torsdag, februari 23, 2006

Idrottssegregation

Såhär några timmar innan det svenska curlinglaget med Anette Nordberg i spetsen ger sig i kast med att kämpa till sig ytterligare en OS-medalj för Sverige kan det vara på sin plats att ta upp ett gammalt faktum som aldrig slutar att förbrylla. Varför är vissa sporter könsuppdelade när de helt uppenbart inte behöver vara det? Jag är ingen expert så det kan vara så att jag är ute och cyklar här, men vad exakt är det som gör att kvinnor och män skulle ha skilda förutsättningar när det gäller att spela curling? Hanna föreslår att männen kan sopa hårdare än kvinnorna. Om det är så, då erkänner jag mitt misstag. Men om det inte är så (vilket känns troligast, kom igen, vi snackar issopning här, hur stor skillnad kan det vara?) vill jag höja min röst i en ljudlig protest, hur otidsenligt det än må vara, detta år 2006 då feminismen sitter på avbytarbänken och slickar sina sår efter könskrig och misslyckade initiativ.

Samma frågeställning som i curlingen gäller även andra grenar där muskelstyrka har liten eller ingen betydelse, framför allt prickskytte, bågskytte och liknande precisionsgrenar. I ett gammalt nummer av sitt (insomnade?) fanzine bleck skriver Linna Johansson att kvinnligt deltagande tilläts i lerduveskytte under Barcelona-OS 1992 (tror jag). En av de kvinnliga deltagarna sparkade stjärt med det övriga startfältet. Resultat: i nästa OS var könsordningen återställd och segregationen åter ett faktum.

Idrottsvärlden är en av manlighetens sista bastioner och ett år som ger oss både vinter-OS och (herr-)fotbolls-VM kommer naturligtvis att sätta sina spår i medvetandet. Det är alltid lite grann att sparka in öppna dörrar när man anklagar sportkommentatorer för sexism. Men det måste fortfarande påpekas. Lotta noterar att SVT:s kommentator beskriver stämningen inne på hockeyarenan som ”mysig”. Gissa om det var herr- eller damlaget som spelade. I intervjun efter semifinalvinsten blir den svenska supermålvakten Kim Martin ombedd att ta av sig hjälmen, ”så att tittarna få se hur du ser ut”. Skulle vilja se Henrik Lundqvist bli uppmanad att göra samma sak.

Annars är det TV4:s Patrik Ekwall som fortfarande leder gubbsjukeligan när han under friidrotts-VM 2003 (?) frågade Marion Jones, en av de senaste årens största friidrottare, om hon brukade sova naken. Jones replikerade med en avmätt motfråga: ”do you sleep in the nude, does the cameraman?”.

Kommentarer:
Erik, jag måste bara förtydliga det jag sa om curlingen. Nu framstår det lite som att jag skulle vara för en könsuppdelning, men så är det ju inte. Jag menade bara att visst, män i genomsnitt kan nog sopa hårdare med den där "sopan"(eller vad den nu kan heta). Men jag menar inte att det skulle ha någon egentlig betydelse, för att kunna sopa hårdare är inte lika med att sopa bättre, dvs ha bättre kontroll över hur den där stenen åker. Jag tror att det egentligen inte finns någon bra anledning till att curling ska vara könsuppdelad. Bara för att förtydliga. /Hanna
 
Kul att ni har samma diskussioner hemma i er tevesoffa som vi. Tanken på att jag skulle sitta med pirrande mage framför en curlingmatch var lika otänkbar som skrattretande för bara några dagar sedan. Fem minuter innan finalavslut lyckades jag dessutom lista ut spelreglerna. Jag tror att "curlingdamerna" eller vad de nu käckt kallas visat en gång för alla att kön är ungefär lika relevant som hårfärg när det kommer till issopning. Frågan är hur användbart kön är som kategori inom sportvärlden överhuvudtaget. Är rätt trött på argument som "de springer ju snabbare" eller "de slår ju hårdare" som delvis eller totalt bortser ifrån att vi tar på oss de roller och egenskaper vi blir tilldelade. Även de fysiska.
 
Nu snackar ni ju i nattmössan som det heter. Curling är ju en jävligt fysiskt krävande sport, även om det är lätt att tro annorlunda eftersom "de bara sopar lite grann". Damlaget hade antagligen blivit ganska genuint krossade av herrarna. Den viktigaste skillnaden är antagligen hastigheten på stenen vid dess ivägskickning i denna ganska torra och, i jämförelse med annat mer spännande som står på OS-menyn, intetsägande gren.

Så är det ju också i de flesta sporter, könskategoriseringarna finns till av en anledning. Säger man annat lider man tyvärr av okunskap, alternativt blind feminism.

Men det var jättekul att curlingdamerna tog guld, även om jag själv prioriterade eget innebandyspel framför TV-tittande, något man knappast gjort om det varit riktigt viktigt. Det är dock kul att damerna i curlinglaget verkar vara vanliga människor som man kan känna samhörighet med i större utsträckning än att de fötts inom samma statsgränser - i kontrast till alla tystlåtna norrlänningar eller korkade snowboardåkare som sätter tonen i vinter-OS.

Mycket mer än "jättekul" blir dock inte curlinglandslagets guld när det hela sätts i kontrast till vad hockeylandslaget är på väg att göra efter alla dessa katastrofturneringar man sett.

Vinner de på söndag är det kanske den största [b]segern [/b]idrottsnationen Sverige någonsin tagit i en lagidrott!
 
Valeria: Jag håller helt med om att kategorin kön i sportvärlden känns som en efterkonstruktion. I idrott handlar det ju dessutom om att hålla sig till en uppsättning regler som skapats godtyckligt och som dessutom kan omformuleras. Kriterierna för "en god idrottsprestation" är ju allt annat än slagna i sten. Den gamla olympiska klychan "det viktiga är inte att vinna, utan att kämpa väl" förtjänar att uppmärksammas här.

Gustav: Förlåt mig om jag verkar skeptisk, men du kvalificerar dig inte direkt som någon institution på området "könskillnader i curling". Utan att fördjupa mig alltför mycket i ämnet, men vad skulle det exempelvis gjort för skillnad om en man gjort den sista stöten i damfinalen? Jag såg inte att styrkan eller farten hade någon större betydelse där.
 
Jag glömde bort att svara på detta. Jag är knappast någon auktoritet, nej, men jag har snappat upp en del under de OS som varit med curling (det är ju som bekant endast vid OS som sporten existerar utanför Canada, Skottland och Östersund). Men det är iaf så att herrarna stöter hårdare, vilket gör att spelet blir "öppnare". Det är dock ingen enorm skillnad, så någon skillnad i varje enskild sten går inte att se.

I Paralympics, som nyss avslutats, spelas rullstolscurlingen med mixade lag. Konsekvensen av detta är dock att de flesta lag ställer upp med tre män och en kvinna (alla lag måste ha en kvinna med). Här sopar man inte heller, utan stöter endast, vilket gör att herrarnas högre sopfrekvens inte gör könsskillnaden större som i fallet med vanlig curling.
 
Skicka en kommentar

<< Tillbaka