tisdag, september 19, 2006
Alla var nöjda
Jag har fortfarande svårt att förlika mig med tanken på Fredrik Reinfeldt som statsminister. Ännu svårare har jag med tanken på Lars Leijonborg som utrikesminister. Nu är det inte är helt säkert att Lars får bli utrikesminister eftersom han inte direkt slog någon på fingrarna (knappt ens Laila Freivalds) när det gällde krishantering i samband med folkpartiets intrång på sossarnas interna nätverk. Kanske skulle Reinfeldt kunna vara både statsminister och utrikesminister. Klart är att han talar bättre engelska än någon av sina företrädare på statsministerposten.
Det som kanske bäst summerar riksdagsvalet 06 är att alla var nöjda. Inga känsloutbrott, ingen Per Gahrton som säger åt Carl Bildt att hålla truten, inga bittra beskyllningar om orent spel. Lars Ohly var nöjd eftersom hans parti som av många varit ”helt uträknat” ändå lyckats komma igen ”så starkt”. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson var nöjda eftersom de som enda koalitionsparti ökat sitt väljarstöd. Maud Olofsson var nöjd eftersom centern blev största borgerliga parti efter moderaterna. Lars Leijonborg och Göran Hägglund var trots stora väljartapp nöjda båda två, eftersom man tog regeringsmakten från sossarna. Fredrik Reinfeldt hade alla skäl att vara nöjd efter partiets bästa resultat sedan förra istiden.
Nöjdast av alla verkade paradoxalt nog Göran Persson vara. Hans parti gjorde sitt sämsta val sedan förra istiden och detta på toppen av en högkonjunktur, ändå satt han och myslog i soffan när han intervjuades av K-G Bergström på valnatten. Jag tänker på valutfrågningen i TV4 någon vecka tidigare där han intygade för Jan Guillou att ”livet är gott, Jan”. Han sa det på sitt fullständigt oefterhärmliga sätt som inte lämnar någon som helst plats för tvivel eller invändningar och avslutade med en patenterad utandning, ”ehhhh…”. Då stod det klart för mig att Göran Persson inte brydde sig ett skvatt om valresultatet. Han var redan nöjd.
En partiledare som är nöjd en vecka före ett val borde bytas ut illa kvickt. Många har redan lastat Persson för sossarnas historiskt dåliga resultat och jag instämmer helt. Vem vill rösta på en nöjd pösmunk som sitter och säger att det går bra för Sverige när en miljon människor står utanför den ordinarie arbetsmarknaden (på toppen av en högkonjunktur, återigen värt att påpeka)? Reinfeldt hade rätt när han gång på gång i debatten anklagade Göran för att bara tala om borgarnas politik. Sossarna hade ingen egen valfråga. En röst på sossarna innebar… vadå? Att alla ska med? Då föredrog jag t.o.m. Folkpartiets smått kusliga valaffischer där det stod: Arbete. Ordning och reda. Språktest. Ingen tvekan där inte!
Jag hoppas och tror att den nya regeringen kan fixa upp den svenska arbetsmarknadspolitiken. I övrigt är jag mest orolig för hur mycket skada den kommer orsaka i form av avbrutna miljöprojekt, stopp för trängselavgifter, vårdnadsbidrag, buggningslagar, utbyggd kärnkraft, sänkt bensinskatt, osv. Det är skönt att tillslut bli av med Göran Persson, frågan är om det är värt det när det innebär fyra år av borgerligt regeringsinnehav. Vi får se.
Det som kanske bäst summerar riksdagsvalet 06 är att alla var nöjda. Inga känsloutbrott, ingen Per Gahrton som säger åt Carl Bildt att hålla truten, inga bittra beskyllningar om orent spel. Lars Ohly var nöjd eftersom hans parti som av många varit ”helt uträknat” ändå lyckats komma igen ”så starkt”. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson var nöjda eftersom de som enda koalitionsparti ökat sitt väljarstöd. Maud Olofsson var nöjd eftersom centern blev största borgerliga parti efter moderaterna. Lars Leijonborg och Göran Hägglund var trots stora väljartapp nöjda båda två, eftersom man tog regeringsmakten från sossarna. Fredrik Reinfeldt hade alla skäl att vara nöjd efter partiets bästa resultat sedan förra istiden.
