söndag, januari 15, 2006
Älskade lilla skithund!
Svenska Kennelklubben presenterade i dagarna sin lista över nyregistrerade hundar i Sverige 2005 (excel-dokument). Listan toppas av schäfern som ståtar ohotad som Sveriges populäraste hundras, följd av golden retriever och labrador retriever.
Det mest anmärkningsvärda med årets lista är de klassiska brukshundarnas tillbakagång, till förmån för mindre raser i allmänhet och sällskapshundar i synnerhet. Trenden var tydlig redan förra året och ser alltså ut att hålla i sig. Den explosionsartade ökningen av hundar totalt verkar dock ha mattats av, det registrerades faktiskt färre hundar 2005 än året innan.
Varför skriver jag om det här?, undrar kanske du, kära läsare. Jo, det är av rent personliga skäl. Jag är sedan ett drygt år tillbaka lycklig hundägare och som sådan blir man lite insnöad. Det kan liknas vid nyblivna golfare eller kanske personer som just tagit körkort, min omgivning har tappert fått stå ut med ett ständigt tjat om hundar och framför allt min egen hund, Konrad. Och nu får även ni bloggläsare en del av sleven.
Konrad
De sociala koderna runt hundägande och hundägare är många och ibland rätt subtila. Det jag framför allt lagt märke till är den enorma skillnaden mellan småhundsägare och eh… storhundsägare. Ibland känns det som att det inte ens är samma djur det handlar om och i hundgården tittas det snett mellan de två grupperna. ”Överspända små skithundar”, tänker labradorägaren. ”Lobotomerade hösäckar”, tänker jack russell-ägaren.
Den senaste uppgången för de små raserna är positiv läsning, eftersom det vittnar om att folk har börjat släppa fixeringen vid de klassiska tråk-hundarna. Att man inte automatiskt tänker golden retriever när man ska skaffa hund. Istället sätter man sig ner och funderar över vilken hund som skulle passa just oss allra bäst. Det finns totalt 287 registrerade hundraser hos Svenska Kennelklubben så det finns ingen anledning att skaffa en apporterande fågelhund eller en vakthund om man inte absolut behöver en sån.
Konrad är en bostonterrier, en ras som sedan slutet på 1800-talet enbart har avlats på utseende och sociala egenskaper. Han är en spelevink och knähund utan några drifter att vilja börja valla cyklister eller maniskt hämta pinnar (även om han är mycket förtjust i att tugga på dem). En av hans kompisar i hundgården är en lika charmig chinese crested, en av de raser som ökar allra mest och numera är 14:e vanligast i landet.
Vi lever annorlunda nu än för 50 år sedan, så det följer naturligt att vi även efterfrågar andra egenskaper hos våra hundar. Jag har inga planer på att skaffa får och har alltså inget behov av en duktig vallhund. Däremot tycker jag om att gå omkring i stan, kolla i affärer och fika. Det är enklare med en knähund på nio kilo än med en schäfer. Vissa kanske tycker att han är en liten skithund, det rör mig inte ryggen.
Det mest anmärkningsvärda med årets lista är de klassiska brukshundarnas tillbakagång, till förmån för mindre raser i allmänhet och sällskapshundar i synnerhet. Trenden var tydlig redan förra året och ser alltså ut att hålla i sig. Den explosionsartade ökningen av hundar totalt verkar dock ha mattats av, det registrerades faktiskt färre hundar 2005 än året innan.
Varför skriver jag om det här?, undrar kanske du, kära läsare. Jo, det är av rent personliga skäl. Jag är sedan ett drygt år tillbaka lycklig hundägare och som sådan blir man lite insnöad. Det kan liknas vid nyblivna golfare eller kanske personer som just tagit körkort, min omgivning har tappert fått stå ut med ett ständigt tjat om hundar och framför allt min egen hund, Konrad. Och nu får även ni bloggläsare en del av sleven.
Konrad
De sociala koderna runt hundägande och hundägare är många och ibland rätt subtila. Det jag framför allt lagt märke till är den enorma skillnaden mellan småhundsägare och eh… storhundsägare. Ibland känns det som att det inte ens är samma djur det handlar om och i hundgården tittas det snett mellan de två grupperna. ”Överspända små skithundar”, tänker labradorägaren. ”Lobotomerade hösäckar”, tänker jack russell-ägaren.
