fredag, juni 15, 2007

Lund är bäst – men inte för studenter

Lund är bäst. Enligt tidningen Fokus genomgång av samtliga Sveriges kommuner är Lund en stad med friska och välavlönade invånare som är glada och nöjda med sitt boende och stadens läge mitt i den expansiva Öresundsregionen. Företagarklimatet är också gott, enligt Fokus undersökning, och staden gynnas av stor tillgång på kvalificerad arbetskraft från universitetet och av goda kommunikationer med tåg- och flygförbindelser nära till hands.

Själv flyttade jag från Lund för ett halvår sedan och jag kan inte säga att jag längtar tillbaka. Fokus redogörelse för den lundensiska idyllen saknar, liksom kommunens politik, studentperspektiv. Jag har påpekat det förut, utan sina studenter skulle Lund inte vara något annat än en liten skånsk håla på vägen mellan Helsingborg och Malmö. Av runt 80 000 invånare är en fjärdedel studenter. Lägg till detta alla universitetsanställda och kringverksamhet som universitetet genererar – från falafelstånd till researrangörer – så är det uppenbart att studenterna utgör stadens livsnerv.

I Fokus granskning talas det om höga medelinkomster och låga ohälsotal. Frågan är vilken statistik detta baseras på. Min gissning är att folkbokföringen ligger som grund, vilket i sådana fall ger en grovt snedvriden bild av den lundensiska verkligheten. En stor del av studenterna väljer att stå skrivna i sina gamla hemkommuner när de flyttar till Lund. Det kostar pengar med adressändring, dessutom vet man inte hur länge man kommer att stanna. Likväl bor man i Lund och ska självfallet räknas som kommuninvånare.

Det säger sig självt att en stad där kanske uppåt hälften av den vuxna befolkningen är studenter aldrig kan betraktas som höginkomstkommun. Ohälsotalen bland studenter är höga. Framför allt är stressrelaterade sjukdomar och psykisk ohälsa vanligt. Men eftersom reglerna kring sjukskrivning för studenter är oklara är det många som pluggar på och avstår från att anmäla sin sjukdom.

En vän brukar regelmässigt referera till Lund som Dockhuset. Staden ligger som en liten isolerad ö, nästan som ett museum, där alla invånare gör sitt bästa för att upprätthålla bilden av det idylliska och anrika. I min verklighet saknar Lund charmen och – framför allt – det levande kulturlivet som staden ger sken av. I stadskärnan tvingas småaffärerna flytta på grund av höga hyror och krympande kundunderlag. Kulturutbudet som för tio år sedan låg i Sveriges framkant, har emigrerat till Malmö där det lever och frodas. Allt som finns kvar är utflyttade stureplansstekare som beställer in helrör och lyssnar på sommarhits.

Inget av detta märker givetvis barnfamiljerna av. De gläds åt den goda barnomsorgen, den vackra domkyrkan, det rikliga utbudet av kvalificerade arbetstillfällen och grannsämjan. Och det är helt i sin ordning. Men det är tydligt att Fokus uppfattning av vad som är ”bra boende” är högst vinklad. ”Bra boende för barnfamiljer och folk mitt i karriären” kanske skulle vara en bättre beskrivning. I en annan ranking, den som tidningen Studentliv gör över landets studentvänligaste kommuner, har Lund sedan länge prenumererat på jumboplaceringen.

// skrivet av Erik Thalin @ 10:16 | | Permalänk
Kommentarer: Skicka en kommentar

<< Tillbaka