söndag, april 08, 2007
PJ Anders Linder och makten över tanken
På ledarplats i dagens Svenska Dagbladet skriver PJ Anders Linder att den borgerliga regeringen är för tam när det gäller att ta över makten över tanken. Som exempel tar han upp fastighetsskatten som den 1 januari 2008 kommer att ersättas av en fast kommunal avgift som är i stort sett samma oavsett var i landet man bor. På en presskonferens sa Lars Leijonborg apropå övergången från skatt till avgift att det slår negativt ur fördelningssynpunkt. Detta eftersom resultatet av reformen blir att boenden i attraktiva bostadsområden i storstäderna kommer att få en skattelättnad i förhållande till boenden i övriga landet. Själv menar Linder att fastighetsskatten är orättfärdig eftersom det är ”en godtycklig överbeskattning av vissa människor, som råkar bo där prisläget är högre”.
Vad har då detta att göra med makten över tanken? Linder menar att Leijonborg utan att blinka uttrycker sig och tänker som en socialdemokrat. ”Han sätter helt enkelt likhetstecken mellan rättvis fördelning och ökad jämlikhet”, skriver Linder. Socialdemokraterna har alltså, trots att de förlorat regeringsmakten, fortfarande makten över tanken i svensk politik. Det ligger säkert en hel del i det. Det parti som styrt landet i nästan ett helt sekel har naturligtvis satt avtryck i sättet att se på svensk politik. Men det som intresserar är just Linders ordval: makten över tanken.
Makt?
Uttrycket kommer från den brittiske sociologen Steven Lukes som 1974 introducerade teorin om maktens tre dimensioner – makten över beslutet, dagordningen och tanken. För att som samhällsvetare kunna tala om makt hade man tidigare varit tvungen att kunna presentera falsifierbara hypoteser rörande faktiskt utövad makt. Statsvetare som t.ex. Robert Dahl menade att man endast kunde tala om politisk maktutövning i form av faktiska politiska beslut. Eller, mer schematiskt uttryckt, makt är när A – genom exempelvis politiska beslut – lyckas få B att göra något som B annars inte skulle ha gjort. Detta kallar Lukes för maktens första dimension.
I den andra dimensionen finns makt som utövas utan faktiska politiska beslut. Istället handlar det om makt att fatta icke-beslut, att utesluta vissa potentiella beslut från dagordningen. I både den första och andra maktdimensionen förutsätts att maktutövningen är medveten och att makt är något konkret som förutsätter en faktisk konflikt mellan motsatta intressen.
Lukes tredje maktdimension, makten över tanken, handlar om makt att hindra latenta konflikter från att bli faktiska. Detta är också den mest kraftfulla typen av maktutövning. ”[T]he most effective and insidious use of power is to prevent such conflict from arising in the first place.” Om det finns en latent konflikt mellan två aktörer ligger det i den dominerande – eller starka – aktörens intresse att hindra den dominerade – eller svaga – aktören från att inse att det finns en konflikt. Det ligger också i den starka aktörens intresse att inför sig själv förneka konflikten.
Att tala om makt över tanken innebär alltså att man erkänner strukturella maktförhållanden. Det finns grupper i samhället som systematiskt utövar makt över andra grupper genom att – medvetet eller omedvetet – förneka att det finns konflikter mellan dessa grupper. Ett exempel skulle kunna vara det patriarkala förtrycket av det kvinnliga kollektivet där två grupper, kvinnor och män, står inför en konflikt som den starka gruppen vill hålla latent och den svaga gruppen vill konkretisera och göra till en faktisk konflikt. Liknande exempel på latenta konflikter kan man tänkas hitta mellan stad och land, nord och syd, rik och fattig, och så vidare.
Makten över tanken handlar alltså mycket om den enskilde individens vanmakt inför sin position och ställning i samhället. Man skulle kunna tro att PJ Anders Linder i egenskap av politisk chefredaktör på en Sveriges ledande borgerliga dagstidningar skulle tveka lite innan han använde ett sådant uttryck. I vanliga fall brukar uttryck som ”det fria valet” och ”den självbestämmande individen” vara centrala på Svenska Dagbladets ledarsida. Men nu menar alltså Linder att de borgerliga måste ta makten över tanken. De måste styra det svenska folket bort från gammalt socialdemokratiskt tankemög – få oss att glömma gamla uttjatade konflikter mellan fattiga och rika – för att istället tänka på konflikten mellan generationerna (?!). Att vi medborgare och Lars Leijonborg själva skulle kunna ha makten över våra egna tankar verkar inte finnas med på Linders karta.
