söndag, april 22, 2007
Blotta myten om Sverigedemokraterna
Debattvågorna går höga om Mona Sahlins möte med Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson i TV4. Många menar att det är fel att släppa in det rasistiska partiet i en debatt med ledaren för landets största oppositionsparti. Det sänder signalen att Åkesson och Sahlin på något sätt skulle vara jämbördiga parter. Samtidigt är uppmärksamheten som debatten väckt i sig ett tecken på ett uppdämt behov. Det är som den första tonårsfyllan där man får smaka på något farligt och mytomspunnet.
Sverigedemokraterna har länge surfat på myten om sig själva. Deras väljare har inte röstat på partiets faktiska politik, eftersom denna är praktiskt taget icke-existerande. I många kommunfullmäktige gapar de sverigedemokratiska stolarna tomma, och på de ställen där partiets förtroendevalda faktiskt är på plats så har de inte gjort någon skillnad alls i de beslut som fattats. Väljarna röstar på en påhittad berättelse om ett främlingsfientligt folkhem som aldrig funnits och som aldrig kommer att finnas.
Just därför är det nödvändigt att ta debatten med Sverigedemokraterna. Att ställa dem till svars för den egna politiken är den enda vägen att gå om man vill utrota myten om dem som ett alternativ till de etablerade partierna. Det var tydligt i debatten i TV4. Som väntat anslog Åkesson ett aggressivt debattläge där han gång på gång avbröt Sahlin och talade i generella termer om ”välfärd”, ”invandring” och ”utanförskap”. Han refererade till ”ett flertal undersökningar” och uppgav en massa olika kostnader för invandring. Men så fort debattledaren Lennart Ekdal ställde frågor om Sverigedemokraternas politik utöver invandrarfrågorna så svävade Åkesson på målet.
Det var frustrerande att titta på debatten mellan Sahlin och Åkesson. TV-debatters snuttifierade format passar utmärkt för populistiska och förenklade slagordsresonemang. Sahlin gav uttryck för det efter de 25 minuterna när hon spontant utbrast till Lennart Ekdal, ”ska du putta ut mig redan?”. Det stämmer säkert att Sverigedemokraterna tjänade på debatten även om det uppenbart var Sahlin som vann i sak. I det senaste riksdagsvalet fick partiet 2,93 procent av rösterna utan att synas i TV och tidningar och höras i radio. Oavsett om Åkesson är full av skit så kommer det finnas en andel av väljarkåren som hör precis det de vill höra i hans retorik. För dessa väljare spelar det ingen roll hur rätt Sahlin har i sak. De nickar ändå igenkännande när Åkesson talar om ”kravallerna” i Rosengård.
Frågan är hur stor denna andel är. Tre, fem, tio procent? Femton? En sak är säker, rasismen finns i Sverige och den måste konfronteras. Och om nu tio procent av de svenska väljarna är redo att rösta på ett främlingsfientligt parti, vad är att föredra, Sverigedemokraterna eller sofflocket? För mig är svaret självklart. I en demokrati värd namnet är det alltid bättre om medborgarna uttrycker sina åsikter, hur dunkla de än må vara.
Likaså måste det verkliga utanförskapet behandlas på allvar av de etablerade partierna. Man kan exempelvis ställa frågan hur mycket man minskar på utanförskapet genom att premiera bostadsrätten som boendeform. Eller genom att sänka förmögenhetsskatten. Alla säger sig vilja göra något åt utanförskapet men sociala reformer måste göras långsiktigt och framstegen syns sällan direkt. Man vinner tyvärr inga val på en seriös integrationspolitik, då är det bevisligen effektivare att propagera för språktest som lösning på… något, oklart vad.
Sydsvenskan backar inte för att exponera Sverigedemokraterna, istället följde man med Jimmie Åkesson dagen efter tv-debatten.
Jag och Anna debatterade med sverigedemokraten Erik Almqvist tidigare i höstas. Inlägg och kommentarer här, här och här.
Sverigedemokraterna har länge surfat på myten om sig själva. Deras väljare har inte röstat på partiets faktiska politik, eftersom denna är praktiskt taget icke-existerande. I många kommunfullmäktige gapar de sverigedemokratiska stolarna tomma, och på de ställen där partiets förtroendevalda faktiskt är på plats så har de inte gjort någon skillnad alls i de beslut som fattats. Väljarna röstar på en påhittad berättelse om ett främlingsfientligt folkhem som aldrig funnits och som aldrig kommer att finnas.
