lördag, april 21, 2007

Glöm inte lokalpolitiken

Ett sällsamt skådespel utspelar sig för närvarande mellan politiker och tjänstemän i Malmö stad. Det hela tog sin början i höstas då undersökningar av betongfundament i badhuset och äventyrsbadet Aq-va-kul (f.ö. en ordvits som skulle göra den mest inbitne spexare grön av avund) visade att hela byggnaden var på väg att rasa samman. Vidare fanns där läckor, asbest i VVS-systemet, dålig uppvärmning av badvattnet vilket kan leda till risk för legonärssjuka, och så vidare. Konsultfirmorna som gjort undersökningarna menade sammantaget att anläggningen var i mycket dåligt skick och i stort behov av renovering. Eventuellt hade förfallet gått så långt att rivning var det enda alternativet.

Undersökningarna gjordes i november, Malmös fritidsförvaltning och fritidsnämndens ordförande dröjde tre månader med att offentliggöra dem. Väl ute i det öppna har det visat sig att Aq-va-kul inte är den enda av Malmös fritidsanläggningar som håller på att förfalla. Situationen är likartad för ett antal fritidsanläggningar i Malmö, bland andra Ribersborgs kallbadhus, Malmö stadion, Heleneholms IP och Baltiska hallen. Malmös invånare har, sedan rapporten om Aq-va-kul kom till allmän kännedom, dagligen kunnat läsa om turer mellan politiker och tjänstemän, om vilket ansvar som vilar på vem och vilka förväntningar som förvaltare och politiker kan ha på varandra.

Oaktat det skamliga i att Malmö stad har låtit fastigheter förfalla till den grad att nödvändig upprustning kommer kosta hundratals miljoner kronor, har det kommit åtminstone en positiv effekt av all uppståndelse. Malmöborna har lärt sig en himla massa om den kommunala beslutsprocessen. Hur nördigt det än låter, så är det ett stort framsteg för den lokala demokratin. Överallt stöts och blöts de olika aktörernas delaktighet och numera är det allmänt känt vad som skiljer fritidsnämnd från serviceförvaltning och kommunfullmäktige.

Den största delen av våra skattepengar går till kommunal verksamhet. Den kommunala servicen, så som äldreomsorg, daghem och skolor är central för oss alla. Därför är det konstigt att den kommunala demokratiska processen får så lite uppmärksamhet. Hur många känner till namnen på de högst uppsatta politikerna i sin kommun, jämfört med exempelvis ministrar och riksdagsledamöter? I Malmö tror jag få känner igen något annat namn än kommunstyrelsens ordförande, Ilmar Reepalu.

Det har naturligtvis främst att göra med mediebevakningen. Bara i Malmö rapporteras det om Malmös angelägenheter. Men även lokala medier, där Sydsvenskan är den dominerande rösten, är dåliga på att prioritera sånt som är viktigt för Malmö men mindre viktigt för resten av landet. Dessutom finns det nog en allmän uppfattning om att kommunalpolitik är tråkigt och händelsefattigt. Få vill egentligen veta något om det.

Men resultatet av att inte intressera sig för lokalpolitik visar sig just nu på Malmös fritidsanläggningar. Långt gången vanskötsel och avsaknad av underhållsplaner borde naturligtvis ha uppmärksammats av politiker och tjänstemän. Men borde inte även Sydsvenskan och Skånska Dagbladet ta en del av skammen för att man inte varit tillräckligt vassa i sin bevakning? Lite självkritik skulle vara på sin plats.

Läs mer om härvan i Malmö stad här.

Kommentarer:
Malmös kommunalpolitik är inte alls så tråkig som ryktet gör gällande. Däremot har Sydsvenskans ambitioner att bli rikstidning gjort att de sällan rapporterar om det som händer.
 
Håller med. Förhoppningsvis har Sydsvenskan fått sig en tankeställare nu.
 
"Vidare fanns där läckor". Ha! vad roligt, du har ju börjat skriva på skånska! /H
 
Skicka en kommentar

<< Tillbaka