söndag, september 03, 2006
Fort och fel
Sydsvenskans Heidi Avellan svarar och misstänker att blogginlägget angående hennes ledare om miljöbilar och växthuseffekten nog skrevs lite väl hastigt.
Det gick visst lite fort där.
Fort och fel.
I min lördagskrönika 26/7 skriver jag inte att jag "brukar pendla" mellan Stockholm och Malmö. Det skulle aldrig falla mig in - det handlar om drygt 60 mil. För en som bor och jobbar i Malmö finns för övrigt ingen anledning att "pendla" . Jag skriver att jag åkt sträckan tidigare, i bensindriven bil av samma märke. Och jämför. Härifrån är steget till att se "bilpendlande som något självklart" långt.
Lika tokig är din slutsats att jag åker ensam i bilen. Eller att tåget kunde vara ett alternativ: Föll det dig inte in att jag skulle vidare från Stockholm till en plats utan järnväg eller bussförbindelse? Eller att jag har för mycket bagage, barn och hundar för att kunna åka tåg? Eller ens att vi var så många att biljetterna hade kostat mycket mer än drivmedlet till bilen?
Carl Rudbeck är för övrigt fri krönikör.
//Heidi Avellan
__________________
Svar:
Heidi Avellan bilpendlar inte mellan Stockholm och Malmö. Det är ju utmärkt och jag tar tillbaka min förhastade slutsats. Men jag står fast vid att miljöbilen, trots sin jämförelsevis låga miljöbelastning, är något av en nödlösning i övergången från ett oljesamhälle till något annat, än så länge okänt. Bilen är ineffektiv i sitt energiutnyttjande. Dessutom är nyttjandegraden oftast mycket låg jämfört med kollektiva transporter.
När jag går till tåget på mornarna passerar jag tjogvis med stillastående, outnyttjade bilar. Massvis med transportresurser som står oanvända på grund av att de råkar ägas av en enskild individ. Föreställ er om exempelvis kraftverk skulle nyttjas på samma sätt. Alla skulle vara tvungna att köpa sitt eget lilla kraftverk . Skulle det gå sönder så skulle det inte finnas någon möjlighet att låna från grannen. Och det är ju precis det som personbilar är: små privata kraftverk, vanligtvis drivna av olja.
Tåg och bussar har till skillnad från bilen en mycket hög nyttjandegrad och det kommer vara livsnödvändigt när bränslebristen blir ett faktum. Oljan kommer delvis att kunna ersättas av andra – förhoppningsvis förnybara – bränslen. Men de flesta forskare och branschmänniskor är eniga om det orimliga i att lyckas producera biobränsle i en sådan mängd så att oljan kan ersättas rakt av. Visserligen hägrar vätgassamhället i en avlägsen horisont. Men för att inte vara hänvisade till häst och vagn till dess så är nog den klokaste strategin att effektivisera energiutnyttjandet så långt det går. Jag tycker vi borde börja med bilen.
Det gick visst lite fort där.
Fort och fel.
I min lördagskrönika 26/7 skriver jag inte att jag "brukar pendla" mellan Stockholm och Malmö. Det skulle aldrig falla mig in - det handlar om drygt 60 mil. För en som bor och jobbar i Malmö finns för övrigt ingen anledning att "pendla" . Jag skriver att jag åkt sträckan tidigare, i bensindriven bil av samma märke. Och jämför. Härifrån är steget till att se "bilpendlande som något självklart" långt.
Lika tokig är din slutsats att jag åker ensam i bilen. Eller att tåget kunde vara ett alternativ: Föll det dig inte in att jag skulle vidare från Stockholm till en plats utan järnväg eller bussförbindelse? Eller att jag har för mycket bagage, barn och hundar för att kunna åka tåg? Eller ens att vi var så många att biljetterna hade kostat mycket mer än drivmedlet till bilen?
Carl Rudbeck är för övrigt fri krönikör.
//Heidi Avellan
__________________
Svar:
Heidi Avellan bilpendlar inte mellan Stockholm och Malmö. Det är ju utmärkt och jag tar tillbaka min förhastade slutsats. Men jag står fast vid att miljöbilen, trots sin jämförelsevis låga miljöbelastning, är något av en nödlösning i övergången från ett oljesamhälle till något annat, än så länge okänt. Bilen är ineffektiv i sitt energiutnyttjande. Dessutom är nyttjandegraden oftast mycket låg jämfört med kollektiva transporter.
När jag går till tåget på mornarna passerar jag tjogvis med stillastående, outnyttjade bilar. Massvis med transportresurser som står oanvända på grund av att de råkar ägas av en enskild individ. Föreställ er om exempelvis kraftverk skulle nyttjas på samma sätt. Alla skulle vara tvungna att köpa sitt eget lilla kraftverk . Skulle det gå sönder så skulle det inte finnas någon möjlighet att låna från grannen. Och det är ju precis det som personbilar är: små privata kraftverk, vanligtvis drivna av olja.
Tåg och bussar har till skillnad från bilen en mycket hög nyttjandegrad och det kommer vara livsnödvändigt när bränslebristen blir ett faktum. Oljan kommer delvis att kunna ersättas av andra – förhoppningsvis förnybara – bränslen. Men de flesta forskare och branschmänniskor är eniga om det orimliga i att lyckas producera biobränsle i en sådan mängd så att oljan kan ersättas rakt av. Visserligen hägrar vätgassamhället i en avlägsen horisont. Men för att inte vara hänvisade till häst och vagn till dess så är nog den klokaste strategin att effektivisera energiutnyttjandet så långt det går. Jag tycker vi borde börja med bilen.
Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
<< Tillbaka