Nöjdast av alla verkade paradoxalt nog Göran Persson vara. Hans parti gjorde sitt sämsta val sedan förra istiden och detta på toppen av en högkonjunktur, ändå satt han och myslog i soffan när han intervjuades av K-G Bergström på valnatten. Jag tänker på valutfrågningen i TV4 någon vecka tidigare där han intygade för Jan Guillou att ”livet är gott, Jan”. Han sa det på sitt fullständigt oefterhärmliga sätt som inte lämnar någon som helst plats för tvivel eller invändningar och avslutade med en patenterad utandning, ”ehhhh…”. Då stod det klart för mig att Göran Persson inte brydde sig ett skvatt om valresultatet. Han var redan nöjd.
En partiledare som är nöjd en vecka före ett val borde bytas ut illa kvickt. Många har redan lastat Persson för sossarnas historiskt dåliga resultat och jag instämmer helt. Vem vill rösta på en nöjd pösmunk som sitter och säger att det går bra för Sverige när en miljon människor står utanför den ordinarie arbetsmarknaden (på toppen av en högkonjunktur, återigen värt att påpeka)? Reinfeldt hade rätt när han gång på gång i debatten anklagade Göran för att bara tala om borgarnas politik. Sossarna hade ingen egen valfråga. En röst på sossarna innebar… vadå? Att alla ska med? Då föredrog jag t.o.m. Folkpartiets smått kusliga valaffischer där det stod: Arbete. Ordning och reda. Språktest. Ingen tvekan där inte!
Jag hoppas och tror att den nya regeringen kan fixa upp den svenska arbetsmarknadspolitiken. I övrigt är jag mest orolig för hur mycket skada den kommer orsaka i form av avbrutna miljöprojekt, stopp för trängselavgifter, vårdnadsbidrag, buggningslagar, utbyggd kärnkraft, sänkt bensinskatt, osv. Det är skönt att tillslut bli av med Göran Persson, frågan är om det är värt det när det innebär fyra år av borgerligt regeringsinnehav. Vi får se.
Kommentarer:
<< Tillbaka
Jo förresten Erik, vi har ingen bred arbetslöshet längre. Reinfeldt berättade i en intervju i Agenda att det behövs 300 000 nya jobb. Inte mer.
Så om du tror att regeringen på allvar hade tänkt göra något åt "utanförskapet" får du tänka om.
Ali Esbati har också skrivit om det: http://esbati.blogspot.com/2006/09/12-miljoner-mnniskor-gick-pltsligt.html
Så om du tror att regeringen på allvar hade tänkt göra något åt "utanförskapet" får du tänka om.
Ali Esbati har också skrivit om det: http://esbati.blogspot.com/2006/09/12-miljoner-mnniskor-gick-pltsligt.html
Jag hade tänkt skriva om det i min egen blogg men jag orkar inte. Tar chansen här istället (du har nog ändå fler läsare, Erik!).
Jag tror att mordet på Anna Lindh kan ha varit vad som avgjorde valet. Vi vet nu helt säkert att Persson velat gå, helst redan för två år sedan. Hon skulle ha blivit hans efterträdare.
Många i min egen omgivning som stöder vänsterpolitiken hellre än de borgerliga valde att ändå inte rösta, eftersom deras röster i praktiken skulle varit röster på (s) och en pösmunk utan egna idéer.
Hade Anna Lindh levat hade sossarna nog fått de rösterna. En ny - kvinnlig - partiledare hade antagligen inneburit en behövlig, viktig förnyelse av detta Sveriges enda verkligt konservativa parti.
