tisdag, september 13, 2005
Storföretag med samvete?
Det är svårt med storföretag som visar upp ett samvete. I lördagens tidning upptogs ett helt uppslag av en annons från Chiquita. Den var fylld till brädden med finstilta paragrafer med regler som handlade om hur det stora fruktföretaget skulle behandla sina anställda och miljön där man är verksam. Paragraferna hade man tagit fram tillsammans med NGO:n Rainforest Alliance (har någon hört talas om dem förut?).
Jag tog mig tid att läsa igenom hela annonsen, man har ju hört hur sviniga Chiquita brukar vara mot sina arbetare. De badar i kemikalier har man ju hört. Det är livsfarligt att slicka på en banan har man ju hört. Men reglerna var relevanta och det skulle vara svårt för det stora fruktföretaget att följa dem och samtidigt fortsätta bada sina bananer i kemikalier. Hoppfullt. Kan man kanske börja köpa bananer utan dåligt samvete?
I sin bok The Corporation (har också gått som dokumentär på SVT på dödgrävartiden söndagar klockan 17) talar Joel Bakan om företaget som psykopat. Ett ämne som behandlas i boken är företag som tar ett samhällsansvar. "Corporate responsibility" har varit ett inneuttryck de senaste åren. Inte ett dugg konstigt, eftersom stora multinationella företag numera har större inflytande på länder än många regeringar. Det är ett sundhetstecken att vissa företagsledare känner ett ansvar gentemot sina anställda och miljön i landet där man verkar.
Men det är problematiskt med ansvarskännande företag. Ett exempel som Bakan tar upp i sin bok är läkemedelsjätten Pfizer som hjälpt till att rusta upp ett område i Williamsburg i New York. Stadsdelen som tidigare varit nedgången och våldsam har nu förvandlats till ett pittoreskt förortsområde. Pfizers vd Hank McKinnell guidar runt i området och pekar ut alla förbättringar företaget bidragit med.
Visst är det bra att Pfizer tar delar av sin vinst och investerar i allmänna nyttosaker. Bakan menar dock att det finns en baksida. De pengar som Pfizer lägger på upprustning går de lokala myndigheterna ur händerna i form av förlorade skatteintäkter. Pfizer är inte någon demokratisk organisation. Vad är det som säger att Pfizer vet vilka behov som är mest skriande? De människor som hade oturen att bo två tunnelbanestationer bortom Pfizer-området, dit de fattiga, utslagna och kriminella flyttade eftersom bostadspriserna blev för höga, är inte lika entusiastiska som McKinnell.
Företag har helt enkelt inte förmågan eller ens viljan ta ett fullständigt samhällsansvar. De vill använda det goodwill man får av samhällsinsatserna för att stärka sitt varumärke, och det är inget omoraliskt eller ens konstigt med det.
Milton Friedman menar att det är företagen med stora engagemang i samhällsutveckling som handlar omoraliskt. Ett företags moraliska imperativ är endast att generera vinst åt sina aktieägare. Att företaget agerar altruistiskt ligger inte aktieägarnas intresse, tvärt om. Undantaget är företag som agerar altruistiskt för att höja vinsten för sina aktieägare (och som därmed inte agerar altruistiskt längre).
Det är detta som Pfizer och Chiquita ägnar sig åt. Så att det numera är mindre gift på bananerna är ju visserligen bra, men det är inte någon långsiktig lösning. Den dag Chiquitas kunder slutar bry sig tillräckligt mycket om bananplockares villkor kommer man börja bryta mot reglerna man satt upp. För långsiktiga lösningar krävs att en kraftfull och okorrumperad statsapparat skapas som har förmågan att ställa krav på storföretag. Dock kan det mycket väl visa sig att initiativ som Chiquitas bidrar till en sådan utveckling. Och då är det bara att tacka och ta emot.
Jag tog mig tid att läsa igenom hela annonsen, man har ju hört hur sviniga Chiquita brukar vara mot sina arbetare. De badar i kemikalier har man ju hört. Det är livsfarligt att slicka på en banan har man ju hört. Men reglerna var relevanta och det skulle vara svårt för det stora fruktföretaget att följa dem och samtidigt fortsätta bada sina bananer i kemikalier. Hoppfullt. Kan man kanske börja köpa bananer utan dåligt samvete?
I sin bok The Corporation (har också gått som dokumentär på SVT på dödgrävartiden söndagar klockan 17) talar Joel Bakan om företaget som psykopat. Ett ämne som behandlas i boken är företag som tar ett samhällsansvar. "Corporate responsibility" har varit ett inneuttryck de senaste åren. Inte ett dugg konstigt, eftersom stora multinationella företag numera har större inflytande på länder än många regeringar. Det är ett sundhetstecken att vissa företagsledare känner ett ansvar gentemot sina anställda och miljön i landet där man verkar.
Men det är problematiskt med ansvarskännande företag. Ett exempel som Bakan tar upp i sin bok är läkemedelsjätten Pfizer som hjälpt till att rusta upp ett område i Williamsburg i New York. Stadsdelen som tidigare varit nedgången och våldsam har nu förvandlats till ett pittoreskt förortsområde. Pfizers vd Hank McKinnell guidar runt i området och pekar ut alla förbättringar företaget bidragit med.
Visst är det bra att Pfizer tar delar av sin vinst och investerar i allmänna nyttosaker. Bakan menar dock att det finns en baksida. De pengar som Pfizer lägger på upprustning går de lokala myndigheterna ur händerna i form av förlorade skatteintäkter. Pfizer är inte någon demokratisk organisation. Vad är det som säger att Pfizer vet vilka behov som är mest skriande? De människor som hade oturen att bo två tunnelbanestationer bortom Pfizer-området, dit de fattiga, utslagna och kriminella flyttade eftersom bostadspriserna blev för höga, är inte lika entusiastiska som McKinnell.
Företag har helt enkelt inte förmågan eller ens viljan ta ett fullständigt samhällsansvar. De vill använda det goodwill man får av samhällsinsatserna för att stärka sitt varumärke, och det är inget omoraliskt eller ens konstigt med det.
Milton Friedman menar att det är företagen med stora engagemang i samhällsutveckling som handlar omoraliskt. Ett företags moraliska imperativ är endast att generera vinst åt sina aktieägare. Att företaget agerar altruistiskt ligger inte aktieägarnas intresse, tvärt om. Undantaget är företag som agerar altruistiskt för att höja vinsten för sina aktieägare (och som därmed inte agerar altruistiskt längre).
Det är detta som Pfizer och Chiquita ägnar sig åt. Så att det numera är mindre gift på bananerna är ju visserligen bra, men det är inte någon långsiktig lösning. Den dag Chiquitas kunder slutar bry sig tillräckligt mycket om bananplockares villkor kommer man börja bryta mot reglerna man satt upp. För långsiktiga lösningar krävs att en kraftfull och okorrumperad statsapparat skapas som har förmågan att ställa krav på storföretag. Dock kan det mycket väl visa sig att initiativ som Chiquitas bidrar till en sådan utveckling. Och då är det bara att tacka och ta emot.
Kommentarer:
<< Tillbaka
Visst har vi hört om detta. Jag skrev ett inlägg för en tid sedan.
http://ogonblickinorr.blogspot.com/2005/09/r-bananerna-fina-idag.html
http://ogonblickinorr.blogspot.com/2005/09/r-bananerna-fina-idag.html
Jag blev också förbluffad av Chiquitas tilltag. Men det är klart att vi inte kan förlita oss på storföretagens goda vilja när det gäller miljöproblematik och arbetarnas villkor; det behövs offentliga regleringar.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
