tisdag, mars 14, 2006

Tveksam antisemitism

Idag presenterade Forum för levande historia en rapport om antisemitism i Sverige som visar att 36 procent av svenskarna har en ”delvis ambivalent inställning till judar”. Till dessa kommer 5 procent som ger uttryck för en ”stark och konsekvent antisemitisk inställning”. På DN Debatt skriver Heléne Lööw vid Forum för levande historia och Henrik Bachner, historiker och en av de två forskare som gjort rapporten, att resultatet visar att ”antisemitismen utgör ett allvarligt samhällsproblem i vårt land”.

Rapportens slutsatser är raka och svåra att missförstå. Över 40 procent av svenskarna är mycket eller ganska antisemitiska. En mycket hög siffra som klart pekar på att antisemitism är ett stort problem som inte kan ignoreras.

Att antisemitism är ett stort problem i Sverige, precis som på många andra ställen i världen, kommer inte direkt som någon nyhet. Den stora nyheten med den här rapporten är, som jag ser det, hur man har kunnat komma fram till att en så exakt andel av svenskarna, 41 procent, är antisemiter. För, om man genom vetenskapliga metoder kan komma fram till en så exakt andel antisemiter, borde man väl, med samma metoder även kunna beräkna andelen manshatare, homofober, USA-hatare och en massa andra ljusskygga grupper. Eller?

Eller kan det vara så att vad som anses vara antisemitiskt är en högst subjektiv bedömning som inbegriper på förhand gjorda antaganden? Exempelvis att det går att tala om ”judarna” som en grupp och att man också har en uppfattning eller åsikt om den gruppen. Enkäten som rapporten bygger på ställer frågor som förutsätter att respondenten stämmer in i båda dessa antaganden.

På en skala från ”stämmer inte alls” till ”stämmer helt” ska man svara på påståenden som t.ex.:

Värt att notera är att det inte finns någon ”vet ej”-ruta att kryssa i. Man tvingas att svara på frågor som förutsätter existensen av gruppen ”judarna”. Själv är jag av den övertygelsen att ingen grupp kan bedömas på ett sådant generaliserande sätt. Det är väl skillnad på judar och judar, precis som det är skillnad på mig (en sekulär kristen som inte varit på högmässa i hela mitt liv) och en konservativ mormon i Texas?

Skulle jag fått svara på enkäten skulle det ligga nära till hands för mig att svara att judarna har ett stort inflytande över medierna, eftersom familjen Bonnier är en av Sveriges största medieägare. På samma sätt skulle jag kunna tänka mig att instämma i att judarna har ett starkt inflytande över amerikansk utrikespolitik, eftersom det finns en kraftfull judisk lobby i USA och att de politiska och ekonomiska banden mellan USA och Israel är mycket starka. Dessa svar skulle antagligen tolkas som antisemitiska i enkäten, eftersom de bygger på stereotypa uppfattningar om ”judarna”. Problemet är att det är enkäten som lagt dessa stereotypa uppfattningar i min mun. Jag vet naturligtvis mycket väl att en jude inte har större makt över media eller amerikansk utrikespolitik än någon annan bara för att hon är jude, men det finns judar som har stor makt över svensk media och amerikansk utrikespolitik.

Jag ser dessa som enskilda individer och jag skulle vilja påstå att jag ställer mig ganska likgiltig till huruvida någon är jude eller inte. Men enkäten tvingar mig att sortera in enskilda individer som råkar vara judar (ex. familjen Bonnier) i den stereotypa gruppen ”judarna”. Det känns därför som att rapporten säger mer om författarnas uppfattning och förståelse av begreppet ”antisemitism” än om svenska folkets åsikter om judar.

Som sagt, att antisemitism är ett stort problem i Sverige, det visste vi redan. Exakt hur stort är av mindre betydelse, och dagens rapport framstår i bästa fall som överflödig, i värsta fall som ett bidrag till ytterligare stereotypifiering av "det judiska".

Uppdatering: Statsvetaren Peter Esaiasson kritiserar rapporten från Forum för levande historia för att de drar allför långtgående slutsatser av sitt material. Han menar bland annat att det stora bortfallet, av drygt 5 000 svarade knappa 3 000 på enkäten, gör att resultatet blir missvisande. "Det enda sättet att inte framstå som fördomsfull är att vägra vara med och säga att man inte ställer upp på frågeställningen", säger Esaiasson.

