tisdag, maj 16, 2006
Tjejbilar och en sanslös kvinnosyn
De tre bilarna som valts ut som tjejbilar var Alfa Romeo 147, Peugeot 206 CC och Honda CR-V. Det tjejiga med dessa bilar är enligt Lundberg att de är:
- säkra
- och snygga
Enligt experten tycker tjejer inte om bilar
- som är för stora,
- har många knappar,
- är för komplicerade att fatta (manualen)
- eller för ovanliga (”kvinnor vill inte ha det så, lagom är bäst”).
Sedan kom superklyschan om tjejer och bilar: färgen. Kicki tycker om Peugeoten eftersom den har så fin färg… Jag utgår ifrån att Kicki, som verkar vara en någorlunda normalt begåvad människa med ett heltidsjobb inom en kvalificerad bransch, kan räkna ut att det går att få bilar i olika färger. Med andra ord: om hon inte tycker om färgerna på de andra bilarna så går det säkert att ordna. Men det verkar som om hon verkligen vill framstå som mer korkad än hon är. Något som går som en röd tråd genom hela programmet.
Enligt experten är Hondan bäst tjejbil eftersom den ”uppfyller det mesta som kvinnor vill ha”: den är inte för stor, men ändå tillräckligt stor för att få plats med barn, hundar och matkassar. Och så är det lätt att fatta hur man får upp bagageluckan också.
Frågan man ställer sig är naturligtvis, vad är det som är kvinnligt och varför skulle kvinnor tycka om en viss typ av bilar? Ja, enligt Motorist är det kvinnligt att vara korkad på gränsen till infantil. Därför behöver kvinnor bilar som är lagom (man vill ju inte sticka ut), enkla (man vill ju kunna få igång bilen), säkra (mamma kanske klantar sig på vägen till dagis) och lite snygga (det är ju viktigt med utseendet). Därmed har man lyckats med koststycket att effektivt förolämpa minst halva befolkningen.
Men det som förbryllar mest är avslutningen. Efter en halvtimmes könsstereotyp-galore ställer helt plötsligt programledaren frågan: finns det egentligen någon tjejbil? Nej, svarar Carina, det har inte att göra med om man är kvinna eller man, utan om personligt tycke och smak. Kicki svarar något kryptiskt om genus och att man faktiskt måste få tala om könsskillnader.
Jag hade faktiskt lite förväntningar på Motorist när det drog igång tidigare i våras, men de flesta programmen har varit små besvikelser. Inte ens huvudreportaget om förnybara bränslen för några veckor sedan kändes intressant och då är det ändå något av ett specialintresse för mig.
Kvällens avsnitt slog dock alla rekord. Eftersom man i slutet konstaterade att det kanske egentligen inte går att tala om tjej- eller killbilar, varför har man då gjort ett helt program om det? Det som återstår då är ju bara tre fån som berättar för tittarna att de tycker att det är viktigt med belysta sminkspeglar. Inte särskilt bra tv, uruselt rentav.
Bilen som manlig symbol är nog svår att sudda ut, penisförlängare som den agerar som. Gillar kvinnor då mer "knubbiga" bilar, som inte har ngn antydan till fallos? Eller är det tvärtom, á la Freuds analysverktyg; penisavund.
Ahja. Har du ens körkort Erik? Eller är du en apostlaproletär likt moi?
How is that considered among Swedes in general? Is IKEA merely a folkhemmet's very own world-beater, or the greatest tax avoidance of our times?
Either way, that dedication to innovation in the field of architectural and interior design indeed sounds quite hilarious.
Eftersom mina kunskaper i företagsekonomi har falnat betänkligt under de nio år som gått sedan jag gick ut ekonomisk gren på gymnasiet så måste jag säga att Economist-artikeln inte sa mig särskilt mycket. Vad jag har förstått så är IKEA inte ett aktiebolag, utan en stiftelse, vilket gör att man är imun mot fientliga uppköp och tillfälliga svängingar på börsen. Jag har alltid tyckt att det verkar vara en sympatisk lösning, eftersom den sätter käppar i hjulen för kvartalsekonomin och simpel aktiespekulation.
Jag har inte sett något på det här ämnet i svenska medier den senaste tiden, annat än en kort notis i Dagens Industri. Det kan säkert ha att göra med att IKEA och Ingvar Kamprad betraktas som kungligheter här och ingen är särskilt intresserad av att gräva i företagets tveksamma skatteplanering.
Själv är jag inte förvånad, men IKEA är väl knappast ensamma om avancerad skatteplanering? Även om jag måste erkänna att den här skatteplaneringen framstår som särdeles avancerad.
For that I grasped, the Kamprads discovered in early-80's a loophole in Dutch non-profit legislation. It makes it sure that IKEA will stay in the family and allows themselves to get away with very minimal taxes.
It may indeed sound neat that there's still somebody that reminds of the good old days without quarterly reports and constant fuss over stockholder value, but it carries a trade-off too. Good old days didn't know much about corporate responsibility, accountability or stuff like that either.
Tax planning and tax havens and tax avoidance will always exist and IKEA no way is the only case. It's only that abuse of charity status I find a bit too repulsive, since the Kamprads basically don't donate anything, not even pro forma. Unlike, say, George Soros -the grand speculator.
<< Tillbaka
