torsdag, september 22, 2005

Storföretag utan samvete

Chiquita må ha dollartecken framför ögonen när de går ihop med en NGO för att vara mindre taskiga mot regnskogen, men bananplockarna får en bättre situation oavsett företagets högre mål. Så långt är allt i sin ordning.

I kontrast till Chiquita står Unileverägda teproducenten Lipton som med sin senaste TV-reklam inte bara ljuger för sina kunder men framför allt spottar sina anställda rakt i ansiktet. I reklamen visas en "indisk by" med "indiskt klädda" bybor, alla rena och propra, i en fantastiskt naturskön miljö. Byborna tittar på när "den äldste" med upphöjd koncentration skär ut den absolut bästa klyftan ur en apelsin. Den klyftan ska få äran att smaksätta Liptons påste. Enligt reklamen.

Vi vet att det är luft. Reklamfilmen har ingenting med verkligheten att göra. Lipton har inte gamla indiska gubbar anställda som sitter och skär ut klyftor ur apelsiner. Däremot vårdar man en gammal fin engelsk kolonialistisk tradition av att skilja på folk och folk. Redan för över hundra år sedan utnyttjade grundaren Sir Thomas Lipton bönder på andra sidan jordklotet och tog delar av vinsten och donerade till välgörande ändamål hemma i moderlandet. Lipton adlades av drottning Victoria för just detta.

Liptons hemsida kan man läsa om grunderna för företagets framgångar under slutet av 1800-talet. "Han [Sir Thomas Lipton] reste till Ceylon och köpte teplantager. På så sätt säkrade han sin tillgång till te av hög kvalitet, samtidigt som han kunde hålla priserna nere." Denna historiebeskrivning kan läggas bredvid den som ges av Fair Trade Center: "En miljon tamiler från Indien lockades till Sri Lanka av engelsmännen mellan 1830 och 1930 för att arbeta på teplantagerna. De fick en summa till resan som skulle återbetalas genom arbete. Plantagearbetarna levde trångbott och dödligheten var stor."

I dagsläget är, enligt Fair Trade Center, inte situationen mycket bättre. "Situationen vid teplantagerna är fortfarande betydligt sämre än genomsnittet i landet. I teplantageområdena på Sri Lanka är 85 procent av barnen undernärda och barnadödligheten är dubbel så hög som i andra delar av Sri Lanka. Ändå står teet för hälften av Sri Lankas exportinkomster."

Lipton är världens största teproducent. Som sådan har man hittills vägrat samarbeta med organisationer som Rättvisemärkt och dess systerorganisationer runt om i världen. På sin internationella hemsida, under rubriken "Good Global Citizens", lägger Lipton fram lite lösa målsättningar om socialt och ekologiskt hållbar produktion. "[…] we make sure our workers and their families are provided with housing, schools, health care and a quality of life that commensurate with being part of a successful company". Med 85 procent av barnen i teplantageområdena undernärda så hoppas jag högt att jag aldrig kommer att behöva uppleva Liptons definition av "livskvalitet".

Kommentarer:
Perfekt. Tack. Som om jag inte hade nog med min inser-att-allt-är-fucked-up-i-världen dag...

Men appropå bananer; hur är det med Dole, Onkel Tucas m.fl. Och varför är et ingen som pratar om den där banan-pesten som tydligen redan (likt vissa arter av floddelfiner) dömt hela banansläktet till utrotning inom typ 50 år eller nått? Seriöst.

Ses på fredag!

/The Jay
 
Ja, just det ja. Den fruktade bananpesten. Har inte riktigt koll på den. Men om det skulle stämma så löser ju det alla eventuella problem med miljö- och arbetsförhållanden. Så det gäller att hålla på sina Onkel Tukas, man har ju några k undanstoppade...
 
Onkel Tuca - the man, the myth, the legend...
 
Hej! Var har du fått all information ifrån? Vet du att allt du skriver är sant? Jag går på Globala gymnasiet och vi håller på att forska om en vara. Vi har Lipton Earl Grey så det var jättebra information på din sida,, vet du om teet förädlas i samma länder som det plockas i?

tack på förhand :)
 
Skicka en kommentar

<< Tillbaka