torsdag, januari 12, 2006
Låt inte rasisterna komma undan så lätt
Hör på radion om förslaget om anonyma arbetsansökningar till tjänster inom den offentliga förvaltningen. – Det låter ju som ett vettigt förslag, tänker jag, i ungefär tre minuter. Jag tänker att det är ju som när juristernas studentkår här i Lund förde fram krav på anonyma tentor, alltså att examinerande lärare inte ska kunna se vems tenta det är hon/han rättar. De menade att det inte fanns någon anledning för examinatorerna att veta namnet på studenten i fråga, eftersom det är tentan som rättas, inte studenten.
Det tog mig alltså tre minuter att se att min parallell haltande betänkligt. En arbetsansökan är ingen tenta. Det är en första inblick, en aptitretare, på en person som kanske skulle kunna vara värsta tillskottet, en fullträff för arbetsplatsen som efterfrågar den nya medarbetaren.
Så när arbetsgivaren bläddrar igenom högen av ansökningar så spelar namnet roll, på samma sätt som arbetserfarenhet, fritidssysselsättning, gymnasieutbildning, språkkunskaper, osv., eftersom all denna information tillsammans skapar en helhetsbild av personen. Och som flera motståndare till förslaget påpekat så räcker det inte med att plocka bort namnet om man vill lura de rasistiska arbetsgivarna. Det finns alltid en massa andra mer eller mindre tydliga markörer som visar vem författaren av ansökan är.
Adressen (Djursholm, Husby, Saltsjöbaden, Rosengård, Nacka, Lund – vad tänker ni?), sättet att formulera sig på, tidigare arbetserfarenhet (femton år som ingenjör i Iran), språkkunskaper (talar mycket god persiska) och en massa andra detaljer leder snabbt den rasistiske arbetsgivaren till att ändå kasta ansökan i papperskorgen, trots att namnet inte står där explicit.
Förslaget leder tankarna till enkla undanflykter. Ungefär som det klassiska, fåfänga försöket att förbättra städaryrkets status genom att döpa om det till lokalvårdare. Vi kommer inte undan rasismen genom att censurera valda delar av arbetsansökan. Däremot får rasistiska arbetsgivare en gyllene möjlighet att skylla ifrån sig när man anklagas för diskriminering. Så lätt ska de inte få komma undan. En ansökan är ju till för att beskriva vem man är, hur ska man kunna göra det utan att beröra sin etniska bakgrund?
Det tog mig alltså tre minuter att se att min parallell haltande betänkligt. En arbetsansökan är ingen tenta. Det är en första inblick, en aptitretare, på en person som kanske skulle kunna vara värsta tillskottet, en fullträff för arbetsplatsen som efterfrågar den nya medarbetaren.
Så när arbetsgivaren bläddrar igenom högen av ansökningar så spelar namnet roll, på samma sätt som arbetserfarenhet, fritidssysselsättning, gymnasieutbildning, språkkunskaper, osv., eftersom all denna information tillsammans skapar en helhetsbild av personen. Och som flera motståndare till förslaget påpekat så räcker det inte med att plocka bort namnet om man vill lura de rasistiska arbetsgivarna. Det finns alltid en massa andra mer eller mindre tydliga markörer som visar vem författaren av ansökan är.
Adressen (Djursholm, Husby, Saltsjöbaden, Rosengård, Nacka, Lund – vad tänker ni?), sättet att formulera sig på, tidigare arbetserfarenhet (femton år som ingenjör i Iran), språkkunskaper (talar mycket god persiska) och en massa andra detaljer leder snabbt den rasistiske arbetsgivaren till att ändå kasta ansökan i papperskorgen, trots att namnet inte står där explicit.
Förslaget leder tankarna till enkla undanflykter. Ungefär som det klassiska, fåfänga försöket att förbättra städaryrkets status genom att döpa om det till lokalvårdare. Vi kommer inte undan rasismen genom att censurera valda delar av arbetsansökan. Däremot får rasistiska arbetsgivare en gyllene möjlighet att skylla ifrån sig när man anklagas för diskriminering. Så lätt ska de inte få komma undan. En ansökan är ju till för att beskriva vem man är, hur ska man kunna göra det utan att beröra sin etniska bakgrund?
Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
<< Tillbaka