söndag, maj 28, 2006
Miljöpartiet mot blockpolitiken
Frukost framför tv:n och STV24 som sänder från miljöpartiets kongress i Borås. Frågan som vållade mest debatt var den om partiets strategi i kommande regeringsförhandlingar, där partistyrelsen och Wetterstrand/Eriksson förordat ett tydligt avståndstagande från samarbete med det borgerliga blocket. Motståndarlinjen menade bl.a. att detta skulle innebära att miljöpartiet frångår sin roll som blocköverskridare inom svensk rikspolitik.
Jag tycker att miljöpartiets största förtjänst är just att man inte låter sig sorteras in i den förlamande blockpolitiken. Grön politik är blocköverskridande och i mina ögon skulle mp kunna samarbeta med alla riksdagspartier utom moderaterna och möjligen kristdemokraterna. Därför var det olyckligt att debatten på stämman låste in sig på huruvida mp är kompisar med s eller m. Partistyrelsens argument var att man måste ge väljarna tydliga besked om vad en röst på miljöpartiet innebär.
Argumentet känns igen från framför allt dagstidningarnas ledarsidor som alltid har beskyllt mp för att vara ett flumparti utan tydlig politisk riktning. Jag har aldrig förstått mig på detta. Varför måste partier redan under valrörelsen slå fast vilka man kommer att samarbeta med efter valet? Då försvinner ju hela vitsen med ett proportionellt valsystem. Om man behandlar de sju enskilda riksdagspartierna som att de i själva verket skulle vara två homogena block, då kan man lika gärna införa majoritetsvalkretsar av brittisk modell.
En röst på miljöpartiet borde innebära en röst på grön politik, precis som en röst på kristdemokraterna innebär en röst på politik grundad i kristen värdekonservatism. Först efter valdagen står det klart vad den samlade väljarkåren vill. Och först då är det möjligt att fundera över hur en regering kan se ut.
Det skulle vara rent korkat av miljöpartiet att sätta sig i samma låsta position som vänsterpartiet, som kan muttra hur mycket de vill om dålig socialdemokratisk politik, till ingen nytta. I slutändan är sosseregering vänsterpartiets enda alternativ. Miljöpartiet är inget vänsterparti och inget borgerligt parti. De är i dagsläget Sveriges enda gröna parti, det skulle vara synd om man övergav den unika positionen.
Jag tycker att miljöpartiets största förtjänst är just att man inte låter sig sorteras in i den förlamande blockpolitiken. Grön politik är blocköverskridande och i mina ögon skulle mp kunna samarbeta med alla riksdagspartier utom moderaterna och möjligen kristdemokraterna. Därför var det olyckligt att debatten på stämman låste in sig på huruvida mp är kompisar med s eller m. Partistyrelsens argument var att man måste ge väljarna tydliga besked om vad en röst på miljöpartiet innebär.
Argumentet känns igen från framför allt dagstidningarnas ledarsidor som alltid har beskyllt mp för att vara ett flumparti utan tydlig politisk riktning. Jag har aldrig förstått mig på detta. Varför måste partier redan under valrörelsen slå fast vilka man kommer att samarbeta med efter valet? Då försvinner ju hela vitsen med ett proportionellt valsystem. Om man behandlar de sju enskilda riksdagspartierna som att de i själva verket skulle vara två homogena block, då kan man lika gärna införa majoritetsvalkretsar av brittisk modell.
En röst på miljöpartiet borde innebära en röst på grön politik, precis som en röst på kristdemokraterna innebär en röst på politik grundad i kristen värdekonservatism. Först efter valdagen står det klart vad den samlade väljarkåren vill. Och först då är det möjligt att fundera över hur en regering kan se ut.
Det skulle vara rent korkat av miljöpartiet att sätta sig i samma låsta position som vänsterpartiet, som kan muttra hur mycket de vill om dålig socialdemokratisk politik, till ingen nytta. I slutändan är sosseregering vänsterpartiets enda alternativ. Miljöpartiet är inget vänsterparti och inget borgerligt parti. De är i dagsläget Sveriges enda gröna parti, det skulle vara synd om man övergav den unika positionen.
Kommentarer:
<< Tillbaka
Håller med!
Har förresten, pga blockpolitik, aldrig förstått dem som ser varje liten meningsskiljaktighet inom aliansen som ett tecken på svaghet. Snarare tycker jag deras nuvarande likriktining är löjlig, där skilnaderna inom varje parti är större än skillnaderna mellan de olika borgerliga ledarna. Antingen borde de smälta samman helt till ett panborgerligt parti, eller borde de avgränsa sig mot varandra så att det gör en skillnad vilket borgerligt parti jag eventuellt röstar på. Tycker jag.