Ironiskt nog kanske vi ser än mer av förnyelse nu med den nya fyrklövern vid makten. Mordet på Anna Lindh var en tragedi och för sossarnas väljarstrategi ett bokstavligt hugg i hjärtat. Men, har man ett så gigantiskt parti som stöder sig så mycket på enskilda ledare så kanske det är en risk man får ta - man står och faller med sin egen personkult.
Jag tror att mordet på Anna Lindh kan ha varit vad som avgjorde valet. Vi vet nu helt säkert att Persson velat gå, helst redan för två år sedan. Hon skulle ha blivit hans efterträdare.
Många i min egen omgivning som stöder vänsterpolitiken hellre än de borgerliga valde att ändå inte rösta, eftersom deras röster i praktiken skulle varit röster på (s) och en pösmunk utan egna idéer.
Hade Anna Lindh levat hade sossarna nog fått de rösterna. En ny - kvinnlig - partiledare hade antagligen inneburit en behövlig, viktig förnyelse av detta Sveriges enda verkligt konservativa parti.
Ironiskt nog kanske vi ser än mer av förnyelse nu med den nya fyrklövern vid makten. Mordet på Anna Lindh var en tragedi och för sossarnas väljarstrategi ett bokstavligt hugg i hjärtat. Men, har man ett så gigantiskt parti som stöder sig så mycket på enskilda ledare så kanske det är en risk man får ta - man står och faller med sin egen personkult.
Nils: Jag röstade på det röd-gröna laget så förvänta dig inte att jag kommer rycka ut till borgarnas försvar. Det verkar onekligen konstigt att 300 000 jobb skulle vara någon slags gräns för full sysselsättning. Lite nedslående att Renfeldt helt plötsligt börjar med sifferexercis. Just det som alliansen hållit borta från arbetsmarknadspolitiken under valrörelsen, eftersom politiker inte kan skapa ett bestämt antal arbeten.
Jag hoppas att den nya regeringen kan komma med lite nytänkande i arbetsmarknadspolitiken så man slipper krumbukter som plusjobb och en högskola med elefantiasis för att hålla nere den öppna arbetslösheten. Dessa plusjobbare som ska göra arbeten som annars inte skulle blivit gjorda ersätter bland annat mitt jobb när min visstidsanställning snart löper ut hos det socialdemokratiskt styrda Malmö stad.
Jonas: Jag har inte tänkt på det på det viset men du har säkert rätt i att en Anna Lindh som statsminister hade vunnit valet åt sossarna. Frågan om vem som ska efterträda Persson känns fortfarande helt öppen. Enligt AB så är Margot Wallström det populäraste valet, följd av Thomas Bodström. Jag tycker det är en blek duo med tanke på vilket enormt parti det är frågan om.
Jag hoppas att den nya regeringen kan komma med lite nytänkande i arbetsmarknadspolitiken så man slipper krumbukter som plusjobb och en högskola med elefantiasis för att hålla nere den öppna arbetslösheten. Dessa plusjobbare som ska göra arbeten som annars inte skulle blivit gjorda ersätter bland annat mitt jobb när min visstidsanställning snart löper ut hos det socialdemokratiskt styrda Malmö stad.
Jonas: Jag har inte tänkt på det på det viset men du har säkert rätt i att en Anna Lindh som statsminister hade vunnit valet åt sossarna. Frågan om vem som ska efterträda Persson känns fortfarande helt öppen. Enligt AB så är Margot Wallström det populäraste valet, följd av Thomas Bodström. Jag tycker det är en blek duo med tanke på vilket enormt parti det är frågan om.
Intressant artikel. Frågan är dock om det kan bli fler buggningslagar vad Bodström baxat igenom riksdagen.
# skrivet av 
: 27 september, 2006 10:33
: 27 september, 2006 10:33
Hans lärling, folkpartisten Johan Pehrson, verkar ju vara högaktuell för att ta över Borströms portfölj. Så det kan säkert bli värre.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka
