproduktionen som Svarte Petter på en marknad som i decennier har präglats av subventioner och skyddstullar.

Det var några år sedan nu, men i en tentafråga i makroekonomi som jag satt och brottades med någon gång under vårterminen -02 användes ett exempel från det franska jordbruket. Där framgick det att en fransk ko kostade de franska – och europeiska – skattebetalarna i genomsnitt 3000 kr i månaden i subventioner. Det är bra mycket mer än vad jag fick i studiebidrag. Och, till skillnad från den franska köttindustrin, ledde mina studier till varken nämnvärt ökande utsläpp av växthusgaser, en kraftigt överviktig befolkning eller djurplågeri.

I ett läge där över en miljard av världens befolkning är överviktig har jag svårt att ta akuta matlarm på allvar. Framför allt har jag svårt att acceptera att matkrisen beror på att en försvinnande liten andel av världens bilpark har börjat köra på etanol de senaste åren. Boven här inte främst mina föräldrars Ford Focus, det är det globala oljeberoendet och den snedvridna jordbrukspolitiken i framför allt EU och USA. Fördelningen av matresurser över världen är alltjämt en fråga om distribution och ekonomiskt makt. Över 800 miljoner människor lider av kronisk hunger. I stort sett samtliga bor i u-länderna.

Det är alltid enkelt att peka ut enskilda företeelser som orsaker till problem och visst är den ökande etanolproduktionen en bidragande orsak till den senaste tidens prisstegringar. Men därifrån är steget stort till att sluta tanka etanol och gå tillbaka till bensin. Etanolens kritiker har alltid pekat på de konsekvenser som en fullständig övergång från fossila bränslen till biobränslen skulle innebära. Och visst, att ersätta samtliga bensin- och dieselmotorer med motorer som går på biobränslen skulle ta en ände i förskräckelse. Men ingen enskild lösning kan ersätta all bensin och diesel.

Etanolen kommer till sin rätt om den är lokalt producerad av råvara som inte tränger ut andra matgrödor. I Sverige passar energiskog utmärkt för det syftet. I andra delar av världen finns annan förnybar råvara som passar. Inom en tjugo-till-trettioårsperiod har antagligen förbränningsmotorn (som bygger på över hundra år gammal teknik) fasats ut mot mer energieffektiva lösningar. Förhoppningsvis kommer allt fler att åka kollektivt. Det kommer att krävas många omställningar och mycket nytänkande för att reducera utsläppen av växthusgaser med 75 procent till 2050. Men under tiden får man ta det som står till buds. Och hur man än vänder och vrider på det, så kommer en tank med etanol alltid vara att föredra framför en tank med bensin.