torsdag, april 27, 2006
Skillnaden mellan Jyllands-Posten och South Park
Okej, nu har jag sett South Park-avsnitten ”Cartoon Wars” I och II som handlar om den tecknade tv-serien Family Guy (en metanivå så typisk för South Park) som i ett av sina avsnitt ska visa en bild på Muhammed. Hela storyn finns på Egon Motwhalls blogg här och här.
Jag tänker inte gå in på detaljer i avsnitten, utan de handlar kort och gott om yttrandefrihet och det sluttande planet, vilket man hamnar på om man börjar bli selektiv i sina val av satirobjekt. Rent underhållningsmässigt är avsnitten inte några av Parker och Stones höjdpunkter, även om scenerna med rader av människor med sina huvuden nedgrävda i sanden – för att undvika att se en ocensurerad Muhammed och få skit från terroristerna – är lysande.
Avsnitten har kommenterats på flera bloggar och de flesta är upprörda över att Muhammed till slut censurerades, inte i Family Guy, med väl i South Park, då de ansvariga utgivarna Comedy Central inte vågade riskera repressalier från ”terroristerna”. Kommentarerna har också pekat på att Muhammed faktiskt redan har förekommit i South Park, i avsnittet ”Super Best Friends” i säsong fyra.
Jag håller med om att det är fullständigt ologiskt att censurera bort Muhammed ur South Park, särskilt om han har varit med i ett tidigare avsnitt, och jag sympatiserar med sensmoralen ”ska man göra satir får man inte vika undan för känsliga ämnen; allt eller inget”.
– Så vad är du för himla vindflöjel?, utbrister kanske du, kära läsare. – Du skrev ju förut att det var fel av Jyllands-Posten att publicera sina Muhammedbilder, vad är det för dubbla agendor du kör med?
Jo, det ska jag tala om. Skillnaden mellan Jyllands-Posten och South Park är att den senare inte hycklar med sina syften utan driver med precis allt, därav sensmoralen i ”Cartoon Wars”. Historien slutar med muslimernas hämndaktion: en film där George W Bush och Jesus bajsar på varandra. Serien är omoralisk och briljant, och ett lysande exempel på en kulturyttring som vi har vår yttrandefrihet och toleranta samhälle att tacka för.
Jyllands-Posten är moraliserande och gör skillnad på folk och folk, religion och religion. Om deras Muhammedbilder hade flankerats av en Ecce Homo-Jesus eller drottning Margrethe i lack och läder, hade det varit en annan sak. Men Jyllands-Postens uppenbara syfte med sin Muhammed-satir var att håna från ett bekvämt ovanifrånperspektiv och sånt kommer aldrig att få mitt stöd.
Det har alltså inte främst med yttrandefrihet att göra. Självklart hade Jyllands-Posten rätt att publicera sina bilder. Frågan är om det var rätt av Jyllands-Posten att publicera bilderna. Jag har rätt att kalla Carl Rudbeck för kukhuvud, frågan är om det är rätt av mig att göra det. Det kan vi ju ta och fundera lite på.
Jag tänker inte gå in på detaljer i avsnitten, utan de handlar kort och gott om yttrandefrihet och det sluttande planet, vilket man hamnar på om man börjar bli selektiv i sina val av satirobjekt. Rent underhållningsmässigt är avsnitten inte några av Parker och Stones höjdpunkter, även om scenerna med rader av människor med sina huvuden nedgrävda i sanden – för att undvika att se en ocensurerad Muhammed och få skit från terroristerna – är lysande.
Avsnitten har kommenterats på flera bloggar och de flesta är upprörda över att Muhammed till slut censurerades, inte i Family Guy, med väl i South Park, då de ansvariga utgivarna Comedy Central inte vågade riskera repressalier från ”terroristerna”. Kommentarerna har också pekat på att Muhammed faktiskt redan har förekommit i South Park, i avsnittet ”Super Best Friends” i säsong fyra.
Jag håller med om att det är fullständigt ologiskt att censurera bort Muhammed ur South Park, särskilt om han har varit med i ett tidigare avsnitt, och jag sympatiserar med sensmoralen ”ska man göra satir får man inte vika undan för känsliga ämnen; allt eller inget”.
