söndag, december 10, 2006
Ja, jag är tacksam - nej, det har ingen betydelse
En av fördelarna med att blogga är att man får debattera med folk som man aldrig träffat, vars åsikter ofta skiljer sig från ens egna. Oavsett ämne finns det alltid en myriad angreppsvinklar och nya argument som förtjänar att stötas och blötas. Fortsätt debattera allihopa!
Sen händer det ibland att diskussioner går i stå. Som två utmattade boxare står debattörerna och slänger samma argument i ansiktet på varandra om och om igen. Det har hänt ett par gånger under hösten här på min blogg. I det förra inlägget om BRIC-ekonomierna talar signaturen tomten om för mig – gång på gång – att jag borde flytta ut i skogen eftersom jag är mot tillväxt. Att jag – gång på gång – hävdar att jag faktiskt inte är mot tillväxt, verkar inte ha någon betydelse för tomten.
Det leder mig in på en mer allmän frågeställning när det gäller argument från marknadsliberaler. Tomten är ett skolboksexempel på en marknadsliberal med skygglappar vars argument ser ut ungefär så här: marknadsekonomin har dragit miljarder ur fattigdom, därför är den oantastlig och får inte kritiseras.
Liknande tongångar kan man finna i magasinet Neo som det senaste året revitaliserat den svenska liberala debatten. Det senaste numret är inget undantag. Bland annat skriver Thord Eriksson ett öppet brev till stockholmstidningarnas chefredaktörer och ställer frågan om morgontidningen håller på att bli kvällstidning, Annika Ström Melin undersöker det demokratiska underskottet i EU-kommissionen och Isobel Hadley-Kamptz skriver om borgerliga dygder.
Som alltid i Neo sjunger man entreprenörens lov och för fram positiva exempel på egna företagare som sliter och lyckas – trots regelverk som är anpassade efter storindustrin. Jag tycker om att läsa om entreprenörer som lyckas. Det känns hoppfullt då den reguljära arbetsmarknaden verkar vara havererad och de enda som anställs är 35-åringar med grym förmåga att hålla många bollar i luften.
Det som stör mig med Neo – och här kommer kopplingen till tomtens argumentation – är att vi ska vara tacksamma för entreprenören som gör det alla vanliga knegare inte vågar. I den senaste ledaren med rubriken ”Entreprenören är alla tiders hjälte” uppmanas läsaren att skänka ”en gnutta tacksamhet till dem som har gjort att du lever ett längre och rikare liv i bättre hälsa än kungar för 200 år sedan”.
Vad spelar det för roll om jag känner tacksamhet inför att jag är född just nu och inte för 200 år sedan? Jag säger inte att jag inte är tacksam – jag är mycket glad och lättad över att jag slipper vara undernärd och dö när jag 40. Men frågan är vad det har med någonting att göra idag. Vad hjälper min tacksamhet gatubarnen i Rio? På vilket sätt gör min tacksamhet att utsläppen av växthusgaser minskar? Hur bidrar min tacksamhet till minskad statskorruption och kriminell företagsamhet?
Jag får en känsla av att vissa svenska liberala debattörer har förlegad bild av sina meningsmotståndare. I sin iver att prisa marknadsekonomin bortser man ifrån att ingen har ifrågasatt den. Man vill så gärna sätta dit vänsterflummarna att man hittar på åsikter åt dem, som man sedan furiöst bemöter.
Debatt är bland det roligaste jag vet. Det finns ingenting som stimulerar till eftertanke som en giftig känga från ett oväntat håll. Just därför blir jag besviken när debatten förs på slentrian och man glömt bort varför den fördes från första början. Ja, entreprenörer är jätteviktiga. Ja, jag är tacksam för att jag lever idag och inte på medeltiden. Nej, det var inte det jag ville diskutera.
Sen händer det ibland att diskussioner går i stå. Som två utmattade boxare står debattörerna och slänger samma argument i ansiktet på varandra om och om igen. Det har hänt ett par gånger under hösten här på min blogg. I det förra inlägget om BRIC-ekonomierna talar signaturen tomten om för mig – gång på gång – att jag borde flytta ut i skogen eftersom jag är mot tillväxt. Att jag – gång på gång – hävdar att jag faktiskt inte är mot tillväxt, verkar inte ha någon betydelse för tomten.
