lördag, augusti 19, 2006

Vem bryr sig om en ny logga?

Framför mig i kön står en gammal man, antagligen från servicehemmet i närheten, med två paket gräddfil. Han kommer fram till kassan och kassörskan blipar igenom hans varor och uppger mekaniskt summan att betala: 21.50. Den gamle mannen ser bekymrad ut men börjar pilla bland mynten i sin portmonnä. Det är tydligt att de inte räcker till för att betala de 21.50 kassörskan vill ha för gräddfilen.
- Är det inte extrapris på gräddfilen?, frågar han tillslut med sin skröpliga, något darrande stämma.
- Nej, 21.50 kostar den, svarar kassörskan högt och tydligt, på ett sätt som tanter som arbetat för länge inom äldrevården brukar låta.
- Jaha, jag tyckte att det stod här i tidningen att det kostade 16.90 för två paket.
Den gamle mannen tar upp ett skynkligt exemplar av ett reklamblad från Coop där det mycket riktigt står att två gräddfil kostar 16.90.
- Ja, men det erbjudandet gäller bara på Konsum, svarar kassörskan, nu ännu högre och ännu tydligare.
Mannen tittar på kassörskan med en förvirrad och lätt förtvivlad min. Detta har varit en Konsumbutik så länge han bott på servicehemmet och detta är samma kassörska som alltid suttit där och blipat hans varor. Har han misstagit sig på det under alla dessa år?
- Men detta är väl Konsum?
- Nej, detta är Coop Nära. Konsum ligger inne på Mårtenstorget.
”Coop Nära”, mannen hade aldrig hört ordet förut. På servicehemmet sa man alltid att man skulle gå till Konsum. Alla kan väl inte gå omkring och säga fel om en sådan sak? På väg ut från butiken, utan sina två paket gräddfil, tittade han upp på skylten. Där stod det mycket riktigt Coop Nära, i vita bokstäver på smutsgul bakgrund. ”Det var som fan”, mumlade mannen, ”Coop Nära, kan det vara något tyskt kanske?”

Coop Nära är kompis med Coop Konsum, Coop Extra och Coop Forum. Samtliga ägs av Coop Norden, som i sin tur ägs av konsumenkooprationerna i Sverige, Norge och Danmark. Man kan fråga sig vad ett företag vinner på att hålla på och byta namn så att kunderna inte ens vet vad butiken som man handlar i heter. Exemplet med Coop är bara ett i mängden. Ett mer aktuellt är Vodafone som marknadsförde sig stenhårt under flera års tid med färgen rött. Ingen skulle undgå att tänka Vodafone när de såg färgen rött och jag kan bara gissa hur många hundra miljoner som satsats på marknadsföring för detta åndamål. Vad hände sen? Man bestämde sig för att göra allt detta arbete ogjort och byta namn till Telenor. Nu får marknadsavdelningen börja om från början, den här gången med färgen blått. Alla ska tänka Telenor när de ser färgen blått!

Ett mer extremt exempel är min arbetsgivare under många somrar som parkarbetare på Karolinska sjukhuset i Solna. Under en tioårsperiod byttes logon på bröstfickan ut inte mindre än fem gånger. Först Stockholms läns landsting, sedan Locum (landstingets fastighetsbolag), sedan Locum Drift (landstingets fastighetsbolags helägda drift- och underhållsentreprenör), sedan Dalkia (ett multinationellt företag med totalt 47 000 anställda), sedan Stockholm Entreprenad (tidigare Stockholm stads mark- och parkförvaltning, numera helägt av Peab). Verksamheten var exakt likadan under perioden. Samma gubbar gick omkring i parken och tömde samma papperkorgar och ränsade samma ogräs. Enda skillnaden var att man fick nya arbetskläder oftare.

Det utmärkande i samtliga exempel är att ingeting egentligen förändras. Verksamheten fortsätter som vanligt och ingen, varken anställda eller kunder, bryr sig om det står Coop Nära eller Konsum på butiksskylten. De enda som bryr sig är företagsledningarna och marknadsavdelningarna. Det skrivs måldokument och ledord, utformas nya profiltrycksaker, spelas in nya reklamfilmer och hålls kick-offs för att förankra den nya företagsprofilen.

Folk klagar på att politiker har dålig kontakt med verkligheten. Men det är ingenting emot avgrunden som finns mellan ledningen och de breda lagren anställda hos många företag. Kontoret i reklamfilmen för Telenor, där alla anställda hjälper till att måla blå fondväggar och går omkring och sjunger ”allt blir blått” finns bara i marknadsavdelningens fantasi. I verkligheten svär de anställda över nya rutiner i kundservicen och nya dokumentmallar som inte fungerar som de ska. I verkligheten är inte Lidls anställda sådär glada som på bilden. I verkligheten vill folk bara köpa sin gräddfil och gå.

Kommentarer:
Vodaphone blev ju Telenor för att Telenor köpte Vodafone Sverige. Då kan man tycka att man kan tjäna på att satsa på det starkaste varumärket. Vilket nu kanske inte säkerligen är Telenor. Jag blir iaf mer skeptisk till företag med prefixet av Norge, Skandinaviens sovjetsheiker, som sitt suffix.

Ett speciellt exempel är ju Statoil. Ett begrepp som är så välanvänt så att man inte ens tänker på att det är en förkortning av State Oil. Den norska statens.
 
Ja, det är ju inget snack om vilket av de två som är det starkaste varumärket. Men det kan ju vara så att norrmännen helt enkelt inte får använda det, eller att man har någon plan att sprida sig över hela Europa och etablera sitt eget varumärke.

Ola, du vet hur illa jag tycker om att skriva dig på näsan, men namnet Statoil kommer från Statfjordsfältet, Nordsjöns största oljefält.
 
I en stor annonskampanj för locum, ersattes "o" med ett stiliserat hjärta.
Kanske lika bra att just den loggan byttes ut =)

/Anders
 
I en stor annonskampanj för locum, ersattes "o" med ett stiliserat hjärta.

Den annonsen satt inramad hemma hos mig under flera års tid.
 
Det är ok Erik, du får skriva mig på näsan den här gången. Jag antog att det var deriverat ur State Oil, i och med det är ett de facto statligt företag. ( Nu när jag kollade upp på WIkipedia, märkte jag att även där har man tagit fel på samma vis som mig)
 
Det kan ju också vara så att de kände att de ville förnya sin corporate profile iom att Vodafone inte har gjort speciellt bra ifrån sig (eller, ähum, har gjort de största förlusterna någonsin på Europas börsmarknad) - medans företagets toppchefer samtidigt har fått svidande kritik för att trots detta girigt ha skott sig med bonusar till höger och vänster...
Förresten så kallar jag fortfarande min mobilsvar för Eurovoice, ett uttryck som hänger kvar från den gamla goda (pre-Vodafone, pre-pre-Telenor) Europolitantiden!
 
I ♥ cum.

En konsekvent linje där, redan sedan bolaget bytte namn till Locum - på danska betyder "lokum" utedass.
 
Dessutom: visst är väl Locums logga så himla 90-tal, utan versal men med punkt.
 
Skicka en kommentar

<< Tillbaka