torsdag, januari 19, 2006
Rabbel från en social-liberal
Några reflektioner angående veckans ideologiska beef mellan Per Wirtén och Johan Norberg, där Wirtén slänger handsken framför de svenska liberalerna och frågar var självkritiken finns någonstans.
Frågan känns befogad, särskilt i ljuset av nylanserade Neo där självbelåtenheten går som en röd tråd. Precis som i den numera nedlagda Smedjan.com där det aldrig var någon tvekan om vilka som hade rätt och vilken världsbild det var som gällde. Den Fria Individen var självklar, liksom att liberaler aldrig kan förorda något tvång eller maktmissbruk eftersom man alltid står på individens sida.
När jag var tonåring tänkte jag på samma sätt. Det är lätt att charmas av en världsbild som kan sammanfattas med uttrycken ”frihet”, ”mänsklighet” och ”individen i centrum”. Likt en nyfrälst korsriddare drog jag ut i fält mot trångsynta socialister som inte sett det liberala frihetliga ljuset. Det tog mig några år att ifrågasätta liberalismens ovedersägliga storhet. Det innebar dock inte att jag bytte fot och blev socialist, tvärt om har jag försökt gå med i LUF tre gånger, men alltid ångrat mig i sista stund.
Det som fått mig att förbli tvivlare är den gamla välkända skiljelinjen mellan liberalism och socialism, som måste rivas ner. Liberaler hävdar att frihet är frånvaro av statligt tvång. Medan socialisterna hävdar att statligt tvång är en nödvändighet för att ge alla människor lika möjligheter till ett liv i frihet. Socialister har med rätta kritiserats för sin övertro på staten som altruistisk neutral fördelare av välstånd. En stor, klumpig och korrumperad stat är en förtryckarmaskin som begränsar frihet på alla möjliga sätt.
Men det finns andra sätt att bli förtryckt på än genom en totalitär statsapparat. Den fria marknaden består av vissa aktörer med groteskt mycket makt och andra aktörer med knappt någon makt alls. Hur fri är en indisk bomullsodlare som intecknat sin odlingsjord för att få pengar till att köpa livsfarliga och verkningslösa bekämpningsmedel? Visst, han gör ett eget val när han köper produkten, men eftersom han är analfabet kan han inte läsa vad som står på förpackningen, än mindre veta något om de skadliga effekterna den kommer ha på hans hälsa. Man måste vara cynisk på gränsen till människofientlig om man kallar honom för en rationellt handlande fri individ.
Wirtén hänvisar till boken Svält och kolonialism av Mike Davis. Jag har inte läst den och jag vet inte vem Davis är. Norberg är dock snabb med att upplysa om att Davis, samtidigt som han kritiserat kolonialismen, varit positiv till Mao-regimen. Om Norbrg har rätt i sin kritik så är det bara att konstatera att Wirtén varit klumpig och obetänksam i sitt val av referens. Men, som sagt, jag vet inte vem jag ska lyssna på eftersom jag aldrig har läst karln.
Det som stör mig mest i Norbergs så typiskt liberala argumentering är hans sätt att oreflekterat se på individen – i vilket u-land hon/han än må befinna sig – som en person som vill leva precis som vi gjorde i Väst för hundra år sedan och följa samma utveckling som vi. Ovainfrånperspektivet sticker i ögonen och det är synd att Wirtén inte trycker mer på det i sin artikel.
Norberg skriver: ”Nu deltar länder och människor endast i handelsutbyte om de anser sig tjäna på det. De stora liberaliseringarna har inte gjorts av WTO eller IMF, utan genom enskilda beslut av länder som Kina och Indien som har sett vad de har att vinna på det.”
Nej, WTO har inte genomfört liberaliseringarna, men de har nog gjort sitt bästa för att putta länderna (eller ländernas regeringar, för att vara mer exakt) i rätt riktning. Den fria markanden är ett västerländsk skapelse som prackas på världen. Jag säger inte att den i alla delar är dålig, men lite ödmjukhet skulle vara på sin plats. Den enskilde indiern eller kinesen har inte haft ett skvatt att säga till om gällande frihandel och multi-nationella företag som dundrar in i städerna och ut på landsbygden. De har snällt fått foga sig efter vad deras ledare bestämt.
