onsdag, september 26, 2007
Vi uppbrottslösa nostalgiker
DN:s Märta Myrstener skriver om den förödande ungdomsbilden från 1968. Det är som om det inte finns någon annan typ av ungdom än den som kommer ur 68-rörelsen. Det är som om allt redan är gjort och alla revolutioner avklarade. Myrstener menar att det är 68-generationen – hennes och mina föräldrar – som ivrigt underhåller bilden av sitt eget uppbrott som det mest sanna.
Uppbrott
”68-generationens berättelse om ungdomen har blivit så självklar att vi glömt att den handlar om 1968 och inte om ungdomen”, skriver Myrstener. Så sant. Än idag, 40 år senare, är Dylan och Kerouac stapelvaror i det ungdomliga uppbrottet. Liksom Myrstener har jag tittat på och njutit av Upp till kamp på SVT. Och liksom henne skulle jag gärna se att den blir ett avslut. Låt Birro (född 1966) och Marcimain (född 1970) bli de som sätter punkt för 68-ungdomen.
Dagens ungdom och unga vuxna, 68-generationens barn, skildras lysande i Jesper Ganslandts Farväl Falkenberg. Det är människor som har växt upp utan fördömande föräldrar. Utan något att göra uppbrott emot. Utan en vuxenhet att ta sikte mot, eftersom den vuxenheten monterades ner av föräldrarna som talade om ungdomen som den lyckligaste delen av sina liv. Vuxenheten har blivit något förkastligt som man helst vill undvika. Vuxenpoäng är ett skällsord. Men vi har ingenstans att ta vägen. Vad ska vi ta oss till när vi faktiskt inte är unga längre?
Dagens ungdom och unga vuxna, 68-generationens barn, skildras lysande i Jesper Ganslandts Farväl Falkenberg. Det är människor som har växt upp utan fördömande föräldrar. Utan något att göra uppbrott emot. Utan en vuxenhet att ta sikte mot, eftersom den vuxenheten monterades ner av föräldrarna som talade om ungdomen som den lyckligaste delen av sina liv. Vuxenheten har blivit något förkastligt som man helst vill undvika. Vuxenpoäng är ett skällsord. Men vi har ingenstans att ta vägen. Vad ska vi ta oss till när vi faktiskt inte är unga längre?
Nostalgi
David och Holger i Farväl Falkenberg vill växa upp men är livrädda för att bli vuxna. De har i hela sina liv fått höra att de kan göra vad de vill. Gör det du tycker om mest, så ska du se att det kommer gå bra. Men att göra vad man vill betyder att man inte tillåts slå sig till ro. Tänk om jag inte gör det som jag tycker är roligast. Tänk om det finns något roligare. Och det värsta: tänk om det roligaste redan har varit. Om något ord sammanfattar oss sena 70-talister så är det nostalgi. Det tryggaste som finns är att återvända till barndomen, rulla runt i estetiken och gosa ner sig i något som nästan funnits.
68-generationen var inte nostalgisk. Nostalgin skulle ha gått emot själva idén om det ungdomliga uppbrottet. Själv sitter jag med dimmig blick och tänker att färgerna på foton från 70-talet är fantastiskt vackra och möblerna hos min mormor och morfar var de finaste. Hur ska en generation nostalgiker kunna förändra något? Har vi förmågan att förändra världen om vi inte ens kan bli vuxna? Eller är det kanske just det som blir vår räddning?
Kommentarer:
<< Tillbaka
Äh! Håller inte med om ett ord du säger, jag...
*det knackar på dörren*
Det var mamma. Hon sa att jag skulle bada nu så jag måste plocka undan mina Transformers och välja pyjamas.
Skriver mer sen.
/j
*det knackar på dörren*
Det var mamma. Hon sa att jag skulle bada nu så jag måste plocka undan mina Transformers och välja pyjamas.
Skriver mer sen.
