söndag, december 17, 2006
Erkänn etanolen, Bergström!
Förra helgen skrev Hans Bergström i DN om hur de svenska medierna tappar huvudet inför klimathotet. Han menar att man måste kunna förhålla sig kritisk till frågan om utsläpp och livsföring utan att stämplas som ”anhängare av jordens undergång”.Det är svårt att inte hålla med Bergström när det gäller mediernas omsvängning i frågan. Populistiskt och sensationslystet så det förslår. Om man, som undertecknad, har följt miljödebatten ett antal år så är det verkligen ett mysterium varför det helt plötsligt är dåligt med city-jeepar när det för några år sedan uppmanades till bensinuppror.
Samtidigt är det farligt att tala om dagens miljöproblem som en fråga om kronor och ören och huruvida man ska köra city-jeep eller etanolbil. Många debattörer i den politiska mittfåran vågar sällan gå längre än att räkna på hur mycket den statliga subventionen på biobränslen kostar skattebetalarna. Eller hur många företag som eventuellt kommer tvingas till nedläggning på grund av höjda energiskatter.
Frågeställningarna är påfrestande kortsiktiga. Med risk för att låta tjatig – det känns som om jag skrivit och sagt det minst hundra gånger – men det handlar i grund och botten om ändrad livsföring. Ska vi klara en global omställning av energislag måste vi ta till alla medel som står till buds. Men när man för fram detta stämplas man genast som fanatiker. Bergström själv menar att miljödebatten i Aftonbladet är kortsiktig. Inget scoop direkt. Säg det i Aftonbladet som inte är kortsiktigt. Men hans eget resonemang är inte så mycket bättre.
Bergströms slutsats blir – inte alldeles överraskande – att kärnkraften är lösningen på alla våra problem. Med kärnkraft kan man möta det ökande behovet av energi i Indien och Kina och med kärnkraft kan man framställa vätgas att använda i bilar. Kärnkraften är framtiden! Däremot är satsningar på biobränslen kortsiktiga och dömda att misslyckas. Han pekar på forskning som visar att det skulle krävas enorma arealer odlingsmark för att tillgodose efterfrågan och att det även skulle innebära övergödning och ökad kemikalieanvändning.
En stilla undran: om etanol inte är någon framtidslösning – hur kan kärnkraft vara det? Missförstå mig rätt, jag är ingen rabiat kärnkraftsmotståndare. Men om man talar om biobränslen som kortsiktiga och oövertänkta lösningar, måste man då inte i ärlighetens namn erkänna de minst sagt omfattande konsekvenser – på miljö, säkerhet och hälsa – som kommer med en massiv global utbyggnad av kärnkraft? Dessutom är uran ett fossilt bränsle som otvivelaktigt kommer att ta slut. Inte direkt någon framtidslösning det heller.
I sin ledare tar Hans Bergström också upp teknologiska framsteg inom energisektorn. Han nämner bl.a. vätgasbilen, mer och bättre utnyttjad kärn- och vattenkraft, bränsleceller och ”nya material som sänker vikten hos bilar och därmed energiåtgången”. Allt detta är intressant och hoppfullt, men varför väljer han att bortse ifrån teknologiska framsteg inom vind- och solkraft och etanolproduktion? Små privata vindkraftverk som förser hushåll med energi till ingen kostnad alls och utan utsläpp. Pilotanläggningen för etanolproduktion i Örnsköldsvik där man forskar kring möjligheterna att framställa etanol från skogsråvara.
Hans Bergström väljer att ta fram vissa goda exempel och bortse från andra. Han företräder en tydlig borgerlig agenda där man har svårt att tänka bortom vattenkraft, kärnkraft och bilism. Där stämplas allting som mynnar ur miljörörelsen som orealistiskt flum. Det är synd, för ”nya material som sänker vikten hos bilar och därmed energiåtgången” är lika gynnsamma för bilar som går på etanol som på bränsleceller. Och om bilindustrin lyckas minska energiförbrukningen hos en personbil med 75 %, vilket enligt Ulf Perbo på BIL Sweden är en rimlig prognos, kommer man bara behöva använda 25 % av dessa ”enorma arealer” för att odla energigrödor som Bergström talar om.