Norberg talar om världens två största länder som om de vore små behändiga homogena enheter. Enskilda beslut i länder som Indien och Kina kan knappast med automatik anses vara folkligt förankrade. Kina är en diktatur där folk helt enkelt får finna sig i sin situation. Inte särskilt liberalt. Indiens apartaid-liknande kastsystem kombinerat med frihandel skapar knappast ökad individuell frihet.
Levnadsvilkoren har blivit bättre hävdar Norberg. För vissa kanske. Men det ursäktar inte de brott som med frihandelns välsignelse dagligen begås mot mänskligheten i sweat-shops över hela världen. Bara för att man tjänar några dollar i månaden på att göra Nike-skor 12 timmar om dagen betyder inte det ökad lycka, välstånd eller hälsa för den enskilde individen. Framför allt betyder det inte ökad frihet.
Frågan känns befogad, särskilt i ljuset av nylanserade Neo där självbelåtenheten går som en röd tråd. Precis som i den numera nedlagda Smedjan.com där det aldrig var någon tvekan om vilka som hade rätt och vilken världsbild det var som gällde. Den Fria Individen var självklar, liksom att liberaler aldrig kan förorda något tvång eller maktmissbruk eftersom man alltid står på individens sida.
När jag var tonåring tänkte jag på samma sätt. Det är lätt att charmas av en världsbild som kan sammanfattas med uttrycken ”frihet”, ”mänsklighet” och ”individen i centrum”. Likt en nyfrälst korsriddare drog jag ut i fält mot trångsynta socialister som inte sett det liberala frihetliga ljuset. Det tog mig några år att ifrågasätta liberalismens ovedersägliga storhet. Det innebar dock inte att jag bytte fot och blev socialist, tvärt om har jag försökt gå med i LUF tre gånger, men alltid ångrat mig i sista stund.
Det som fått mig att förbli tvivlare är den gamla välkända skiljelinjen mellan liberalism och socialism, som måste rivas ner. Liberaler hävdar att frihet är frånvaro av statligt tvång. Medan socialisterna hävdar att statligt tvång är en nödvändighet för att ge alla människor lika möjligheter till ett liv i frihet. Socialister har med rätta kritiserats för sin övertro på staten som altruistisk neutral fördelare av välstånd. En stor, klumpig och korrumperad stat är en förtryckarmaskin som begränsar frihet på alla möjliga sätt.
Men det finns andra sätt att bli förtryckt på än genom en totalitär statsapparat. Den fria marknaden består av vissa aktörer med groteskt mycket makt och andra aktörer med knappt någon makt alls. Hur fri är en indisk bomullsodlare som intecknat sin odlingsjord för att få pengar till att köpa livsfarliga och verkningslösa bekämpningsmedel? Visst, han gör ett eget val när han köper produkten, men eftersom han är analfabet kan han inte läsa vad som står på förpackningen, än mindre veta något om de skadliga effekterna den kommer ha på hans hälsa. Man måste vara cynisk på gränsen till människofientlig om man kallar honom för en rationellt handlande fri individ.
Wirtén hänvisar till boken Svält och kolonialism av Mike Davis. Jag har inte läst den och jag vet inte vem Davis är. Norberg är dock snabb med att upplysa om att Davis, samtidigt som han kritiserat kolonialismen, varit positiv till Mao-regimen. Om Norbrg har rätt i sin kritik så är det bara att konstatera att Wirtén varit klumpig och obetänksam i sitt val av referens. Men, som sagt, jag vet inte vem jag ska lyssna på eftersom jag aldrig har läst karln.
Det som stör mig mest i Norbergs så typiskt liberala argumentering är hans sätt att oreflekterat se på individen – i vilket u-land hon/han än må befinna sig – som en person som vill leva precis som vi gjorde i Väst för hundra år sedan och följa samma utveckling som vi. Ovainfrånperspektivet sticker i ögonen och det är synd att Wirtén inte trycker mer på det i sin artikel.
Norberg skriver: ”Nu deltar länder och människor endast i handelsutbyte om de anser sig tjäna på det. De stora liberaliseringarna har inte gjorts av WTO eller IMF, utan genom enskilda beslut av länder som Kina och Indien som har sett vad de har att vinna på det.”