/j
# skrivet av 
: 26 september, 2007 18:51
: 26 september, 2007 18:51
När jag var 14 år läste jag delar av min mammas dagbok från 20plus-tiden och önskade att jag levt på 70-talet, eftersom min samtid kändes meningslös och kulturellt dränerad.
Idag läser jag mina egna dagböcker från den tiden, och inser att det var jag som var kulturellt undernärd - hela världen stod ju där utanför och knackade på, medan jag satt och läste dammiga böcker om rödvinssocialister i Majorna.
Jag önskar att jag kunde säga att jag börjat fånga dagen sedan dess, att jag insett det ofrånkomligt angelägna med IDAG. Men nu begraver jag mig i Norrländsk historia från 1900-talet istället, och önskar att jag fick valla kor eller hålla agitationsmöten i vägskäl i Ångermanland -31.
Man blir aldrig nöjd.
Fin blogg, ska börja läsa den kontinuerligt. (Ps. Jag tog förkärlek till mormors lägenhet ett steg längre http://bigmouth.blogg.se/1188741591_din_slkt__och_min_slk.html#comment) Linn
Idag läser jag mina egna dagböcker från den tiden, och inser att det var jag som var kulturellt undernärd - hela världen stod ju där utanför och knackade på, medan jag satt och läste dammiga böcker om rödvinssocialister i Majorna.
Jag önskar att jag kunde säga att jag börjat fånga dagen sedan dess, att jag insett det ofrånkomligt angelägna med IDAG. Men nu begraver jag mig i Norrländsk historia från 1900-talet istället, och önskar att jag fick valla kor eller hålla agitationsmöten i vägskäl i Ångermanland -31.
Man blir aldrig nöjd.
Fin blogg, ska börja läsa den kontinuerligt. (Ps. Jag tog förkärlek till mormors lägenhet ett steg längre http://bigmouth.blogg.se/1188741591_din_slkt__och_min_slk.html#comment) Linn
# skrivet av : 26 september, 2007 19:02
: 26 september, 2007 19:02
Jay: Glöm inte att ta med bad-årtusendefalken!
linn: Jag stöder helhjärtat ditt porträttprojekt. Sen är det ju det där med att IDAG är så förbaskat angeläget. Om jag och mina kära vänner runt 30 har svårt att släppa barndomen så har 80-talisterna en fixering vid att FÅNGA DAGEN för i H*LVETE! Det är ju bäst att passa på att flyga så mycket som möjligt medan man fortfarande kan, eller hur? Bocka av "att-göra"-listorna och fylla på CV:na. Och göra det fort, innan det är för sent!
linn: Jag stöder helhjärtat ditt porträttprojekt. Sen är det ju det där med att IDAG är så förbaskat angeläget. Om jag och mina kära vänner runt 30 har svårt att släppa barndomen så har 80-talisterna en fixering vid att FÅNGA DAGEN för i H*LVETE! Det är ju bäst att passa på att flyga så mycket som möjligt medan man fortfarande kan, eller hur? Bocka av "att-göra"-listorna och fylla på CV:na. Och göra det fort, innan det är för sent!
tänk om det finns något roligare,ja...en signifikant grej för den tid vi lever är nu, är väl att den extrema mängd valmöjligheter som erbjuds unga människor kanske ger dem ångest. det var bekvämare när det inte var lika lätt att resa, jobba och studera vad man ville, då slapp folk valångesten.
# skrivet av : 02 oktober, 2007 12:58
: 02 oktober, 2007 12:58
det var bekvämare när det inte var lika lätt att resa, jobba och studera vad man ville, då slapp folk valångesten.
Ja, bekvämare och tråkigare. Det är kanske så att det inte är valfriheten i sig som är destruktiv, utan att folk inte kan hantera den och, trots massvis med alternativ, nöja sig med det man har.
Skicka en kommentar
Ja, bekvämare och tråkigare. Det är kanske så att det inte är valfriheten i sig som är destruktiv, utan att folk inte kan hantera den och, trots massvis med alternativ, nöja sig med det man har.
<< Tillbaka