– Så vad är du för himla vindflöjel?, utbrister kanske du, kära läsare. – Du skrev ju förut att det var fel av Jyllands-Posten att publicera sina Muhammedbilder, vad är det för dubbla agendor du kör med?
Jo, det ska jag tala om. Skillnaden mellan Jyllands-Posten och South Park är att den senare inte hycklar med sina syften utan driver med precis allt, därav sensmoralen i ”Cartoon Wars”. Historien slutar med muslimernas hämndaktion: en film där George W Bush och Jesus bajsar på varandra. Serien är omoralisk och briljant, och ett lysande exempel på en kulturyttring som vi har vår yttrandefrihet och toleranta samhälle att tacka för.
Jyllands-Posten är moraliserande och gör skillnad på folk och folk, religion och religion. Om deras Muhammedbilder hade flankerats av en Ecce Homo-Jesus eller drottning Margrethe i lack och läder, hade det varit en annan sak. Men Jyllands-Postens uppenbara syfte med sin Muhammed-satir var att håna från ett bekvämt ovanifrånperspektiv och sånt kommer aldrig att få mitt stöd.
Det har alltså inte främst med yttrandefrihet att göra. Självklart hade Jyllands-Posten rätt att publicera sina bilder. Frågan är om det var rätt av Jyllands-Posten att publicera bilderna. Jag har rätt att kalla Carl Rudbeck för kukhuvud, frågan är om det är rätt av mig att göra det. Det kan vi ju ta och fundera lite på.
Kommentarer:
<< Tillbaka
Yes!
Har du sett scientolog-avsnittet, där Tom Cruise vägrar "komma ut ur garderoben", och R Kelly kliver in till tonerna av barocka "In the Closet"? Kul att South Park lyckas bita till igen, trots att serien i övrigt känns rätt trött vid det här laget....
För övrigt var där just en ganska bra sammanfattning av hela Jyllandsposten-grejen i senaste New Internationalist; hela debatten blev ju liksom distad till att handla om uttrycksfrihetens vara eller icke vara, en fråga som 99% av deltagarna torde vara eniga om at the end of the day. Poängen borde snarare vara det som demonstranter i Rabat sloganerade för: "Respect us, and we will respect you". (Obs! Gäller ej scientologi dock...)
Har du sett scientolog-avsnittet, där Tom Cruise vägrar "komma ut ur garderoben", och R Kelly kliver in till tonerna av barocka "In the Closet"? Kul att South Park lyckas bita till igen, trots att serien i övrigt känns rätt trött vid det här laget....
För övrigt var där just en ganska bra sammanfattning av hela Jyllandsposten-grejen i senaste New Internationalist; hela debatten blev ju liksom distad till att handla om uttrycksfrihetens vara eller icke vara, en fråga som 99% av deltagarna torde vara eniga om at the end of the day. Poängen borde snarare vara det som demonstranter i Rabat sloganerade för: "Respect us, and we will respect you". (Obs! Gäller ej scientologi dock...)
Of course! Det var Jügge som outade det avsnittet för mig. Annars håller jag med om att South Park känns lite trött. Det verkar som om de har hakat upp sig på att göra statements och "viktiga" poänger. Som nån skrev, skulle de verkligen menat allvar med Cartoon Wars så hade serien upphört när Comedy Central censurerade. En bra ursäkt, om inte annat.
Jag blev förvånad när Muhammeddebatten kom att handla om yttrandefrihet (hade inte en tanke på det när jag skrev min första kommentar om Jyllands-Posten), när det i själva verket är främlingskap och isolationism det handlar om. Men det är kanske lite för svåra frågor för Dick Erixon och de andra.
Jag blev förvånad när Muhammeddebatten kom att handla om yttrandefrihet (hade inte en tanke på det när jag skrev min första kommentar om Jyllands-Posten), när det i själva verket är främlingskap och isolationism det handlar om. Men det är kanske lite för svåra frågor för Dick Erixon och de andra.
Carl Rudbecks huvud har lite grand formen av en penis, det kan jag nog hålla med om. Men kukhuvud? Det har för många negativa konnotationer.
Anja: Hur tänker du då? Varför hade inte jag varit i Sverige om inte yttrandefrihten funnits? Och varför hade jag inte fått blogga?
Skicka en kommentar
<< Tillbaka