Det leder mig in på en mer allmän frågeställning när det gäller argument från marknadsliberaler. Tomten är ett skolboksexempel på en marknadsliberal med skygglappar vars argument ser ut ungefär så här: marknadsekonomin har dragit miljarder ur fattigdom, därför är den oantastlig och får inte kritiseras.
Liknande tongångar kan man finna i magasinet Neo som det senaste året revitaliserat den svenska liberala debatten. Det senaste numret är inget undantag. Bland annat skriver Thord Eriksson ett öppet brev till stockholmstidningarnas chefredaktörer och ställer frågan om morgontidningen håller på att bli kvällstidning, Annika Ström Melin undersöker det demokratiska underskottet i EU-kommissionen och Isobel Hadley-Kamptz skriver om borgerliga dygder.
Som alltid i Neo sjunger man entreprenörens lov och för fram positiva exempel på egna företagare som sliter och lyckas – trots regelverk som är anpassade efter storindustrin. Jag tycker om att läsa om entreprenörer som lyckas. Det känns hoppfullt då den reguljära arbetsmarknaden verkar vara havererad och de enda som anställs är 35-åringar med grym förmåga att hålla många bollar i luften.
Det som stör mig med Neo – och här kommer kopplingen till tomtens argumentation – är att vi ska vara tacksamma för entreprenören som gör det alla vanliga knegare inte vågar. I den senaste ledaren med rubriken ”Entreprenören är alla tiders hjälte” uppmanas läsaren att skänka ”en gnutta tacksamhet till dem som har gjort att du lever ett längre och rikare liv i bättre hälsa än kungar för 200 år sedan”.
Vad spelar det för roll om jag känner tacksamhet inför att jag är född just nu och inte för 200 år sedan? Jag säger inte att jag inte är tacksam – jag är mycket glad och lättad över att jag slipper vara undernärd och dö när jag 40. Men frågan är vad det har med någonting att göra idag. Vad hjälper min tacksamhet gatubarnen i Rio? På vilket sätt gör min tacksamhet att utsläppen av växthusgaser minskar? Hur bidrar min tacksamhet till minskad statskorruption och kriminell företagsamhet?
Jag får en känsla av att vissa svenska liberala debattörer har förlegad bild av sina meningsmotståndare. I sin iver att prisa marknadsekonomin bortser man ifrån att ingen har ifrågasatt den. Man vill så gärna sätta dit vänsterflummarna att man hittar på åsikter åt dem, som man sedan furiöst bemöter.
Debatt är bland det roligaste jag vet. Det finns ingenting som stimulerar till eftertanke som en giftig känga från ett oväntat håll. Just därför blir jag besviken när debatten förs på slentrian och man glömt bort varför den fördes från första början. Ja, entreprenörer är jätteviktiga. Ja, jag är tacksam för att jag lever idag och inte på medeltiden. Nej, det var inte det jag ville diskutera.
Kommentarer:
<< Tillbaka
Det handlar om reaktion på reaktion på reaktion. Dialektik du vet.
60-talets unga var arga på sina föräldrar så de blev Marxister och gjorde revolution. Många blev givetvis dogmatiska Marxister, med skygglappar och simplistisk världdsyn.
Sedan fick 60-talets revolutionärer barn. Somliga av dessa barn växte upp och är nu arga på sin föräldrageneration, så de blir marknadsivrare och tror att de på så vis gör sin alldeles egna revolution. Många har blivit dogmatiska marknadsidealister, med skygglappar och simplistisk världdsyn.
Vad som är extra tragiskt är att denna generation inte bara gör sina föräldrars misstag i att bli helt enkelriktade i skallen. Vad de också missar är att de egentligen slåss mot luftslott - dels så går inte den "rödvinsvänster" som de tror sig motarbeta längre att finnas bland dagens unga.
