onsdag, juli 11, 2007
Death Proof och mansfixerade recensenter
Det blir rätt mycket bio såhär på sommaren när både sol och flickvän är på annan ort. Igår såg jag Quentin Tarantinos senaste retrostänkare ”Death Proof” och jäklar vad det svängde! Till skillnad från Kill Bill-filmerna så är ”Death Proof” en bagatell, både i handling och i upplägg. Men det spelar liksom ingen roll då Tarantino skriver dialog som är i en klass för sig. Få andra filmmakare kan låta sina karaktärer snacka skit i en kvart utan att det känns det minsta långtråkigt. Tvärt om sitter jag och märker hur mitt småleende sakta spricker upp till ett brett grin när huvudpersonerna pratar om hur de ska få tag på gräs. Banalt och genialt på samma gång. Castingen hjälper till, framför allt Sydney Poitier och Tracie Thoms som levererar replikerna som pumphagel. Sedan är jag en sucker för biljakter och håller följaktligen på att spricka av lycka i slutet av filmen, som blir en orgie i vrålande V8:or och skrikande däck.”Death Proof” har fått blandade recensioner i svensk press. En majoritet tycker som jag, att den sparkar rumpa. Något som framhålls i alla positiva recensioner är att de kvinnliga karaktärerna tillåts dominera, på alla plan. Jämfört med övrig sommaraction på landets biografer så känns det väldigt fräscht. Lika tydlig är frånvaron av detta perspektiv i de negativa recensionerna. Trots att filmen endast har en manlig karaktär (Kurt Russel som Stuntman Mike) är det just denna och ingen annan som Expressens Mats Bråstedt nämner i sin recension. De övriga nio kvinnliga karaktärerna nämns i förbifarten som ”unga, attraktiva och lättklädda”. Att de var för sig har typ tre gånger så mycket dialog som Russel verkar inte bekomma Bråstedt.
Samma intryck fick Sydsvenskans Mikael Tapper som sammanfattar filmen som ”mycket yta av svordomar, påklädda sexinslag, knasigt våld och longörer av dösnack”. Inte heller han nämner med ett ord de blixtrande kvinnliga huvudrollsinnehavarna. Det är visserligen en prestation i sig att Bråstedt och Tapper lyckas ta såna omvägar runt filmens epicentrum. Jag skulle vilja läsa den recension av Die Hard 4 där Bruce Willis inte nämns vid namn i första meningen.
Uppdatering: Roger Wilson på Rodeo skriver intressant om hur grabbgänget framför honom i biosalongen tystnade under visningen av Death Proof. Han tror att det beror på att ”den manliga blicken bara halkade runt och inte visste vad den skulle fastna”. Han fortsätter och skriver om att inte ens Vanessa Ferlitos lapdance för Kurt Russel fick grabbarna att reagera. Kanske därför att maktrelationerna i scenen inte är lika tydliga som vanligt. Blicken är inte Russels, som den normalt skulle varit i en mainstream-action. Snarare tillhör den Ferlitos karaktär och, framför allt, publiken som tittar på. En publik som bara består av kvinnor.
Wilson avslutar:
När filmen var slut sprang killgänget framför mig ut,
medan andra delar av publiken applåderade. Allra till sist stannade några
förundrade - ja, nästan chockskadade - unga tjejer som satt kvar tills
eftertexterna var slut.
Lyckliga.
Kommentarer:
<< Tillbaka
Ye. Kool att du diggade rullen! Jag sa ju att den dropp-kickade ansikte. Och JAG är i efterhand SÅ glad att den skiljde sig från sin Grindhouse-partner och fick stå på egna ben...
/jay
/jay
# skrivet av 
: 13 juli, 2007 17:44
: 13 juli, 2007 17:44 
Åh, jag skrev också ett argt inlägg i min blogg om übergubben Mats. Min teori är att han hejade på mördaren (hans "verserade charm"), eftersom han inte skriver ett ord om att russell får vad han tål och att han blir härligt knäckt och gråter, utan bara att det blir "tråkigt". Han blev besviken på att Kurtan åkte dit, helt enkelt!
Det allra roligaste är ändå att han rekommenderar Gone in 60 seconds från 2000 som en film i samma stil, samma film som karaktärerna totalsågar i Death Proof!
//Linda.
Det allra roligaste är ändå att han rekommenderar Gone in 60 seconds från 2000 som en film i samma stil, samma film som karaktärerna totalsågar i Death Proof!
//Linda.
# skrivet av : 07 september, 2007 14:42
: 07 september, 2007 14:42
Eller annars är det Tarantino som är mansfixerad eftersom han lyckats fylla filmen med så många förhållandevis platta och lättförglömliga kvinnliga karaktärer samtidigt som den enda framträdande manliga karaktären känns väldigt spännande och stjäl alla scener han är med i.
# skrivet av : 09 september, 2007 21:33
: 09 september, 2007 21:33
Linda: Du har säkert helt rätt. Mats blev ledsen för att Snake Plissken åkte dit big time. Kul med Gone in 60 seconds! Hade inte tänkt på det.
Anonym: Nej, så är det inte.
Anonym: Nej, så är det inte.
Du har en åsikt, jag har en annan. Det känns lite väl spekulativt att sitta och anklaga recensenter för att ha gett filmen lågt betyg pga att "de kvinnliga karaktärerna tillåts dominera".
Nu känner inte jag till Mats Bråstedt, men jag har svårt att tro att det är den nya "Gone in Sixty Seconds" han rekommenderade när han skrev recensionen eftersom det framgår ganska tydligt i Death Proof att det finns två stycken - en bra, och en dålig (enligt dem). Jag kan tänka mig att det är korrekturläsarna som lagt till årtalet efteråt. Notera ockå skillnaden på titlarna:
Gone in Sixty Seconds (2000)
Gone in 60 Seconds (1974)
För mig är det ganska tydligt vilken han syftar på - särskilt som han nämner den i samma mening som Mad Max.
Förresten, vad har The Bride, Mia Wallace och Jackie Brown gemensamt? Dom är alla mer intressanta att titta på än nån kvinnlig karaktär i Death Proof.
Nu känner inte jag till Mats Bråstedt, men jag har svårt att tro att det är den nya "Gone in Sixty Seconds" han rekommenderade när han skrev recensionen eftersom det framgår ganska tydligt i Death Proof att det finns två stycken - en bra, och en dålig (enligt dem). Jag kan tänka mig att det är korrekturläsarna som lagt till årtalet efteråt. Notera ockå skillnaden på titlarna:
Gone in Sixty Seconds (2000)
Gone in 60 Seconds (1974)
För mig är det ganska tydligt vilken han syftar på - särskilt som han nämner den i samma mening som Mad Max.
Förresten, vad har The Bride, Mia Wallace och Jackie Brown gemensamt? Dom är alla mer intressanta att titta på än nån kvinnlig karaktär i Death Proof.
# skrivet av : 11 september, 2007 18:17
: 11 september, 2007 18:17
Som sagt, du har en åsikt, jag har en annan. Utmärkande för Death Proof är karaktärgalleriet. Jag kan hålla med om att exemplen du nämner var för sig är skarpare karaktärsporträtt, men att gå runt samtliga kvinnliga karaktärer i Death Proof är att missa kärnan i filmen.
Det är snällt av dig att rädda Brådstedt när det gäller 60 seconds.
Skicka en kommentar
Det är snällt av dig att rädda Brådstedt när det gäller 60 seconds.
<< Tillbaka