Den senaste uppgången för de små raserna är positiv läsning, eftersom det vittnar om att folk har börjat släppa fixeringen vid de klassiska tråk-hundarna. Att man inte automatiskt tänker golden retriever när man ska skaffa hund. Istället sätter man sig ner och funderar över vilken hund som skulle passa just oss allra bäst. Det finns totalt 287 registrerade hundraser hos Svenska Kennelklubben så det finns ingen anledning att skaffa en apporterande fågelhund eller en vakthund om man inte absolut behöver en sån.
Konrad är en bostonterrier, en ras som sedan slutet på 1800-talet enbart har avlats på utseende och sociala egenskaper. Han är en spelevink och knähund utan några drifter att vilja börja valla cyklister eller maniskt hämta pinnar (även om han är mycket förtjust i att tugga på dem). En av hans kompisar i hundgården är en lika charmig chinese crested, en av de raser som ökar allra mest och numera är 14:e vanligast i landet.
Vi lever annorlunda nu än för 50 år sedan, så det följer naturligt att vi även efterfrågar andra egenskaper hos våra hundar. Jag har inga planer på att skaffa får och har alltså inget behov av en duktig vallhund. Däremot tycker jag om att gå omkring i stan, kolla i affärer och fika. Det är enklare med en knähund på nio kilo än med en schäfer. Vissa kanske tycker att han är en liten skithund, det rör mig inte ryggen.
Kommentarer:
<< Tillbaka
Trivsam notering. Håller helt med på det där med framavlande av vissa raser som passar i olika livssituationer, både rumsligt och kronologiskt. ( Även om man känner sig mengelesk)
Frågan är ju då vilken desinformation som spridits till människor som väljer att skaffa sig pitbulls. Det känns inte som typexempel på en hund att sitta på en uteservering med. ( Ja, det är mer beroende på vilken ägare snarare än vilka gener en hund har, men ändå - Spontant känns ett köp av en pitbull som ett starkt uttryck för ... klasstillhörighet? Behov av skydd? Stärka sin maskulinitet? ... jag har ingen aning egentligen)..
Bra inlägg, var typ allt.
Frågan är ju då vilken desinformation som spridits till människor som väljer att skaffa sig pitbulls. Det känns inte som typexempel på en hund att sitta på en uteservering med. ( Ja, det är mer beroende på vilken ägare snarare än vilka gener en hund har, men ändå - Spontant känns ett köp av en pitbull som ett starkt uttryck för ... klasstillhörighet? Behov av skydd? Stärka sin maskulinitet? ... jag har ingen aning egentligen)..
Bra inlägg, var typ allt.
Tack Ola. Det är ett intressant ämne du tar upp och självfallet är valet av hund, bland mycket annat, en klassmarkör.
Genom att skaffa en bostonterrier visar jag må hända att jag är en upplyst intellektuell som inte behöver en hund för att förstärka min fysiska närvaro, eller maskulinitet för den delen.
Pitbulls är ju potentiellt livsfarliga hundar och genom att skaffa en sådan visar ägaren att han (för det är en han) är en hårding som inte bryr sig ett skit om sin omgivning och kan sparka stjärt på vem som helst.
Chiuaua är en hund som också klättrat kraftigt SKK:s topplista de senaste åren och som kanske mer än någon annan blivit en statussymbol och lyxaccessoar. Brathund, kanske? Mina associationer går till Stureplan och nyrika Paris Hilton-wannabes. Även det en klasstillhörighet.
Genom att skaffa en bostonterrier visar jag må hända att jag är en upplyst intellektuell som inte behöver en hund för att förstärka min fysiska närvaro, eller maskulinitet för den delen.
Pitbulls är ju potentiellt livsfarliga hundar och genom att skaffa en sådan visar ägaren att han (för det är en han) är en hårding som inte bryr sig ett skit om sin omgivning och kan sparka stjärt på vem som helst.
Chiuaua är en hund som också klättrat kraftigt SKK:s topplista de senaste åren och som kanske mer än någon annan blivit en statussymbol och lyxaccessoar. Brathund, kanske? Mina associationer går till Stureplan och nyrika Paris Hilton-wannabes. Även det en klasstillhörighet.
Någonstans kring diskussionen om chihuahuas, så kan man dra stora växlar kring deskrepansen mellan kändisjournalistikens, tv-underhållningsglorifieringens och ebba-von-sydow-modefanatismens ideal och det faktum att alla inte har råd med det.