Nej, WTO har inte genomfört liberaliseringarna, men de har nog gjort sitt bästa för att putta länderna (eller ländernas regeringar, för att vara mer exakt) i rätt riktning. Den fria markanden är ett västerländsk skapelse som prackas på världen. Jag säger inte att den i alla delar är dålig, men lite ödmjukhet skulle vara på sin plats. Den enskilde indiern eller kinesen har inte haft ett skvatt att säga till om gällande frihandel och multi-nationella företag som dundrar in i städerna och ut på landsbygden. De har snällt fått foga sig efter vad deras ledare bestämt.
Norberg talar om världens två största länder som om de vore små behändiga homogena enheter. Enskilda beslut i länder som Indien och Kina kan knappast med automatik anses vara folkligt förankrade. Kina är en diktatur där folk helt enkelt får finna sig i sin situation. Inte särskilt liberalt. Indiens apartaid-liknande kastsystem kombinerat med frihandel skapar knappast ökad individuell frihet.
Levnadsvilkoren har blivit bättre hävdar Norberg. För vissa kanske. Men det ursäktar inte de brott som med frihandelns välsignelse dagligen begås mot mänskligheten i sweat-shops över hela världen. Bara för att man tjänar några dollar i månaden på att göra Nike-skor 12 timmar om dagen betyder inte det ökad lycka, välstånd eller hälsa för den enskilde individen. Framför allt betyder det inte ökad frihet.
Kommentarer:
<< Tillbaka
Läs Neo, dock (gratis på nätet!). Kan verkligen rekommendera några av artiklarna, såsom ledaren och Torbjörn Elenskys jämförelse av vad han kallar amerikanismen med Saids orientalism. Den senare artikeln visar för mig att man fanimej kan, och bör, försöka hålla flera tankar i huvudet samtidigt; kritisk mot Bush-regimen, ja, men vidlyftigt fördomsfull gentemot amerikaner...nej.
Jättebra läsning är också Jan Söderqvists artikel om den nya borgerligheten, som underligt nog är den kanske blåaste av det här gänget artiklar, men samtidigt den som Dexy's Midnight Runners-socialisten Andres trots allt hyllar mitt ibland sin skitroliga kritik av magasinets pappas gosse-självgodhet. Hmm, kan det va så att Andres och Janne egentligen är gamla polare, eller - milda makter(!!!) - är Andres, såsom Expressenkollegan Linda Skugge också ny-"modde"? Jag måste isånafall genast gå hem till min kammare med skrynklad panna och omvärdera hela mitt samlade arkiv av tidningen Pop.
Jättebra läsning är också Jan Söderqvists artikel om den nya borgerligheten, som underligt nog är den kanske blåaste av det här gänget artiklar, men samtidigt den som Dexy's Midnight Runners-socialisten Andres trots allt hyllar mitt ibland sin skitroliga kritik av magasinets pappas gosse-självgodhet. Hmm, kan det va så att Andres och Janne egentligen är gamla polare, eller - milda makter(!!!) - är Andres, såsom Expressenkollegan Linda Skugge också ny-"modde"? Jag måste isånafall genast gå hem till min kammare med skrynklad panna och omvärdera hela mitt samlade arkiv av tidningen Pop.
Vad är alternativet till frihandel? Den gamla klyschan om att Rom inte byggdes på en dag kanske passar in - men frågan är väl om protektionism och att ösa biståndspengar till korrumperade semi- eller odemokratiska regimer verkligen löser någonting...
Min socialliberala ådra säger att frihandel PLUS supermegariktat bistånd i form av uppbyggande av demokratiska institutioner, utbildning och sjukvård är allra viktigast. Och att hålla storföretag i en livrem. Att tämja besten staten är viktigt, men även storföretag kan ta formen av varulvar. ( lägg här in ngn pretentiös referens om morphism)
Min socialliberala ådra säger att frihandel PLUS supermegariktat bistånd i form av uppbyggande av demokratiska institutioner, utbildning och sjukvård är allra viktigast. Och att hålla storföretag i en livrem. Att tämja besten staten är viktigt, men även storföretag kan ta formen av varulvar. ( lägg här in ngn pretentiös referens om morphism)
Jonas: Steget från mods till modde är kanske kortare än man tror.
