tisdag, september 25, 2007
SL, Facebook och lokal demokrati
Förra veckan gick jag instinktivt med i den nystartade Facebook-gruppen ”Stoppa SL:s vardagsmord”. På tre dagar fick gruppen över 3 000 medlemmar och i skrivande stund är det över 7 000. Gruppen – som startats av Terese Lilliehorn och Rasmus Fleischer – protesterade mot SL:s planerade indragningar av sena tunnelbaneturer på vardagar. Förslaget som lämnats till SL:s styrelse föreslog att de sista tågen skulle gå vid midnatt istället för klockan ett på natten. Som kompensation skulle tågen gå hela natten på fredagar och lördagar.
Lilliehorn och Fleischer menade att SL-ledningens förslag gick åt helt fel håll. Det signalerade att man ska arbeta och hålla sig hemma i förorten på vardagarna och sedan åka in till stan och festa skallen av sig på helgen. Ett föråldrat sätt att se på kollektivtrafik och människors rörlighet. Man ansåg att förslaget skulle vara förödande för den stockholmska vardagsnatten och hämma utelivet. ”Vi menar att tunnelbanan är en vital del av stadslivet, och inte bara en boskapstransport för arbetskraften.”
Igår kom beskedet att SL:s styrelse går emot SL-ledningens förslag och behåller nattrafiken. Dessutom avslog man förslaget om nattaxor som skulle göra det dyrare att åka på kvällar och nätter. Dock antog styrelsen förslaget om prishöjning på månadskort med 70 kr, något som väckt protester från oppositionen i landstinget.
Men, trots prishöjningen är beslutet en rungande seger för Lilliehorn och Fleischers initiativ. Inte nog med att nattrafiken behålls, den utökas t.o.m. eftersom förslaget om fler turer på helgnätter antogs, dessutom till samma taxa som på dagtid. Man kan tycka att Facebook-gruppen skrek lite väl högt. Precis som det påpekas i gruppens diskussionsforum är det få som använder tunnelbanan på vardagsnätter och förslaget från SL:s ledning hade sin grund i just detta. Om det inte åker några, varför ska vi köra tågen?
Samtidigt är det en viktig principdiskussion. Ska kollektivtrafiken styras av efterfrågan, eller ska efterfrågan styras av kollektivtrafiken? Jag tror att tidtabeller och tursträckningar är kraftfulla styrmedel. Finns möjligheten att ta sig in till stan och hem igen så tar man den. Om SL väljer att dra in linjer som har dålig beläggning – bara därför att de har dålig beläggning – så betyder det också att man avsäger sig makten att planera stockholmarnas resvanor. Idag är behovet större än någonsin för alla politiska (och byråkratiska) styrmedel som kan få medborgarna att parkera bilen och åka kollektivt.
Det är intressant att se att Facebook också kan användas som kraftfull plattform för opinionsbildning på lokal nivå. 7 000 medlemmar på under en vecka är bra mycket bättre än namninsamlingar via e-postlistor. Dessutom har medlemmarna ett utmärkt forum att föra debatt i. Stockholms kollektivtrafik har stötts och blötts och vänts upp och ner på under en intensiv vecka, argument har nyanserats och många kloka tankar luftats. Det bådar gott inför framtiden och värmer en kommunal infobyråkrats hjärta!
Lilliehorn och Fleischer menade att SL-ledningens förslag gick åt helt fel håll. Det signalerade att man ska arbeta och hålla sig hemma i förorten på vardagarna och sedan åka in till stan och festa skallen av sig på helgen. Ett föråldrat sätt att se på kollektivtrafik och människors rörlighet. Man ansåg att förslaget skulle vara förödande för den stockholmska vardagsnatten och hämma utelivet. ”Vi menar att tunnelbanan är en vital del av stadslivet, och inte bara en boskapstransport för arbetskraften.”
Igår kom beskedet att SL:s styrelse går emot SL-ledningens förslag och behåller nattrafiken. Dessutom avslog man förslaget om nattaxor som skulle göra det dyrare att åka på kvällar och nätter. Dock antog styrelsen förslaget om prishöjning på månadskort med 70 kr, något som väckt protester från oppositionen i landstinget.
Men, trots prishöjningen är beslutet en rungande seger för Lilliehorn och Fleischers initiativ. Inte nog med att nattrafiken behålls, den utökas t.o.m. eftersom förslaget om fler turer på helgnätter antogs, dessutom till samma taxa som på dagtid. Man kan tycka att Facebook-gruppen skrek lite väl högt. Precis som det påpekas i gruppens diskussionsforum är det få som använder tunnelbanan på vardagsnätter och förslaget från SL:s ledning hade sin grund i just detta. Om det inte åker några, varför ska vi köra tågen?
Samtidigt är det en viktig principdiskussion. Ska kollektivtrafiken styras av efterfrågan, eller ska efterfrågan styras av kollektivtrafiken? Jag tror att tidtabeller och tursträckningar är kraftfulla styrmedel. Finns möjligheten att ta sig in till stan och hem igen så tar man den. Om SL väljer att dra in linjer som har dålig beläggning – bara därför att de har dålig beläggning – så betyder det också att man avsäger sig makten att planera stockholmarnas resvanor. Idag är behovet större än någonsin för alla politiska (och byråkratiska) styrmedel som kan få medborgarna att parkera bilen och åka kollektivt.
Det är intressant att se att Facebook också kan användas som kraftfull plattform för opinionsbildning på lokal nivå. 7 000 medlemmar på under en vecka är bra mycket bättre än namninsamlingar via e-postlistor. Dessutom har medlemmarna ett utmärkt forum att föra debatt i. Stockholms kollektivtrafik har stötts och blötts och vänts upp och ner på under en intensiv vecka, argument har nyanserats och många kloka tankar luftats. Det bådar gott inför framtiden och värmer en kommunal infobyråkrats hjärta!
Kommentarer:
<< Tillbaka
Ye. Har för mig att även min stackars pendel skulle få vara upp senare på helgerna? Kool.
Men du menar väl "hämma" utelivet och inte "hemma" utelivet, eller?
/J. Decay
Men du menar väl "hämma" utelivet och inte "hemma" utelivet, eller?
/J. Decay
Facebook är helt klart ett kraftfullt verktyg för demokratisering och decentralisering av påverkningsmakt. precis som bloggosfären. även om elektroniseringen av våra livsflöden och exhibitionisthysterin som främjas där kanske inte helt är av godo.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka