onsdag, oktober 03, 2007
Facebook - skrämmande beroendeframkallande
Igår kunde jag – liksom många andra – inte logga in på min Facebook. Ett tag så verkade det till och med som om jag hade raderats från alltihopa. Framåt kvällen visade det sig att allt var i sin ordning igen och jag kunde andas ut. Det var med andra ord precis som det stod på felmeddelandena. Closed for maintenance. Men jag blev rädd för min egen reaktion på eventualiteten att mitt Facebook-konto skulle vara historia. Det tog upp hela mitt medvetande och jag vankade av och an och malde faktumet att jag kanske skulle bli tvungen att leva ett Facebook-löst liv i fortsättningen. Jag har sett på Facebook som en rolig grej och ett bra sätt att hålla kontakt med folk som annars skulle falla i glömska. Aldrig hade jag trott att jag skulle bli en sån junkie för ett internet community.
Vad skulle jag ha gjort om mitt konto hade försvunnit och jag hade ställts inför beslutet huruvida jag skulle börja den mödosamma processen att återskapa hela kalaset på ett nytt konto? Bara tanken känns motbjudande och jag önskar att jag kunde vara lugnt förvissad om att jag i det fallet bara skulle vända ryggen till och fortsätta med mitt vanliga liv. Jag fruktar dessvärre att jag är för svag för det. Att jag skulle sjunka så lågt.
Jag är med i Facebook-gruppen ”I’m scared of Facebook” (påfrestande ironiskt, såklart). Den har inte varit så särskilt aktiv men den utgår, i sann amerikansk anda, från ett konspiratoriskt antagande att Facebook har kopplingar till underrättelsetjänster. Det finns onekligen en hel del att ta av i Facebook om man vill kartlägga en person eller en grupp. Men som användare är det något som man nog oftast är medveten om. Vi fattar att internet-resurser – framför allt Google – kan användas i mycket skumma syften, men vi använder dem ändå. Det är bara att hoppas att företagen fattar att utlämnande av personuppgifter kommer att innebära deras dödsdom. Ungefär som att flygbolag måste kunna garantera att planen aldrig kraschar.
Det skrämmande med Facebook är alltså inte i första hand att det finns massvis av personlig information där, utan att det är så beroendeframkallande. Som institution suger den tag och ändrar beteenden på nolltid. Kom ihåg hur det var för ett halvår sen. Då var Sverige mer eller mindre facebookfritt. Nu sitter vi här, nedsjunkna till knäna i Facebook. Och det blir allt svårare att ta sig loss. Självklart är också Facebook en trend som liksom alla andra trender tids nog kommer att försvinna (frågan är bara hur det kommer att gå till, vem blir den förste att stänga sitt Facebook-konto). Men när det är borta så har det antagligen redan ersatts av något annat, ännu bättre och ännu mer beroendeframkallande.
Vad skulle jag ha gjort om mitt konto hade försvunnit och jag hade ställts inför beslutet huruvida jag skulle börja den mödosamma processen att återskapa hela kalaset på ett nytt konto? Bara tanken känns motbjudande och jag önskar att jag kunde vara lugnt förvissad om att jag i det fallet bara skulle vända ryggen till och fortsätta med mitt vanliga liv. Jag fruktar dessvärre att jag är för svag för det. Att jag skulle sjunka så lågt.
Jag är med i Facebook-gruppen ”I’m scared of Facebook” (påfrestande ironiskt, såklart). Den har inte varit så särskilt aktiv men den utgår, i sann amerikansk anda, från ett konspiratoriskt antagande att Facebook har kopplingar till underrättelsetjänster. Det finns onekligen en hel del att ta av i Facebook om man vill kartlägga en person eller en grupp. Men som användare är det något som man nog oftast är medveten om. Vi fattar att internet-resurser – framför allt Google – kan användas i mycket skumma syften, men vi använder dem ändå. Det är bara att hoppas att företagen fattar att utlämnande av personuppgifter kommer att innebära deras dödsdom. Ungefär som att flygbolag måste kunna garantera att planen aldrig kraschar.
Det skrämmande med Facebook är alltså inte i första hand att det finns massvis av personlig information där, utan att det är så beroendeframkallande. Som institution suger den tag och ändrar beteenden på nolltid. Kom ihåg hur det var för ett halvår sen. Då var Sverige mer eller mindre facebookfritt. Nu sitter vi här, nedsjunkna till knäna i Facebook. Och det blir allt svårare att ta sig loss. Självklart är också Facebook en trend som liksom alla andra trender tids nog kommer att försvinna (frågan är bara hur det kommer att gå till, vem blir den förste att stänga sitt Facebook-konto). Men när det är borta så har det antagligen redan ersatts av något annat, ännu bättre och ännu mer beroendeframkallande.
Kommentarer:
<< Tillbaka
nog för att skolarbete är tråkigt och det är lätt att fastna vid andra saker när man söker på google - men jag håller helt och hållet med om att facebook är otroligt beroendeframkallande. och det är vi nog inte ensamma att tycka heller. nåväl, jag tänkte nog mest säga tack för att jag fick en lite avbrytande stund i stressigt pluggande. och så funderar jag lite på hur jag kunde komma till din sida när jag sökte på ryssland + oljeutvinning. ajja - Internet är ett mysterium. må väl // sanne
# skrivet av 
: 08 oktober, 2007 22:49
: 08 oktober, 2007 22:49
Jag testade att vara med i facebook en tid men tröttnade snart. Detta snuttifierande av många ggr. meningslös information tilltalade mig inte alls. Men jag förstår att beroendet utvecklas snabbt och att jag är undantaget.
På något sätt upplever jag vuxna människor som sänder hjärtan,nallar och trivial info. som infantiliserande. Det kanske är befriande att få släppa taget om om vuxenvärldens krav. Ja, inte vet jag. Men för mig är det obegripligt och intressant med denna folkrörelse i facebookberoende. Jag kanske helt har missuppfattat vad det går ut på.
V.Hälsningar Ella
Skicka en kommentar
På något sätt upplever jag vuxna människor som sänder hjärtan,nallar och trivial info. som infantiliserande. Det kanske är befriande att få släppa taget om om vuxenvärldens krav. Ja, inte vet jag. Men för mig är det obegripligt och intressant med denna folkrörelse i facebookberoende. Jag kanske helt har missuppfattat vad det går ut på.
V.Hälsningar Ella
# skrivet av : 29 januari, 2010 10:29
: 29 januari, 2010 10:29 << Tillbaka