Det verkar vara på sin plats att citera vad min kära lärobok i statistik har att säga om svarsbortfall:

[Svarsbortfall] kan bero på att personerna inte kan anträffas eller vägrar att svara. Orsakerna till svarsvägran kan vara att man inte vill eller inte kan svara. Känsliga frågor och språksvårigheter leder ofta till stora bortfall. De individer som inte svarar är ofta viktiga för helhetsbilden. Därför kan ett stort svarsbortfall helt snedvrida undersökningsresultatet. Man kan inte heller kompensera svarsbortfallet genom att ta ett större stickprov. Tvärtom är ett mindre stickprov utan bortfall normalt tillförlitligare än ett större stickprov med bortfall. (Körner och Wahlgren 2000, förf. kursivering)

En grundkurs i statistik kanske vore på sin plats för rapportförfattarna Henrik Bachner och Jonas Ring.


Kommentarer:
Bra sagt, jag tänkte samma sak. Det var som med frågan: "Kan du tänka dig att ha en jude som statisminister". Varvid min första tanke var, nä, inte om det är det som definierar hans politik, att han är jude. Lika lite vill jag ha en kristen eller en islamist eller en homosexuell, om det är på grundval av att han är definierad utifrån den gruppen och att det vore hela politiken. Galet frågeställning och otydliga valmöjligheter för svaren. Såklart de flesta kan tänka sig någon som är jude som statsminister, men det är ju inte det som bör ha fört personen dit, utan politiken.
 
Ja, man får verkligen känslan av att frågorna var utformade efter vilket svar man ville få. Forum för levande historia måste ju motivera sin verksamhet för att få mer anslag. Att kunna presentera hårda siffror på hur många antisemiter det bor i Sverige är ett bra sätt att göra det på.

Som sagt, jag vill absolut inte bagatellisera antisemitismen i Sverige, men den här undersökningen känns tveksam.
 
Erik, det är inte du som bagatelliserar antisemitismen; faktum är att sådana här rapporter i sig riskerar att bagatellisera frågan. De svennar som är av uppfattningen att judiska grupper har tolkningsföreträde när det gäller sådana här frågor (gällande t.ex. vad som egentligen är antisemitism) får liksom vatten på sin kvarn av sådana här hårdvinklade rapporter. Med andra ord, de som verkligen kan ses som antisemitiska blir knappast mindre antisemitiska av en sådan här "nyhet".
Vad är det samhällsvetare kallar detta nu igen..... jo just det, reifikation!
 
Reifikation, absolut. Men för en cynisk statsvetare så framstår det även alltför tydligt som växelverkan mellan byråkratiska och politiska mekanismer.

Det är valår och på Rosenbad är Göran Perssons valstrateger oroliga för statsministerns brist på ideologiska profilfrågor. Någon får en snilleblixt: "Men du Göran, initierade inte du någon informationskampanj om förintelsen för några år sedan? Det borde vi kunna spinna vidare på.

Samtidigt i en annan del av stan sitter överintendenten för Forum för levande historia och är bekymrad. Anslagen sinar och de senaste projekten har, i ärlighetens namn varit lite tunna. Jag måste dra igång ett projekt som på ett tydligt sätt visar att vi behövs, tänker överintendenten.

Överintendenten ringer en forskare med en tydlig agenda (dvs. från honom vet man vad man får) och ber honom göra en undersökning om antisemitism.

Tids nog kommer resultatet: svenskarna är antisemiter!

Alla är nöjda. Överintendenten får behålla jobbet eftersom Forum för levande historia uppenbarligen behövs för att upplysa alla antisemiter. Statsministern får en hjärtefråga som är politiskt oantastlig, eftersom ingen vill framstå som antisemitisk.

Ett skolexempel på lösningar som söker problem och politiker i maktposition styr utformningen av både den mediala och politiska agendan.
 
Hehehe!
Konspirationsteori, eller snarare en faktiskt riktigt trolig förklaring? Huvudet på spiken!
 
Skicka en kommentar

<< Tillbaka