torsdag, april 20, 2006
TV4 ger igen på Tarras-Wahlberg
Min inställning till kungahuset är ungefär som när man kör förbi en bilolycka, det är motbjudande och hemskt, men man kan inte låta bli att titta. Därför kunde jag inte hålla mig ifrån dokumentären ”Yrke: kung” på TV4 ikväll. Det var en slätstruken historia om kungen som en människa som faktiskt gör sitt bästa, har känslor och tycker att det är viktigt med folkets stöd.
Jag funderade över hur mycket smutskrälande som TV4 tvingats göra inför Tarras-Wahlberg, efter Hey Baberiba-historien, för att få en intervju med henne och hovstallmästare Martin Melin. Vart efter programmet gick blev det dock allt mer uppenbart att hovet krävt fullständig lydnad från tv-kanalens sida.
Ett seriöst program om kungen kan göras på två sätt. Antingen gör man ett neutralt porträtt om personen Carl XVI Gustav, eller så gör man en granskande dokumentär där anhängare och motståndare till kungahuset och monarkin får komma till tals.
”Yrke: kung” var en halvmesyr som mest liknade ett porträtt, men som även försökte slänga in lite åsikter. Problemet var bara att åsikterna var grymt ensidiga. Den enda kritikern var socialdemokratiska riksdagsledamoten Hillevi Larsson som fick sammanlagt kanske en minut i rutan. Mot hennes (ganska tama) kritik sattes, förutom anställda vid hovet, Nalin Pekgul, Michael Treschow, Magdalena Ribbing, Horace Engdahl och Fredrik Reinfeldt.
Resultatet blev ett program som slog fast att kungen är hyvens, att han gör sitt jobb väl och att han älskas av folket. Så mycket krälade TV4 i smutsen.
Som av en händelse hade TV4-nyheterna som kom direkt efteråt ett långt inslag om kungens sjunkande popularitet. Där framgick att det skett ett trendbrott och att stödet för republik ökar mer än på länge.
Ytterligare en intressant detalj var en uppgift som presenterats i ”Yrke: kung” som gick ut på att kungens ökända uttalande om det fantastisk fria Brunei inte hade lämnat några spår i opinionen. I nyheternas inslag uppgavs det tvärt emot att kungens popularitet sjönk kraftigt på grund av uttalandet.
Två program, samma ämne, helt olika innehåll. Kan skillnaden vara att det ena gjorts utan överinseende av Elisabeth Tarras-Wahlberg?
Jag funderade över hur mycket smutskrälande som TV4 tvingats göra inför Tarras-Wahlberg, efter Hey Baberiba-historien, för att få en intervju med henne och hovstallmästare Martin Melin. Vart efter programmet gick blev det dock allt mer uppenbart att hovet krävt fullständig lydnad från tv-kanalens sida.
Ett seriöst program om kungen kan göras på två sätt. Antingen gör man ett neutralt porträtt om personen Carl XVI Gustav, eller så gör man en granskande dokumentär där anhängare och motståndare till kungahuset och monarkin får komma till tals.
”Yrke: kung” var en halvmesyr som mest liknade ett porträtt, men som även försökte slänga in lite åsikter. Problemet var bara att åsikterna var grymt ensidiga. Den enda kritikern var socialdemokratiska riksdagsledamoten Hillevi Larsson som fick sammanlagt kanske en minut i rutan. Mot hennes (ganska tama) kritik sattes, förutom anställda vid hovet, Nalin Pekgul, Michael Treschow, Magdalena Ribbing, Horace Engdahl och Fredrik Reinfeldt.
Resultatet blev ett program som slog fast att kungen är hyvens, att han gör sitt jobb väl och att han älskas av folket. Så mycket krälade TV4 i smutsen.
Som av en händelse hade TV4-nyheterna som kom direkt efteråt ett långt inslag om kungens sjunkande popularitet. Där framgick att det skett ett trendbrott och att stödet för republik ökar mer än på länge.
Ytterligare en intressant detalj var en uppgift som presenterats i ”Yrke: kung” som gick ut på att kungens ökända uttalande om det fantastisk fria Brunei inte hade lämnat några spår i opinionen. I nyheternas inslag uppgavs det tvärt emot att kungens popularitet sjönk kraftigt på grund av uttalandet.
Två program, samma ämne, helt olika innehåll. Kan skillnaden vara att det ena gjorts utan överinseende av Elisabeth Tarras-Wahlberg?
Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
<< Tillbaka
