måndag, maj 22, 2006
Motorist revisited
För att möta den ström av kritik som riktats mot Motorists inslag om tjejbilar förra veckan – varav en stor del framförts på det egna debattforumet – har programmets projektledare Mikael Howart tagit sig tid och formulerat ett långt och ambitiöst inlägg. Howarts replik (finns en bit ner bland inläggen) går ut på att kritiken mot inslaget som varandes sexistiskt och fördomsfullt bygger på missförstånd. Han går så långt att han antyder att det kanske i själva verket är kritikerna som sitter inne med fördomar om kvinnor och kvinnlighet. ”Med inslaget ville vi provocera motorbranschen lite, samtidigt som vi lyfte fram frågan om det finns skillnader hur män och kvinnor väljer bilar.”
Foto: SVT
Howart fortsätter med att konstatera att bilvärlden är en företrädesvis manlig domän där gamla värderingar och snäva tankesätt begränsar bilens potential. Som exempel nämner han faktumet att krockdockor – s.k. dummies – är gjorda efter manliga förlagor, vilket gör att bilsäkerhet i själva verket är manlig bilsäkerhet. Ett jätteviktigt påpekande! Varför togs inte det upp i programmet för ett par veckor sedan när Joppe Philgren var och rapporterade från just en krocktestanläggning?
Repliken beskriver ett program som ifrågasätter och kritiskt granskar könsroller. Att bilar tillverkas med en viss persontyp i tankarna: ”en man i 40-årsåldern, med kort skinnjacka och Ulf Lundell-komplex”. Visst, så är det! Varför nämndes inte det i programmet? Varför nämndes inte könsskillnader i olycksstatistik, att det är män som oftast fattar det avgörande beslutet i en familjs bilköp, att kvinnor kör mindre bilar? Att kvinnor kör mindre bil?
Om man nu skulle göra ett program om könsskillnader och avslöja stereotyper runt bilism och kön, varför gjorde man då ett program som visar tre flamsiga kvinnor som beter sig precis enligt de värsta fördomarna som finns om kvinnor och bilar? Låt vara att intentionerna var goda, men om varenda tittare missuppfattade dessa intentioner som det motsatta, är inte det ett rungande bevis på att man misslyckats i sina föresatser?
Foto: SVT
Howart fortsätter med att konstatera att bilvärlden är en företrädesvis manlig domän där gamla värderingar och snäva tankesätt begränsar bilens potential. Som exempel nämner han faktumet att krockdockor – s.k. dummies – är gjorda efter manliga förlagor, vilket gör att bilsäkerhet i själva verket är manlig bilsäkerhet. Ett jätteviktigt påpekande! Varför togs inte det upp i programmet för ett par veckor sedan när Joppe Philgren var och rapporterade från just en krocktestanläggning?
Repliken beskriver ett program som ifrågasätter och kritiskt granskar könsroller. Att bilar tillverkas med en viss persontyp i tankarna: ”en man i 40-årsåldern, med kort skinnjacka och Ulf Lundell-komplex”. Visst, så är det! Varför nämndes inte det i programmet? Varför nämndes inte könsskillnader i olycksstatistik, att det är män som oftast fattar det avgörande beslutet i en familjs bilköp, att kvinnor kör mindre bilar? Att kvinnor kör mindre bil?
Om man nu skulle göra ett program om könsskillnader och avslöja stereotyper runt bilism och kön, varför gjorde man då ett program som visar tre flamsiga kvinnor som beter sig precis enligt de värsta fördomarna som finns om kvinnor och bilar? Låt vara att intentionerna var goda, men om varenda tittare missuppfattade dessa intentioner som det motsatta, är inte det ett rungande bevis på att man misslyckats i sina föresatser?
Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
<< Tillbaka