Dels så kan det aldrig bli revolutionärt att propagera för det som världsordningen strävar mot i vilket fall som helst! 68 må ha varit missriktat och naivt, men det var i alla fall rebelliskt. Att sitta och tro att man är rebellisk, originell och nytänkande för att man år 2006 bloggar för, säg, "mer fritt företagande"... blir liksom lite självbedrägeri, eller åtminstone ganska urvattnat.
60-talets unga var arga på sina föräldrar så de blev Marxister och gjorde revolution. Många blev givetvis dogmatiska Marxister, med skygglappar och simplistisk världdsyn.
Sedan fick 60-talets revolutionärer barn. Somliga av dessa barn växte upp och är nu arga på sin föräldrageneration, så de blir marknadsivrare och tror att de på så vis gör sin alldeles egna revolution. Många har blivit dogmatiska marknadsidealister, med skygglappar och simplistisk världdsyn.
Vad som är extra tragiskt är att denna generation inte bara gör sina föräldrars misstag i att bli helt enkelriktade i skallen. Vad de också missar är att de egentligen slåss mot luftslott - dels så går inte den "rödvinsvänster" som de tror sig motarbeta längre att finnas bland dagens unga.
Dels så kan det aldrig bli revolutionärt att propagera för det som världsordningen strävar mot i vilket fall som helst! 68 må ha varit missriktat och naivt, men det var i alla fall rebelliskt. Att sitta och tro att man är rebellisk, originell och nytänkande för att man år 2006 bloggar för, säg, "mer fritt företagande"... blir liksom lite självbedrägeri, eller åtminstone ganska urvattnat.
# skrivet av 
: 10 december, 2006 23:15
: 10 december, 2006 23:15
Jag tror det som störde tomten var att du
Pekar finger åt BRIC-ekonomierna och ironiserar över att deras tillväxt bara tillfaller medelklassen ett antal hundramiljoner människor kommit in i denna medelklass. Du är absolut ingen flummare, du är oärlig i ditt uppsåt. Du hävdar att du är för tillväxt men ironiserar över den. Du köper blint en skräckvision från ett program som jämför handel med söderns slaveri och ignorerar att samma miljörörelse för 30 år sedan hävdade att världen inte skulle klara 6 miljarder. Samtidigt sitter din rörelse i knät på en fackföreningsrörelse som anser att jobben är västvärldens.
Pekar finger åt BRIC-ekonomierna och ironiserar över att deras tillväxt bara tillfaller medelklassen ett antal hundramiljoner människor kommit in i denna medelklass. Du är absolut ingen flummare, du är oärlig i ditt uppsåt. Du hävdar att du är för tillväxt men ironiserar över den. Du köper blint en skräckvision från ett program som jämför handel med söderns slaveri och ignorerar att samma miljörörelse för 30 år sedan hävdade att världen inte skulle klara 6 miljarder. Samtidigt sitter din rörelse i knät på en fackföreningsrörelse som anser att jobben är västvärldens.
# skrivet av : 11 december, 2006 00:33
: 11 december, 2006 00:33
Jonas: Helt klart handlar det om någon sorts motreaktion. Men jag tror inte att vi måste gå så långt tillbaka som 68-rörelsen. Snarare känns det som en backlash från 90-talets politiska ungdomsrörelser som var utomparlamentariska och ofta post-moderna i den bemärkelsen att man skrotade gamla föreställningar om nationer och de traditionella politiska ideologierna. Jag tänker exempelvis på veganrörelsen och radikalfeminismen. Nu har pendeln svängt och veganer och feminister tvingas till avbön av individcentrerade back-packande 80-talister som tycker att "humanism" är viktigare än någon annan -ism. Mönstret känns igen från när proggigt 70-tal övergick i yuppiefierat 80-tal.
Tomten: Varför utgår du ifrån att jag ironiserar? För tredje gången: jag menar att tillväxt är nödvändigt och för detta behövs driftiga och kreativa entreprenörer och ett öppet samhälle som låter alla människor komma till sin rätt och uppnå sin fulla potential. För detta krävs - som i ditt exempel från New Delhi - regleringar.