Eller så är det så att PJ Anders Linder menar något annat. Han tycker helt enkelt att Lars Leijonborg har fel. Han tycker att det är orättvist att välbärgade hushåll i Nacka med fastigheter som stadigt ökar i värde, ska betala mer i skatt än hushåll i Skövde med lägre inkomster och fastigheter vars värde står mer eller mindre still. Det kan han ju tycka om han vill. Men det är fortfarande ganska förminskande av honom att påstå att Lars Leijonborg ”dansar efter vänsterns pipa”. Kan det inte bara vara så att Leijonborg av sig själv kommit fram till att övergången från statlig fastighetsskatt till kommunal avgift är dåligt ur fördelningssynpunkt, trots att det sammanfaller med sossarnas ståndpunkt? Men det kanske smärtar Linder för mycket att inse.
Vad har då detta att göra med makten över tanken? Linder menar att Leijonborg utan att blinka uttrycker sig och tänker som en socialdemokrat. ”Han sätter helt enkelt likhetstecken mellan rättvis fördelning och ökad jämlikhet”, skriver Linder. Socialdemokraterna har alltså, trots att de förlorat regeringsmakten, fortfarande makten över tanken i svensk politik. Det ligger säkert en hel del i det. Det parti som styrt landet i nästan ett helt sekel har naturligtvis satt avtryck i sättet att se på svensk politik. Men det som intresserar är just Linders ordval: makten över tanken.
Makt?
Uttrycket kommer från den brittiske sociologen Steven Lukes som 1974 introducerade teorin om maktens tre dimensioner – makten över beslutet, dagordningen och tanken. För att som samhällsvetare kunna tala om makt hade man tidigare varit tvungen att kunna presentera falsifierbara hypoteser rörande faktiskt utövad makt. Statsvetare som t.ex. Robert Dahl menade att man endast kunde tala om politisk maktutövning i form av faktiska politiska beslut. Eller, mer schematiskt uttryckt, makt är när A – genom exempelvis politiska beslut – lyckas få B att göra något som B annars inte skulle ha gjort. Detta kallar Lukes för maktens första dimension.
I den andra dimensionen finns makt som utövas utan faktiska politiska beslut. Istället handlar det om makt att fatta icke-beslut, att utesluta vissa potentiella beslut från dagordningen. I både den första och andra maktdimensionen förutsätts att maktutövningen är medveten och att makt är något konkret som förutsätter en faktisk konflikt mellan motsatta intressen.
Lukes tredje maktdimension, makten över tanken, handlar om makt att hindra latenta konflikter från att bli faktiska. Detta är också den mest kraftfulla typen av maktutövning. ”[T]he most effective and insidious use of power is to prevent such conflict from arising in the first place.” Om det finns en latent konflikt mellan två aktörer ligger det i den dominerande – eller starka – aktörens intresse att hindra den dominerade – eller svaga – aktören från att inse att det finns en konflikt. Det ligger också i den starka aktörens intresse att inför sig själv förneka konflikten.
Att tala om makt över tanken innebär alltså att man erkänner strukturella maktförhållanden. Det finns grupper i samhället som systematiskt utövar makt över andra grupper genom att – medvetet eller omedvetet – förneka att det finns konflikter mellan dessa grupper. Ett exempel skulle kunna vara det patriarkala förtrycket av det kvinnliga kollektivet där två grupper, kvinnor och män, står inför en konflikt som den starka gruppen vill hålla latent och den svaga gruppen vill konkretisera och göra till en faktisk konflikt. Liknande exempel på latenta konflikter kan man tänkas hitta mellan stad och land, nord och syd, rik och fattig, och så vidare.
Makten över tanken handlar alltså mycket om den enskilde individens vanmakt inför sin position och ställning i samhället. Man skulle kunna tro att PJ Anders Linder i egenskap av politisk chefredaktör på en Sveriges ledande borgerliga dagstidningar skulle tveka lite innan han använde ett sådant uttryck. I vanliga fall brukar uttryck som ”det fria valet” och ”den självbestämmande individen” vara centrala på Svenska Dagbladets ledarsida. Men nu menar alltså Linder att de borgerliga måste ta makten över tanken. De måste styra det svenska folket bort från gammalt socialdemokratiskt tankemög – få oss att glömma gamla uttjatade konflikter mellan fattiga och rika – för att istället tänka på konflikten mellan generationerna (?!). Att vi medborgare och Lars Leijonborg själva skulle kunna ha makten över våra egna tankar verkar inte finnas med på Linders karta.