Bra, eller hur?
Kommentarer:
<< Tillbaka
Bra synpunkter dina! Är själv inte helt och hållet mot kärnkraft men håller gärna med om att det känns mindre trygg än andra alternativer. Med tankte på att vi i Sverige ha varit 18 minuter nära domedagen denna år...
# skrivet av 
: 17 december, 2006 21:43
: 17 december, 2006 21:43
Ja, för mig har det alltid varit ett problem att den svenska miljörörelsen varit så odelat negativt inställd till kärnkraft. Det är som sagt ingen framtidslösning, men lite pragmatism har aldrig skadat. Det svåraste med den frågan tycker jag är när det händer en sån sak som i Forsmark. Som människa på gatan har jag ingen möjlighet att veta om vi var 18 minuter från domedagen eller inte. Vi är helt i händerna på experter, och hur kan vi veta att dessa experter inte har sin egen dagordning? Detta gäller så klart alla högteknologiska områden men är mer problematiskt när det kommer till så livsfarlig teknik som kärnkraft.
18 minuter från domedagen är rätt länge, det var såvitt jag förstod, flera steg till som hade behövt gå fel för att det skulle blivit en härdsmälta.
Sedan oavsett detta, en härdsmälta i en svensk reaktor innebär inte att det läcker ut radioaktivitet, till skillnad från Chernobyl så har våra kraftverk inneslutningar, vilket Chernobyl helt saknade.
Att det fungerar ser vi i olyckan på Three Mile Island där det trots en härdsmälta inte kom ut någon radioaktivitet. Nästa år skall den första kommersiella reaktorn konverteras om från Uran till Toriumdrift i Ryssland. Torium finns det 500 gånger mer av än Uran på jorden, så det räcker ett tag..
Dessutom slipper man upparbeta Torium, man kan stoppa in det direkt i reaktorn. Avfallet har en halveringstid på 500 år istället för hundratusentals år. En oerhört intressant utveckling som jag hoppas på.
För den som vill läsa mer skrev jag ett inlägg i ämnet här:
http://gardebring.com/2007/01/318.html
Sedan oavsett detta, en härdsmälta i en svensk reaktor innebär inte att det läcker ut radioaktivitet, till skillnad från Chernobyl så har våra kraftverk inneslutningar, vilket Chernobyl helt saknade.
Att det fungerar ser vi i olyckan på Three Mile Island där det trots en härdsmälta inte kom ut någon radioaktivitet. Nästa år skall den första kommersiella reaktorn konverteras om från Uran till Toriumdrift i Ryssland. Torium finns det 500 gånger mer av än Uran på jorden, så det räcker ett tag..
Dessutom slipper man upparbeta Torium, man kan stoppa in det direkt i reaktorn. Avfallet har en halveringstid på 500 år istället för hundratusentals år. En oerhört intressant utveckling som jag hoppas på.
För den som vill läsa mer skrev jag ett inlägg i ämnet här:
http://gardebring.com/2007/01/318.html
# skrivet av : 15 januari, 2007 15:07
: 15 januari, 2007 15:07
Anders: Intressant. Jag läste också ditt blogginlägg och det låter verkligen hoppfullt. Det känns som att det råder ett tankeförbud i Sverige när det gäller kärnkraft. Jag motsätter mig kärnkraft p.g.a. dess höga risk och oändliga konsekvenser för naturen. Men jag är inte mot kärnkraft av princip och det tycker jag inte att någon borde vara.
Torium och PBM-reaktorer är nyheter för mig (säger en hel del om kunskapsnivån i Sverige). I dessa tider av energi- och miljökris så har vi verkligen inte råd att välja bort vissa alternativ på principiella grunder. Om kärnkrafttekniken utvecklas till något annat än den var tidigare så är det alldeles utmärkt.
Skicka en kommentar
Torium och PBM-reaktorer är nyheter för mig (säger en hel del om kunskapsnivån i Sverige). I dessa tider av energi- och miljökris så har vi verkligen inte råd att välja bort vissa alternativ på principiella grunder. Om kärnkrafttekniken utvecklas till något annat än den var tidigare så är det alldeles utmärkt.
<< Tillbaka