Jag pekar inte finger åt BRIC-ekonomierna. Om något så är det aktörer som Goldman Sachs som ser dessa länder som områden att exploatera utan hänsyn till långsiktiga konsekvenser.
Det är nästan komiskt att du - trots att både jag och Jonas talat om liberaler som argumenterar mot någon fiktiv rödvinsvänster - ändå vill pracka på mig åsikter från någon oklart definierad miljörörelse som du menar att jag tillhör och att jag sitter i knät på fackföreningsrörelsen (!). Du tror dessutom (vilket är snudd på förolämpande) att mina enda kunskaper i ämnet kommer från SVT:s Planeten.
Slutligen, världen klarar inte ens en miljard människor, om man i denna miljard tar med OECD-länderna. Oljan tar slut, haven fiskas ut, jorden utarmas och det är Västs ansvar göra något åt det. Det är hos oss som förändringen måste börja. Just därför skulle det vara klädsamt av västerländska investerare att lära av historien och inte göra om samma misstag en gång till. Investera, investera så det står härliga till, men gör det för sjutton med en gnutta långsiktighet och vidsynthet.
Tomten: Varför utgår du ifrån att jag ironiserar? För tredje gången: jag menar att tillväxt är nödvändigt och för detta behövs driftiga och kreativa entreprenörer och ett öppet samhälle som låter alla människor komma till sin rätt och uppnå sin fulla potential. För detta krävs - som i ditt exempel från New Delhi - regleringar.
Jag pekar inte finger åt BRIC-ekonomierna. Om något så är det aktörer som Goldman Sachs som ser dessa länder som områden att exploatera utan hänsyn till långsiktiga konsekvenser.
Det är nästan komiskt att du - trots att både jag och Jonas talat om liberaler som argumenterar mot någon fiktiv rödvinsvänster - ändå vill pracka på mig åsikter från någon oklart definierad miljörörelse som du menar att jag tillhör och att jag sitter i knät på fackföreningsrörelsen (!). Du tror dessutom (vilket är snudd på förolämpande) att mina enda kunskaper i ämnet kommer från SVT:s Planeten.
Slutligen, världen klarar inte ens en miljard människor, om man i denna miljard tar med OECD-länderna. Oljan tar slut, haven fiskas ut, jorden utarmas och det är Västs ansvar göra något åt det. Det är hos oss som förändringen måste börja. Just därför skulle det vara klädsamt av västerländska investerare att lära av historien och inte göra om samma misstag en gång till. Investera, investera så det står härliga till, men gör det för sjutton med en gnutta långsiktighet och vidsynthet.
En miljon kineser lämnar fattigdom (<=$1 /dag) varje månad. Det kan vara värt något.
Entreprenörer som Bill Gates har förmodligen gjort mer för världens fattiga än alla NGO:s tillsammans.
Entreprenörer som Bill Gates har förmodligen gjort mer för världens fattiga än alla NGO:s tillsammans.
# skrivet av : 18 december, 2006 13:48
: 18 december, 2006 13:48
"I sin iver att prisa marknadsekonomin bortser man ifrån att ingen har ifrågasatt den. Man vill så gärna sätta dit vänsterflummarna att man hittar på åsikter åt dem, som man sedan furiöst bemöter."
ett klassiskt debattknep - the strawman. Används flitigt både till höger och vänster.
Men nog finns det folk som ifrågasätter marknadsekonomin? alla vänsterflummare är inte lika kloka som du :-)
ett klassiskt debattknep - the strawman. Används flitigt både till höger och vänster.
Men nog finns det folk som ifrågasätter marknadsekonomin? alla vänsterflummare är inte lika kloka som du :-)
# skrivet av : 16 januari, 2007 23:42
: 16 januari, 2007 23:42
bergh, garaterat finns det vänsterflummare som inte är lika kloka som jag (ehh...). Just därför vill jag inte blandas ihop med dem. Som du ser framhärdar tomten i att påstå att jag ironiserar över tillväxt trots att jag hävdar motsatsen tills jag bli blå i ansiktet.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
