lördag, november 05, 2005
Kommunist? Inte jag!
Jag vet att det har gått nästan en vecka sedan Lars Ohly bytte etikett på sin politiska ideologi. Jag vet också att det kommenterats av fler än det är värt att länka till.Trots det kan jag inte hålla mig. Lars Ohly meddelade på SVT:s Agenda förra söndagen att han inte längre kommer att kalla sig kommunist men att detta inte innebär någon som helst förändring i hans ideologi. Han menade att ordet ständigt kommer i vägen för ideologin. När han är ute bland väljare eller blir intervjuad så fastnar alla på faktumet att han kallar sig för kommunist, och det tar uppmärksamheten från de politiska sakfrågorna. För honom handlar kommunism om ett klasslöst och jämlikt samhälle. Baksidan är att begreppet använts i samband med några av de mest brutala tyrranierna i historien, och det är detta som folk hakar upp sig på.
Det handlar med andra ord om vem som äger tolkningsföreträde till ett begrepp. Vad är kommunism? Är det en utopisk ideologi om det klasslösa samhället eller är det en politisk verklighet av totalitärianism, massmord och politisk förföljelse? Vi vet vilket svar vi får av Lars Ohly och vet vi också vilket svar vi får av Per Ahlmark. Båda svaren är tämligen ointressanta och statiska. Vad som istället borde intressera är vänsterpartiets politik. I mina ögon har partiet under Lars Ohlys ledning blivit ett bakåtblickande revolutionsromantiskt parti som använder sig av samma retorik som man gjorde för 30-40 år sedan. Många av deras förslag är fullständigt verklighetsfrånvända och när Ohly deltar i partiledardebatter har han pinsamt lite att bidra med.
Utan att alls vara insatt i den interna debatten i vänsterpartiet eller Ung vänster, och oavsett om den mediala bilden varit korrekt eller inte, så går det ändå inte att bortse ifrån att flera av de partimedlemmar vars åsikter framstått som mest intressanta har hoppat av. Jag har svårt att tänka mig att deras avhopp beror på en semantisk tvist över Ohlys ideologiska hemvist. Snarare har det nog att göra med realpolitk och att avhopparna har reagerat på den på ungefär samma sätt som jag har gjort.
Sverige är i skriande behov av ett nytt arbetarparti med sina ideologiska rötter fast förankrade i den svenska verkligheten år 2005. Ett tag där såg det ut som att vänsterpartiet under Gudrun var på väg åt rätt håll. Istället har man resingerat till gammal hederlig (vpk)-retorik, och efter nästa val kanske man även har straffat ut sig ur riksdagen. Vad Lars Ohly väljer att kalla sig spelar i det sammanhanget mindre roll.
Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
<< Tillbaka