Som framgår av ovanstående har jag också lite svårt att se klyftan som t ex du och Göran Persson målar upp mellan moderaterna och övriga borgare. (Du säger att miljöpartiet inte skulle kunna samarbeta med dem men väl med iaf c och fp, och Göran säger sig stå närmast c av alla partier men kan omöjligen se sig i ett m-samarbete). Var finns de stora skillnaderna?
Har förresten, pga blockpolitik, aldrig förstått dem som ser varje liten meningsskiljaktighet inom aliansen som ett tecken på svaghet. Snarare tycker jag deras nuvarande likriktining är löjlig, där skilnaderna inom varje parti är större än skillnaderna mellan de olika borgerliga ledarna. Antingen borde de smälta samman helt till ett panborgerligt parti, eller borde de avgränsa sig mot varandra så att det gör en skillnad vilket borgerligt parti jag eventuellt röstar på. Tycker jag.
Som framgår av ovanstående har jag också lite svårt att se klyftan som t ex du och Göran Persson målar upp mellan moderaterna och övriga borgare. (Du säger att miljöpartiet inte skulle kunna samarbeta med dem men väl med iaf c och fp, och Göran säger sig stå närmast c av alla partier men kan omöjligen se sig i ett m-samarbete). Var finns de stora skillnaderna?
# skrivet av 
: 28 maj, 2006 18:51
: 28 maj, 2006 18:51
Var finns de stora skillnaderna?
Nej, det finns väl egentligen inga stora skillnader mellan riksdagspartierna och strängt taget skulle man kunna tänka sig en regnbågsregering med alla partier i. Men samarbete mellan m och mp framstår ändå som minst troligt eftersom m inte har någon miljöpolitik (om man inte räknar utbyggda motorvägar, slopade trängselskatter, sänkt skatt på fossila bränslen och utbyggnad av kärnkraften som miljöpolitik). Ett samarbete med kd känns orimligt med tanke på stora skillnader i familjepolitik och HBT-frågor.
Jag håller med om att det ställs orimliga krav på alliansen när det gäller sammanhållning. Jag tror det var Lars Leijonborg som sa det självklara: ju fler röster ett parti får, desto mer inflytande får man. Det gäller oavsett vilka partier man väljer att samarbeta med.
Nej, det finns väl egentligen inga stora skillnader mellan riksdagspartierna och strängt taget skulle man kunna tänka sig en regnbågsregering med alla partier i. Men samarbete mellan m och mp framstår ändå som minst troligt eftersom m inte har någon miljöpolitik (om man inte räknar utbyggda motorvägar, slopade trängselskatter, sänkt skatt på fossila bränslen och utbyggnad av kärnkraften som miljöpolitik). Ett samarbete med kd känns orimligt med tanke på stora skillnader i familjepolitik och HBT-frågor.
Jag håller med om att det ställs orimliga krav på alliansen när det gäller sammanhållning. Jag tror det var Lars Leijonborg som sa det självklara: ju fler röster ett parti får, desto mer inflytande får man. Det gäller oavsett vilka partier man väljer att samarbeta med.
Anledningen till fokuset på meningsskiljaktigheter i alliansen har väl sin grund i problemen vid tidigare borgerliga regeringsbildningar och även i oenigheten i förlustval. Eller rättare sagt att den socialdemokratiska propagandamaskinen använder ovanstående för att måla upp alliansen som regeringsoduglig. Vad man glömmer är ju dock de grova sprickorna mellan sossarna och de partier man är beroende av för att klamra sig kvar vid makten.
Annars är det ett trevligt inlägg du skrivit, jag vill också se ett radikalt mittenalternativ i svensk politik som vågar gå utanför den låsande blockpolitiken. Som danska Radikale Venstre, exempelvis. Idag är man i opposition efter 10-årigt samarbete med sossarna, men man har nu öppnat för regeringsbildning med Venstre och Konservative efter nästa val.
I Sverige vore det trevligt om ett parti tog på sig en sådan roll på allvar, och då ett mer verklighetsförankrat parti än MP. Jag tänker på FP eller C (eller varför inte KD?, man tenderar att måla upp en bild av detta parti som någon form av extrem ytterlighet i svensk politik. man är ju inte ens ett konservativt parti).
Men det hör framtiden till, 2006 är en enad borgerlighet det viktigaste för att få slut på myglet.
M vill väl inte bygga ut kärnkraften om jag minns rätt, utan endast fortsätta bruka de vi har. Utbyggnad av kärnkraften är dock radikal miljöpolitik.