Drömmen om att utstråla miljardärbrat och att ha en chihuahua, har ju som bekant lett till att insmuggling av dessa hundar ökat, med tragiska konsekvenser.
En renrasig chihuahua med en prislapp på 7000 är inget för vilket vårdbiträde som helst.
Något mer välformulerat och intressant, så skulle man kunna skriva en syrlig kulturartikel om detta i vilken dagstidning som helst.
Drömmen om att utstråla miljardärbrat och att ha en chihuahua, har ju som bekant lett till att insmuggling av dessa hundar ökat, med tragiska konsekvenser.
En renrasig chihuahua med en prislapp på 7000 är inget för vilket vårdbiträde som helst.
Något mer välformulerat och intressant, så skulle man kunna skriva en syrlig kulturartikel om detta i vilken dagstidning som helst.
Hej! Lyllo dig som fått äran att bli ägare till en boston! Förra året föddes endast 57 st i Sverige har jag hört... Jag letar febrilt, men i år verkar det ont om planerade kullar. Får man fråga vilken kennel Konrad kommer från? Mvh Kina
# skrivet av 
: 27 januari, 2006 23:14
: 27 januari, 2006 23:14
Jorå, visst är jag lyllo! Konrad kommer från Yankees i Örebro. Jag såg att Svenska Bostonterrierklubbens hemsida är nere för tillfället, men du kan ju alltid ringa någon av deras valphänvisare Ina (0456-298 14), Catta (0586-412 60) eller Gun (026-13 12 01) för fler tips på kennlar, om du inte redan gjort det.
Älskar trubbnosar. Vi har 2 franska bulldoggar och familjen har haft säkert 10 genom åren.
# skrivet av : 31 januari, 2006 14:33
: 31 januari, 2006 14:33
Jag håller med dig om att det är skönt att hund nödvändigtvis inte är lika med Golden Retriever längre. Framförallt eftersom detta förhoppningsvis innebär ett slut på knähund = ouppfostrad skällig skithund med snorkig ägare i andra änden av kopplet, då fler människor med ett genuint hundintresse skaffar mindre hundar. Resonemanget verkar tidigare ganska ofta ha varit i stil med att små hundar behöver inte uppfostras, man kan ju lyfta upp dem. Vilket i sin tur lett till att människorna med stora hundar tittat ännu mer snett på de där små skitarna :)
# skrivet av : 01 februari, 2006 11:37
: 01 februari, 2006 11:37
Lotta, det där med att man lyfter upp små hundar är ett problem även för oss hundägare med mycket goda avsikter och höga ambitioner (eh...). Man måste vara på sin vakt för det är lätt att fuska och lyfta upp när man egentligen borde lösa situationen med att kommunicera med hunden.
Sen tycker jag att en del av vitsen med små hundar är att de inte behöver vara fullständigt kuvade, utan att de kan tillåtas röja runt lite utan att de river hela inredningen. Jag menar jösses, Konrads beteende skulle vara outhärdligt om han var i Rottweiler-storlek!
Sen tycker jag att en del av vitsen med små hundar är att de inte behöver vara fullständigt kuvade, utan att de kan tillåtas röja runt lite utan att de river hela inredningen. Jag menar jösses, Konrads beteende skulle vara outhärdligt om han var i Rottweiler-storlek!
Nej nej, det skulle vara charmigt :) Däremot kanske ert omdöme att ha en röjande rottweiler i en tvåa skulle ha ifrågasatts. Men, jag håller såklart med om att en hund inte ska vara kuvad. Dock är det väl så att hundar som lyssnar på matte/husse kan vara friare, gladare hundar, då de fungerar i de flesta miljöer, kan vara lösa utan att antasta barn och så vidare?
Sedan finns det en del hundägare som mer verkar kräva lydnad för sakens skull, snarare än att det finns ett behov. Just att hitta den rätta nivån av lydnad är väl det svåra oavsett storlek på hund.
Även ägare till hundar på 15 kilo lyfter upp dem ibland, av bekvämlighet. hrm, hrm.
Skicka en kommentar
Sedan finns det en del hundägare som mer verkar kräva lydnad för sakens skull, snarare än att det finns ett behov. Just att hitta den rätta nivån av lydnad är väl det svåra oavsett storlek på hund.
Även ägare till hundar på 15 kilo lyfter upp dem ibland, av bekvämlighet. hrm, hrm.
# skrivet av : 03 februari, 2006 14:31
: 03 februari, 2006 14:31 << Tillbaka