Just därför är det nödvändigt att ta debatten med Sverigedemokraterna. Att ställa dem till svars för den egna politiken är den enda vägen att gå om man vill utrota myten om dem som ett alternativ till de etablerade partierna. Det var tydligt i debatten i TV4. Som väntat anslog Åkesson ett aggressivt debattläge där han gång på gång avbröt Sahlin och talade i generella termer om ”välfärd”, ”invandring” och ”utanförskap”. Han refererade till ”ett flertal undersökningar” och uppgav en massa olika kostnader för invandring. Men så fort debattledaren Lennart Ekdal ställde frågor om Sverigedemokraternas politik utöver invandrarfrågorna så svävade Åkesson på målet.
Det var frustrerande att titta på debatten mellan Sahlin och Åkesson. TV-debatters snuttifierade format passar utmärkt för populistiska och förenklade slagordsresonemang. Sahlin gav uttryck för det efter de 25 minuterna när hon spontant utbrast till Lennart Ekdal, ”ska du putta ut mig redan?”. Det stämmer säkert att Sverigedemokraterna tjänade på debatten även om det uppenbart var Sahlin som vann i sak. I det senaste riksdagsvalet fick partiet 2,93 procent av rösterna utan att synas i TV och tidningar och höras i radio. Oavsett om Åkesson är full av skit så kommer det finnas en andel av väljarkåren som hör precis det de vill höra i hans retorik. För dessa väljare spelar det ingen roll hur rätt Sahlin har i sak. De nickar ändå igenkännande när Åkesson talar om ”kravallerna” i Rosengård.
Frågan är hur stor denna andel är. Tre, fem, tio procent? Femton? En sak är säker, rasismen finns i Sverige och den måste konfronteras. Och om nu tio procent av de svenska väljarna är redo att rösta på ett främlingsfientligt parti, vad är att föredra, Sverigedemokraterna eller sofflocket? För mig är svaret självklart. I en demokrati värd namnet är det alltid bättre om medborgarna uttrycker sina åsikter, hur dunkla de än må vara.
Likaså måste det verkliga utanförskapet behandlas på allvar av de etablerade partierna. Man kan exempelvis ställa frågan hur mycket man minskar på utanförskapet genom att premiera bostadsrätten som boendeform. Eller genom att sänka förmögenhetsskatten. Alla säger sig vilja göra något åt utanförskapet men sociala reformer måste göras långsiktigt och framstegen syns sällan direkt. Man vinner tyvärr inga val på en seriös integrationspolitik, då är det bevisligen effektivare att propagera för språktest som lösning på… något, oklart vad.
Sydsvenskan backar inte för att exponera Sverigedemokraterna, istället följde man med Jimmie Åkesson dagen efter tv-debatten.
Jag och Anna debatterade med sverigedemokraten Erik Almqvist tidigare i höstas. Inlägg och kommentarer här, här och här.
Kommentarer:
<< Tillbaka
Jag är väldigt kluven till det som händer angående de etablerade partiernas förhållande till Sverigedemokratrena. Jag vet inte riktigt vad som är bäst.
Jag undrar om "Sven Ingeman" verkligen har förmågan att se Sverigedemokraterna som ett enfrågeparti, och problemet med det när partiet bara matar på med en så laddad fråga som flykting/invandringspolitik? Jag tänker på alla som tyckte att "nu är det väl det andra lagets tur" inför valet i höstas... det finns en benägenhet att bara se sin egen näsa och inte tänka på konsekvenser.
"I en demokrati värd namnet är det alltid bättre om medborgarna uttrycker sina åsikter, hur dunkla de än må vara." HUR dunkla de än må vara? Hur ställer du dig till hets mot folkgrupp? Får man ge uttryck för vilken åsikt som helst, när som helst? Blir det inte lite mycket sandlåda av det?
/Yuri G
Jag undrar om "Sven Ingeman" verkligen har förmågan att se Sverigedemokraterna som ett enfrågeparti, och problemet med det när partiet bara matar på med en så laddad fråga som flykting/invandringspolitik? Jag tänker på alla som tyckte att "nu är det väl det andra lagets tur" inför valet i höstas... det finns en benägenhet att bara se sin egen näsa och inte tänka på konsekvenser.