Ola: Jag vet att du inte är någon fanatisk neo-liberal. Självklart är det aldrig lämpligt att vara dogmatisk när det gäller faktisk politk. Då ska det alltid tas hänsyn till förutsättningarna och kartan ritas efter terrängen och inte tvärt om.
Det är alltså inte frihandelns vara eller icke-vara i första hand som jag funderar över. Hårt draget är vi alla liberaler, från Schyman till Hägglund, eftersom vi alla bygger våra idéer på klassiska frihetliga/liberala principer om respekt för individen allas lika rättigheter och värde.
Problemet med den svenska liberalismen är trångsyntheten och övertron på att allt bara löser sig: Är folk fattiga? Det är lungt, vi litar på människans inneboende påhittighet. Förtrycks människor med lite makt av de med mycket? Det är lugnt, det handlar inte om förtryck utan om marknadsmekanismer. Det kommer att jämna ut sig med tiden. Är kvinnan regelmässigt underställd mannen? Det låter otroligt, och skulle det vara så, så beror det på att de vill ha det så.
Progressivt, verkligen! Om allting löser sig och individen klarar sig själv, vad behöver vi en stat för, överhuvudtaget? Vi lägger ner alltihopa och låter var och en klara sig själv!
Ola: Jag vet att du inte är någon fanatisk neo-liberal. Självklart är det aldrig lämpligt att vara dogmatisk när det gäller faktisk politk. Då ska det alltid tas hänsyn till förutsättningarna och kartan ritas efter terrängen och inte tvärt om.
Det är alltså inte frihandelns vara eller icke-vara i första hand som jag funderar över. Hårt draget är vi alla liberaler, från Schyman till Hägglund, eftersom vi alla bygger våra idéer på klassiska frihetliga/liberala principer om respekt för individen allas lika rättigheter och värde.
Problemet med den svenska liberalismen är trångsyntheten och övertron på att allt bara löser sig: Är folk fattiga? Det är lungt, vi litar på människans inneboende påhittighet. Förtrycks människor med lite makt av de med mycket? Det är lugnt, det handlar inte om förtryck utan om marknadsmekanismer. Det kommer att jämna ut sig med tiden. Är kvinnan regelmässigt underställd mannen? Det låter otroligt, och skulle det vara så, så beror det på att de vill ha det så.
Progressivt, verkligen! Om allting löser sig och individen klarar sig själv, vad behöver vi en stat för, överhuvudtaget? Vi lägger ner alltihopa och låter var och en klara sig själv!
Talande är att vänstern ofta kritiseras vara naiv när det gäller ekonomisk politik (idén om att allt går att lösa med fördelningspolitik etc.), medan det här framgår att svenska liberaler kan vara minst lika naiva de med, på sitt sätt (sa ovanstående kommentar).
Vad vi behöver är en ekonomisk politik som är mindre naiv, som sätter mindre tilltro till dylika dogmer...
Vad vi behöver är en ekonomisk politik som är mindre naiv, som sätter mindre tilltro till dylika dogmer...
På tal om dogmer och att vi alla oundgängligen är "liberaler" in nån form; kolla in hur vänsterpartiet - trots att de som vanligt är fast i det statiska tänkandet att offentlig sektor skulle vara den enda "riktiga" arbetsgivaren - faktiskt månar om småföretagare i sin ekonomiska politik!
Här också, är (i alla fall) retoriken "liberal"...
Här också, är (i alla fall) retoriken "liberal"...
Den svenska borgerliga naiviteten var rätt tydlig under deras senaste period vid makten. Under den djupaste ekonomiska krisen sedan 30-talet, med statsfinanser körda i botten, tyckte Bildt och Wibble att det var läge för skattesänkningar i elefantmannenklassen.
Frågan är hur mycket de lärde sig på det. Vad kan man vänta sig av en ny borgerlig regering?
Hmmm, vänsterpartiet och småföretagarna har inte varit så goda vänner sedan Schyman ägde den där restaurangen.
Skicka en kommentar
Frågan är hur mycket de lärde sig på det. Vad kan man vänta sig av en ny borgerlig regering?
Hmmm, vänsterpartiet och småföretagarna har inte varit så goda vänner sedan Schyman ägde den där restaurangen.
<< Tillbaka