Eller så är det så att PJ Anders Linder menar något annat. Han tycker helt enkelt att Lars Leijonborg har fel. Han tycker att det är orättvist att välbärgade hushåll i Nacka med fastigheter som stadigt ökar i värde, ska betala mer i skatt än hushåll i Skövde med lägre inkomster och fastigheter vars värde står mer eller mindre still. Det kan han ju tycka om han vill. Men det är fortfarande ganska förminskande av honom att påstå att Lars Leijonborg ”dansar efter vänsterns pipa”. Kan det inte bara vara så att Leijonborg av sig själv kommit fram till att övergången från statlig fastighetsskatt till kommunal avgift är dåligt ur fördelningssynpunkt, trots att det sammanfaller med sossarnas ståndpunkt? Men det kanske smärtar Linder för mycket att inse.
Kommentarer:
<< Tillbaka
För att du ska förstå hur jag tror att Linder vill uppfatta vad han menar (förutom den intressanta sidoresan om "makt över tanken" som var intressant läsning): det sätt sossarna har makt över Lejonkungen är genom att tanken säger att "dåligt ur fördelningssynpunkt" per definition är samma sak som "dåligt", utan vidare eftertanke.
Många av de problem som uppstår beror helt enkelt på att det i Sverige alltför länge ansetts att "lika för alla" är rättvist när det inte nödvändigtvis är så. Att okritiskt svälja den sanningen är vad jag tror Linder syftar på.
Många av de problem som uppstår beror helt enkelt på att det i Sverige alltför länge ansetts att "lika för alla" är rättvist när det inte nödvändigtvis är så. Att okritiskt svälja den sanningen är vad jag tror Linder syftar på.
Magnus, du har nog rätt. Leijonborg verkar i ett politiskt landskap som har formats under decennier av socialdemokraterna. Alla påverkas av detta, även Linder, och det är förmätet av honom att påstå att Leijonborg mer än någon annan skulle "dansa efter vänsterns pipa".
Jag skulle tro att både Linder och Leijonborg dansar efter en hel orkester av pipor. Det är så det fungerar. Vi påverkas av omvärlden, och individer och grupper med mycket inflytande påverkar oss mer. Detta är dock inget skäl att sluta ta folks åsikter på alvar. Jag ser fram emot ledaren där Linder tar itu med sina egna pipor.
Jag skulle tro att både Linder och Leijonborg dansar efter en hel orkester av pipor. Det är så det fungerar. Vi påverkas av omvärlden, och individer och grupper med mycket inflytande påverkar oss mer. Detta är dock inget skäl att sluta ta folks åsikter på alvar. Jag ser fram emot ledaren där Linder tar itu med sina egna pipor.
Kan vi dra analogin vidare?
Är en bra lösning exempelvis att kvotera in borgare i regeringen trots att folket inte har röstat på det viset? Javisst bryter det mot demokratins fundamentala principer, men de är ju förda bakom ljuset. S har ju makten över tanken. "Varannan borgarnas", kan vi kanske kalla det.
Faktum är att det faktiskt är MER demokratiskt. Vi hjälper dem att rösta enligt vad de vill "innerst inne". Något de själva inte är medvetna om, men som vi vet.
Vilka skall bestämma då? Jo, vi som har sett ljuset! Och nationella genussekreteriatet i göteborg, förstås. Det är sann demokrati.
Snacka om att befria individen.
Är en bra lösning exempelvis att kvotera in borgare i regeringen trots att folket inte har röstat på det viset? Javisst bryter det mot demokratins fundamentala principer, men de är ju förda bakom ljuset. S har ju makten över tanken. "Varannan borgarnas", kan vi kanske kalla det.
Faktum är att det faktiskt är MER demokratiskt. Vi hjälper dem att rösta enligt vad de vill "innerst inne". Något de själva inte är medvetna om, men som vi vet.
Vilka skall bestämma då? Jo, vi som har sett ljuset! Och nationella genussekreteriatet i göteborg, förstås. Det är sann demokrati.
Snacka om att befria individen.
# skrivet av 
: 09 april, 2007 11:57
: 09 april, 2007 11:57
Den som vet något om fördelningspolitik ser att PJ Anders Linder har anammat finansdepartementets analys från 2003 års långtidsutredning. Där tog man greppet att beskriva en omfördelning i form av ett genomsnitt för en enda individ och fann att den bara var 18 procent mellan olika individer(!).
Det är klart att PJ hamnar snett när han använder en så tillrättalgd tanke. För en bättre tanke se min blogg 4/1:
http://danne-nordling.blogspot.com/2007/01/34-procent-av-livets-skatter-gr-till.html
/DNg
Det är klart att PJ hamnar snett när han använder en så tillrättalgd tanke. För en bättre tanke se min blogg 4/1:
http://danne-nordling.blogspot.com/2007/01/34-procent-av-livets-skatter-gr-till.html
/DNg
Intressant. Jag håller precis på och läser Lukes och tycker att du förklarar den tredje dimensionen på ett utmärkt sätt. Jag länkar till ditt inlägg här.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