"I en demokrati värd namnet är det alltid bättre om medborgarna uttrycker sina åsikter, hur dunkla de än må vara." HUR dunkla de än må vara? Hur ställer du dig till hets mot folkgrupp? Får man ge uttryck för vilken åsikt som helst, när som helst? Blir det inte lite mycket sandlåda av det?
/Yuri G
# skrivet av 
: 25 april, 2007 13:03
: 25 april, 2007 13:03
Yuri, nej givetvis är hets mot folkgrupp inte okej. Men Sverigedemokraterna ägnar sig inte åt det. De är fett populistiska och spelar på rasistiska underströmmar. Men de är inte olagliga, i alla fall inte i sitt partiprogram. Frågan som jag har ställt mig sedan valet är just om det är bättre att folk inte röstar alls än att de röstar på Sverigedemokraterna. Om de inte röstar alls innebär inte det att problemet försvinner, tvärt om. Bättre då att åsikterna kommer upp till ytan och kan bemötas.
Sen tycker jag inte att de ska få omotiverat mycket medieutrymme, vilket alltid är risken med freak show-partier som sd. När det gäller att rösta enbart i sitt eget intresse så måste väl sd vara det sämsta alternativet eftersom partiet inte får igenom en enda fråga i några av de kommunfullmäktige se sitter i.
Sen tycker jag inte att de ska få omotiverat mycket medieutrymme, vilket alltid är risken med freak show-partier som sd. När det gäller att rösta enbart i sitt eget intresse så måste väl sd vara det sämsta alternativet eftersom partiet inte får igenom en enda fråga i några av de kommunfullmäktige se sitter i.
Jag minns att miljöpartiet hade möjligen fler stolar tomma i kommunerna på 80-talet men det gnälldes det inte alls om.
Kan du förklara vad detta sista kommer sig?
Kan du förklara vad detta sista kommer sig?
Jag minns att miljöpartiet hade möjligen fler stolar tomma i kommunerna på 80-talet men det gnälldes det inte alls om.
Kan du förklara vad detta sista kommer sig?
Jag bara gissar här, men det kan bero på att mp framstod som ett sympatiskt parti som ville ta itu med verkliga problem. Därför kanske opinionen inte gick lika hårt åt dem som man gör med sd nu. Sd som är ett bakåtsträvande rasistisk parti som som försöker vinna billiga röster på att stigmatisera utsatta grupper i samhället. Men, som sagt, jag bara gissar.
Kan du förklara vad detta sista kommer sig?
Jag bara gissar här, men det kan bero på att mp framstod som ett sympatiskt parti som ville ta itu med verkliga problem. Därför kanske opinionen inte gick lika hårt åt dem som man gör med sd nu. Sd som är ett bakåtsträvande rasistisk parti som som försöker vinna billiga röster på att stigmatisera utsatta grupper i samhället. Men, som sagt, jag bara gissar.
"Jag bara gissar här,"
Var inte så blygsam.
"men det kan bero på att mp framstod som ett sympatiskt parti som ville ta itu med verkliga problem. Därför kanske opinionen inte gick lika hårt åt dem som man gör med sd nu"
Enligt bl a Olof Petersons maktutredning om medierna var 1990 över 50 procent av akademiskt utbildade journalister VPK:are. Till detta kunde läggas mer radikala kommunistpartier. Många var säkerligen även miljöpartister och under 90-talet visade bl a JMK att miljöpartiet var närapå det tre till fjärde största partiet bland journalister, där V var i solklar ledning. Mp har ju även, som du säkert känner till, ansetts som ett vänsterparti nära VPK och V.
"Sd som är ett bakåtsträvande rasistisk parti som som försöker vinna billiga röster på att stigmatisera utsatta grupper i samhället."
Du framför en fördom som verkligen är ett svar på frågan varför!
"Men, som sagt, jag bara gissar."
Nej då, du svarade alldeles utmärkt på frågan varför! Säkerligen utan att du någonsin skulle medge att denna din inställning till SD, just som AFA:s våld, är ett antidemokratiskt utfall mot ett ickerasistiskt parti som är kritisk till invandringspolitiken. Att medierna när AFA attackerar t ex SD ofta skriver om sammanstötningar mellan vänster- och högerradikala är också ett exempel på att man inte återger AFA och deras våld på rätt sätt -- frågan är varför man inte gör det; kan du svara även på det kanske? -- samt inte rätt beskriver SD varesig politiskt eller beträffande att de faktiskt inte bidrar till mer våld än ett folkpartimöte.