Annars är väl M idag det parti som i stort ligger närmst sossarna bland de borgerliga. Men att MP inte vill samarbeta med dessa är naturligt av de skäl du nämnde. En regering utan S och M, som var lite på gång 2002, är förresten en trevlig tanke.
Annars är det ett trevligt inlägg du skrivit, jag vill också se ett radikalt mittenalternativ i svensk politik som vågar gå utanför den låsande blockpolitiken. Som danska Radikale Venstre, exempelvis. Idag är man i opposition efter 10-årigt samarbete med sossarna, men man har nu öppnat för regeringsbildning med Venstre och Konservative efter nästa val.
I Sverige vore det trevligt om ett parti tog på sig en sådan roll på allvar, och då ett mer verklighetsförankrat parti än MP. Jag tänker på FP eller C (eller varför inte KD?, man tenderar att måla upp en bild av detta parti som någon form av extrem ytterlighet i svensk politik. man är ju inte ens ett konservativt parti).
Men det hör framtiden till, 2006 är en enad borgerlighet det viktigaste för att få slut på myglet.
M vill väl inte bygga ut kärnkraften om jag minns rätt, utan endast fortsätta bruka de vi har. Utbyggnad av kärnkraften är dock radikal miljöpolitik.
Annars är väl M idag det parti som i stort ligger närmst sossarna bland de borgerliga. Men att MP inte vill samarbeta med dessa är naturligt av de skäl du nämnde. En regering utan S och M, som var lite på gång 2002, är förresten en trevlig tanke.
Kort sagt, det uppstår alltid problem och motsättningar när partier ingår allianser och samarbeten, oavsett politiskt hemvist. Och motståndarsidan försöker alltid att framställa det som en svaghet när det i många fall i själva verket är tecken på ett öppet debattklimat inom samarbetet.
Några undringar dock, Gustav. Detta eviga tjat om att miljöpartiet skulle vara mindre verklighetsförankrat än något annat parti. Skulle du kunna berätta vad det är som gör dem så borta? Och att kd inte skulle vara ett konservativt parti, vad är det om? Det enda partiet i riksdagen som uttryckligen stödjer sig på en kristen värdegrund, som vill subventionera mammor som är hemma med barn (s.k. "hemmafruar"), är hemvist för kvinnoprästmotståndare, motsätter sig utökade rättigheter för homosexuella och när tanken på att inskränka kvinnans rätt till att själv bestämma om sin abort. Utan att lägga någon värdering i det, men visst f*n är det ett konservativt parti. Att man sedan inte vill sänka skatterna lika mycket som moderaterna har egentligen inte så stor betydelse.
Moderaterna vill öka effekten i de befintliga kärnkraftverken, vilket jag har svårt att kalla för något annat än en utbyggnad. Jag vet att det finns de som tycker att utbyggd kärnkraft är miljöpolitik, själv kan jag tycka att det är att ha låga krav på vad som kan kallas miljöpolitik.
Radikal miljöpolitik i ordets rätta bemärkelse är omställningar i levnadsmönster, nya tillväxtmått, hårdare utsläppslagstiftning och ett globalt perspektiv på miljöförstöring och energikonsumtion.
Några undringar dock, Gustav. Detta eviga tjat om att miljöpartiet skulle vara mindre verklighetsförankrat än något annat parti. Skulle du kunna berätta vad det är som gör dem så borta? Och att kd inte skulle vara ett konservativt parti, vad är det om? Det enda partiet i riksdagen som uttryckligen stödjer sig på en kristen värdegrund, som vill subventionera mammor som är hemma med barn (s.k. "hemmafruar"), är hemvist för kvinnoprästmotståndare, motsätter sig utökade rättigheter för homosexuella och när tanken på att inskränka kvinnans rätt till att själv bestämma om sin abort. Utan att lägga någon värdering i det, men visst f*n är det ett konservativt parti. Att man sedan inte vill sänka skatterna lika mycket som moderaterna har egentligen inte så stor betydelse.
Moderaterna vill öka effekten i de befintliga kärnkraftverken, vilket jag har svårt att kalla för något annat än en utbyggnad. Jag vet att det finns de som tycker att utbyggd kärnkraft är miljöpolitik, själv kan jag tycka att det är att ha låga krav på vad som kan kallas miljöpolitik.
Radikal miljöpolitik i ordets rätta bemärkelse är omställningar i levnadsmönster, nya tillväxtmått, hårdare utsläppslagstiftning och ett globalt perspektiv på miljöförstöring och energikonsumtion.
Kolla förresten in miljöpartiets ställning i fildelningspolitiken och idén om "bredbandsskatt". Här visar sig Mp:s Johan Schiff vara långt mer "verklighetsförankrad" än de flesta andra partipolitiska representanter i frågan.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
