måndag, mars 13, 2006
Karriärboskap
För några dagar sedan damp magasinet Shortcut ner i brevlådan. En fascinerande publikation på många sätt. Till att börja med fattar jag inte varför vi får den. Varken jag eller Hanna har någonsin bett om den, men den framhärdar med en dåres envishet i att dimpa ner hos oss. Det är också svårt att se vem som skulle betala pengar för att läsa Shortcut. Den handlar om hur man tar sig fram på arbetsmarknaden och det kan ju vara nog så intressant, men den faller på sin närmast människofientliga framtoning. Efter att ha läst Shortcut vill man helst bara gå i pension på en gång.
I Shortcuts värld kan du alltid pressa in några fler aktiviteter, sälja dig lite bättre och tänka lite mer på vilka människor du borde lära känna. Det handlar om att fatta att det inte funkar att gå runt och dra benen efter sig längre. ”Se dig omkring, både du och dina kollegor är utbytbara.” Så börjar en artikel om bemanningsföretagens segertåg på den svenska arbetsmarknaden. Man skulle kunna tro att en artikel som inleds så är kritisk mot en allt mer osäker situation för landets arbetstagare. Inte i Shortcut! Istället följer en lång lovsång för den nya personalmarknaden där ”utbudet bara växer”. Några sidor längre fram i tidningen kan man läsa en lika okritisk artikel om karriären som börjar i barnvagnen. ”En del föräldrar ringer direkt från BB för att ställa sina barn i kö”, säger Ragnar Gawelin, biträdande rektor på Enskilda gymnasiet.
Sedan förjer en kavalkad av lyckade människor som berättar om hur viktigt det är att nätverka, ställa sig in hos chefen och välja rätt fritidsintresse för maximal CV-effekt. Jag får några självklara råd inför arbetsintervjun (”visa att du vill ha jobbet”, ”skryt inte”).
Shortcut är naturligtvis ett symtom snarare än en sjukdom. Det är bistra tider på arbetsmarknaden och man måste stånga sig fram för att lyckas. Men det är en sak att konstatera och acceptera faktum, och en helt annan att omfamna situationen och skapa en livsstil runt den. Vad är det som får människor att frivilligt låta sig betraktas som boskap som tas in, används och kasseras? Vari ligger det avundsvärda i det? Om du vet, kära läsare, får du gärna förklara för mig.
I Shortcuts värld kan du alltid pressa in några fler aktiviteter, sälja dig lite bättre och tänka lite mer på vilka människor du borde lära känna. Det handlar om att fatta att det inte funkar att gå runt och dra benen efter sig längre. ”Se dig omkring, både du och dina kollegor är utbytbara.” Så börjar en artikel om bemanningsföretagens segertåg på den svenska arbetsmarknaden. Man skulle kunna tro att en artikel som inleds så är kritisk mot en allt mer osäker situation för landets arbetstagare. Inte i Shortcut! Istället följer en lång lovsång för den nya personalmarknaden där ”utbudet bara växer”. Några sidor längre fram i tidningen kan man läsa en lika okritisk artikel om karriären som börjar i barnvagnen. ”En del föräldrar ringer direkt från BB för att ställa sina barn i kö”, säger Ragnar Gawelin, biträdande rektor på Enskilda gymnasiet.
Sedan förjer en kavalkad av lyckade människor som berättar om hur viktigt det är att nätverka, ställa sig in hos chefen och välja rätt fritidsintresse för maximal CV-effekt. Jag får några självklara råd inför arbetsintervjun (”visa att du vill ha jobbet”, ”skryt inte”).
Shortcut är naturligtvis ett symtom snarare än en sjukdom. Det är bistra tider på arbetsmarknaden och man måste stånga sig fram för att lyckas. Men det är en sak att konstatera och acceptera faktum, och en helt annan att omfamna situationen och skapa en livsstil runt den. Vad är det som får människor att frivilligt låta sig betraktas som boskap som tas in, används och kasseras? Vari ligger det avundsvärda i det? Om du vet, kära läsare, får du gärna förklara för mig.
Kommentarer:
<< Tillbaka
Jo du Erik, det ska jag be och få tala om. Att skälet till att vi får den där blaskan i brevlådan är att jag var med i en tävling på monster.se. Där fick jag nöjet att träffa den virtuella karriärcoachen Katja och göra en virtuell jobbintervju (man kunde vinna nåt, kommer inte ihåg vad). Skittrevlig brud, den där Katja. Hon lade huvudet på sned ofta och blinkade med sina rådjursögon. Tänk om alla vore som hon. Tänk vilken stor uppplaga Shortcut skulle ha då. Tänk vad HIMLA BRA allt skulle va då. *suck* /Hanna
# skrivet av 
: 13 mars, 2006 18:22
: 13 mars, 2006 18:22
Tips, re:karriärboskap-- Gå in på Erik DeVahls småmysiga hemsida, och läs hans skarpa blogginlägg om fenomenet "Academic Work"!
Ja, DeVahls redogöresle är dräpande. Academic Work är f.ö. det 5:e största bemanningsföretaget i Sverige, enligt Shortcut.
Japp! Helt rätt om "kutten"
Inte en enda "misslyckad" människa utan bara lyckade karriärister boende fr.f.a i chica bostadsrätter i "Sta'n" läs Stockholms innerstad som går på de rätta inneställena, som gör sina lyckade affärer, som minglar och nätverkar rätt. *asg*
Skicka en kommentar
Inte en enda "misslyckad" människa utan bara lyckade karriärister boende fr.f.a i chica bostadsrätter i "Sta'n" läs Stockholms innerstad som går på de rätta inneställena, som gör sina lyckade affärer, som minglar och nätverkar rätt. *asg*
<< Tillbaka