Att du och vilken tillräcklig vänstervriden liberal eller KPML:r-are som helst kan glida in i media på ett bananskal, men att inte moderater eller SD:are kan det är inte demokrati, men kommunister och socialister är ju inte heller kända för att försvara demokrati, så detta obehagliga och oacceptabla är på sätt och vis inte förvånande.
Var inte så blygsam.
"men det kan bero på att mp framstod som ett sympatiskt parti som ville ta itu med verkliga problem. Därför kanske opinionen inte gick lika hårt åt dem som man gör med sd nu"
Enligt bl a Olof Petersons maktutredning om medierna var 1990 över 50 procent av akademiskt utbildade journalister VPK:are. Till detta kunde läggas mer radikala kommunistpartier. Många var säkerligen även miljöpartister och under 90-talet visade bl a JMK att miljöpartiet var närapå det tre till fjärde största partiet bland journalister, där V var i solklar ledning. Mp har ju även, som du säkert känner till, ansetts som ett vänsterparti nära VPK och V.
"Sd som är ett bakåtsträvande rasistisk parti som som försöker vinna billiga röster på att stigmatisera utsatta grupper i samhället."
Du framför en fördom som verkligen är ett svar på frågan varför!
"Men, som sagt, jag bara gissar."
Nej då, du svarade alldeles utmärkt på frågan varför! Säkerligen utan att du någonsin skulle medge att denna din inställning till SD, just som AFA:s våld, är ett antidemokratiskt utfall mot ett ickerasistiskt parti som är kritisk till invandringspolitiken. Att medierna när AFA attackerar t ex SD ofta skriver om sammanstötningar mellan vänster- och högerradikala är också ett exempel på att man inte återger AFA och deras våld på rätt sätt -- frågan är varför man inte gör det; kan du svara även på det kanske? -- samt inte rätt beskriver SD varesig politiskt eller beträffande att de faktiskt inte bidrar till mer våld än ett folkpartimöte.
Att du och vilken tillräcklig vänstervriden liberal eller KPML:r-are som helst kan glida in i media på ett bananskal, men att inte moderater eller SD:are kan det är inte demokrati, men kommunister och socialister är ju inte heller kända för att försvara demokrati, så detta obehagliga och oacceptabla är på sätt och vis inte förvånande.
Journalister - liksom alla övriga yrkesgrupper - kan aldrig som yrkeskollektiv förväntas representera någon genomsnittlig väljaarketyp. Det finns säkert en mängd förklaringar till att de som väljer att göra karriär med det skrivna ordet också ofta tenderar att rösta åt vänster.
Det är också rimligt att tro att det avspeglar sig i rapporteringen. Samtidigt handlar det om yrkesutövare som har till uppgift att återge händelser och fenomen på ett neutralt och balanserat sätt.
Som avvikande från höger-vänsterskalan har dock även miljöpartiet fått finna sig i att vara "flumparti" och "verklighetsfrånvända" på de flesta ledarsidor.
Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Läs deras hemsida och ögna gärna igenom inlägg och kommentarer som jag länkar till i mitt inlägg. De gör skillnad på folk och folk och de anser inte att människor med olika etniskt ursprung bör leva i samma samhällen. Jag stödjer för den skulle inte våldsvänsterorganisationer som AFA en sekund.
Jag ser inte vad som skulle vara antidemokratiskt i min argumentation.
Skicka en kommentar
Det är också rimligt att tro att det avspeglar sig i rapporteringen. Samtidigt handlar det om yrkesutövare som har till uppgift att återge händelser och fenomen på ett neutralt och balanserat sätt.
Som avvikande från höger-vänsterskalan har dock även miljöpartiet fått finna sig i att vara "flumparti" och "verklighetsfrånvända" på de flesta ledarsidor.
Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Läs deras hemsida och ögna gärna igenom inlägg och kommentarer som jag länkar till i mitt inlägg. De gör skillnad på folk och folk och de anser inte att människor med olika etniskt ursprung bör leva i samma samhällen. Jag stödjer för den skulle inte våldsvänsterorganisationer som AFA en sekund.
Jag ser inte vad som skulle vara antidemokratiskt i min argumentation.
<< Tillbaka
